Bröderna Herngren: ”Den som gör långfilm för att bli rik är en idiot”

Är ett reklamgig lika lustfyllt som ett tv-gig eller ett filmgig?

– (Felix) Bra projekt kan verkligen vara det. Reklamfilm ger en möjlighet att genomföra unika och ofta rätt kostsamma idéer som är svåra att få till på tv och film. Att jobba med en modig kund och en duktig byrå är skitkul, precis som det kan vara en mardröm att jobba med en knölig kund och en halvdan byrå.

Vad betalar bäst: reklam, film eller tv?

– (Felix) Jag har fast månadslön via FLX så jag tjänar inte mer pengar på vare sig det ena eller det andra. Det är klart att en biosuccé ger bra pengar men det är få förunnat. Tittar man per arbetstimme ger tv mer än både reklam och film. I reklambranschen skärs budgetarna ner och i en långfilmsproduktion är det sjukt många som ska dela på kakan. Jag vet inte hur många miljoner Hundraåringen spelade in, men jag kan säga att det inte blev mycket kvar när alla fått sitt.

Kan man leva på att regissera film i Sverige?

– (Måns) Några enstaka få kan det. Ulf Malmros och kanske några till.

– (Felix) En sak är säker: Man blir fan inte rik på det. Om man finansierar filmerna helt själv och bara gör biosuccéer så kan man tjäna bra med pengar, men det är det nästan ingen som gör. De flesta satsar lite pengar och sedan jobbar man så in i helvete. Och så tjänar man lite pengar och kanske lite till om filmen går riktigt bra. Den som gör långfilm för att bli rik är en idiot. Tv är mycket mer lukrativt ur den aspekten, inte minst nu när marknaden börjar öppna upp sig med internationella spelare som Netflix och HBO. Deras framgångar gör att även svenska tv-bolag vågar satsa mer. Vi lever verkligen i the golden age of tv series nu. Får man till en internationell tv-succé finns det alla möjligheter att tjäna väldigt mycket pengar.

Även FLX ryktas ha en presumtiv Netflix-kassako i startgroparna?

– (Felix) Ingenting är ännu officiellt så jag kan tyvärr inte prata om det.

Är Hollywood en realistisk dröm?

– (Måns) Om det är något som jag har lärt mig att uppskatta med åren, efter otaliga möten med producenter i Hollywood, så är det svenskars raka rör. Allt är mycket lättare här. Säger man att man inte är intresserad så fattar folk det. I USA är allt ”fantastic” och ”talk to you soon”. Branschfolk i Hollywood är så ängsliga, de vågar inte säga vad de tycker och vill vara kompis med alla.

– (Felix) Det är en sådan jävla apparat att få till grejer där borta. I USA är pengar makt. Är du stjärnregissör så är du garanterad en massa pengar och makt och kan göra vad du vill. Om jag och Måns skulle försöka oss på en Hollywoodkarriär så skulle vi behöva börja längst ner i hierarkin. Vi skulle bli körda med av filmproducenter som ändå skulle bestämma allt i slutändan. Humor är en känslig genre, lite som en sufflé i ugnen: öppnar man ugnsluckan för tidigt så riskerar allt att rasa. Det fungerar lite likadant med humor. Det räcker med en felcasting eller fel tonläge i klippningen så blir slutresultatet helt plötsligt inte alls särskilt kul. Och så står jag och Måns där som avsändare till en inte alls så rolig Hollywood-komedi. Då är min karriär tvärdöd. Det skulle krävas ganska så speciella omständigheter för att vi skulle våga oss på en komedi därborta. Det måste vara på våra villkor, annars blir det inte bra. Därför känns Hollywood tyvärr rätt långt borta. Men visst vore det kul att prova, om inte annat för att någon gång i sin karriär få chansen att skälla ut en diva i den ljumma Santa Monica-vinden.

Läs hela intervjun i nya numret av King. Ute i butik nu.