Ett ögonblick…

Du har haft väldigt många läsare under de här månaderna, men för de som inte hängt med under resans gång – vad är det egentligen du har gjort och ska göra i helgen?

– Under tre månaders tid har jag tränat hårt och med fokus på att klara av Subaru Iron Man Canada – en triathlontävling där man simmar 3,86 kilometer i öppet vatten, cyklar 18 mil och springer ett maraton (42 kilometer), allt i ett sträck. Det kunde inte vara mycket bättre här. Solen skiner, Vancouver är en fantastisk stad och jag gör inte mycket annat än att äta, sova och fixa med de sista förberedelserna inför loppet.

Hur är formen?

– Att gå från motionär till Iron Man på tre månader är minst sagt en utmaning, men jag tror att formen är så bra man kan förvänta sig att den ska vara. Sista långpasset på 16 timmar lyckades inte knäcka mig och jag vet att det i slutändan mestadels handlar om pannben, och där litar jag på min förmåga.

Vilken blir den största utmaningen?

– Det avslutande maratonloppet. Jag har under det senaste halvåret sammanlagt sprungit mindre än en mil på grund av ett skadat knä, så att nu springa 42 kilometer i ett sträck kommer att ställa min mentala styrka på sin spets. Jag vågar därför inte sätta något tidsmål utan fokuserar istället på att överhuvudtaget ta mig mål.
Hur ser du framför dig att känslan är när du korsar mållinjen?

– Denna känsla har jag föreställt mig under varje träningspass, för jag vet att jag med ett par mil löpning kvar kommer att vilja kliva av och dö, och det måste då vara lätt för mig att hitta bilden där jag stark som ett odjur korsar mållinjen. Jag vet att jag snarare kommer att krypa i mål, men det är viktigt för mig att under Iron Man intala mig själv att jag är brutalt stark och fullständigt outtröttlig.