Från djur till shoppingtur
Har du svårt att lita på den svenska våren? Eller har du redan börjat förbereda dig på hösten? Plugga då modefauna med King. Här är nio störtsköna lyxdjur som gör allt (nåja) för att hålla dig både varm och fattig.
Kashmirgeten
Djuret: Kashmirget är ett samlingsnamn för flera arter, till exempel Hexi- och Pashminageten som finns representerad i ett antal länder i östra Asien. Namnet kommer från regionen med samma namn, som sträcker sig över Indien, Pakisatan och Kina. Där är det i dag dessvärre ytterst få djur kvar.
Materialet: Vad som gör Kashmirullen så exklusivt är de långa och fina fibrerna på upp till 36 millimeter som kammas från underhåret vid getternas bål och hals. Ullen har en fin lyster, god andningsförmåga och en mycket mjuk yta. Det går åt ull från cirka fem getters årsproduktion för att tillverka en tröja.
Priset: Priset på en kofta inte sällan ligger på 3000 kronor och uppåt.
Babykashmirgeten
Djuret: Baby Kashmir syftar till den kashmirull som kommer uteslutande från djur som inte är mer än tolv månader gamla.
Materialet: Fibrerna har utsatts för mindre påfrestningar och håller högsta möjliga kvalitet, då man kammar djuret endast en gång under dess livstid. En kashmirgetunge genererar blygsamma 30 gram användbara fibrer under sitt liv, vilket gör babykashmirullen till ett oerhört begränsat material med ett skyhögt pris.
Priset: En stickad tröja i materialet kostar runt 8000-10 000 kronor.
Alpackan
Djuret: Alpacka är släkting till Vikunjan och ett kameldjur som också levt i Anderna i århundranden, men tack vare engelsmannen Titus Salt till Europa i mitten av 1800-talet.
Materialet: Det finns två arter av alpacka: Huacaya och Suri. Den förstnämnda har en fluffig päls vilket ger ett mer elastiskt garn som lämpar sig ypperligt för stickade varor. Surin har däremot långa lockar som passar utmärkt när man vill producera en vävd vara. Alpackaullen är både mjukare, varmare, starkare och har högre glans än vanlig fårull. Detta beror framför allt på de silkesglänsande fibrerna som kan bli upp till 20 millimeter långa. Dock är även priset avsevärt högre då ett djur endast kan producera 2.5 kg ull per år.
Priset: Runt 3 500 kronor för en tröja.
Angorakaninen
Djuret: En långhårig kaninart som sägs härstamma från turkiska staden Ankara (tidigare Angora). Det var fransmännen som upptäckte fördelarna med de exklusiva, långa och värmeisolerande fibrerna i kaninens päls, och började på 1700-talet att föda upp dem.
Materialet: Angorakaninullens främsta egenskaper är dess suveräna värmeisolerande förmåga samt att fibern är väldigt lätt, vilket gör den jämförbar med Anddun. Den har dock en egenskap fjäderfät saknar: angoraullen är betydligt behagligare att bära direkt mot huden. Angorakaninen kan producera så mycket som fyra gånger så mycket ull som ett får per kilo kroppsvikt. Det gör den perfekt för ullproducenter som saknar stora betesmarker.
Priset: Runt 3 500 kronor för en tröja.
Angorageten
Djuret: Angorageten producerar den exklusiva ullfibern Mohair och ska inte förväxlas med angorakaninen. Den lever på hög höjd i Nordamerika, Turkiet och västra Asien.
Materialet: Vad som gör mohairullen intressant är framför allt lystern. Och genom att blanda mohair i en vanlig ullväv kan man uppnå en högre glans i tyget. Dessa kombinationer är framför allt vanliga i exklusiva kostym- och kavajtyger som ofta består av endast 10-15 procent mohair. Detta eftersom fibern har en ringa hållfasthet.
Priset: Mohair gör plagget ungefär dubbel så dyrt än om det bara skulle innehålla ren ull.
Kamelen
Djuret: Kamelens gyllene underhår kommer från de tvåpuckliga kameldjuren på högstäpperna i västra Kina och yttre Mongoliet. Till skillnad från många andra av lyxdjuren kammar eller klipper man inte kamelen. Under våren är det i stället djuret själv som fäller stora tussar, något som årligen genererar runt fem kilo ull per kamel.
Materialet: Då man är ute efter de mycket fina fibrerna i underhåret, och inte den grvre yttre pälsen, krävs en omfattande process. Det färdiga materialet är dock lika vackert som funktionellt och har en hög andningsförmåga och en gyllene ton av beige. Det gör att materialet passar bäst i halsdukar men framför allt ytterrockar avsedda för vinterhalvåret.
Priset: En ytterrock kostar uppåt 10 000 kronor.
Merinofåret
Djuret: Merinofåren härstammar från Spanien och lever i viss mån på ön Tasmanien, men den största levande populationen finns i Australien.
Materialet: Merinoullen har väldigt elastiska och tunna fiber som passar perfekt i borstade kamgarn. Materialet är vanligt i tunna stickade plagg, som tröjor, och kan bäras nära kroppen. Materialet har högre slitstyrka än den elegantare kashmirullen. Den finaste kvaliteten av merinoull kallas även för Botany. Genom historien har vissa uppfödare sysslat med så kallad ”mulesing”, vilket innebär att de utan bedövning skalperar fårens bakdel för att undvika larver som lägger ägg i pälsen och skadar kvaliteten på ullen. Detta har gjort att kraven skärpts enormt på producenter av exklusiv merinoull.
Priset: 1 000 till 2 000 kronor, beroende på kvalitet, för en tröja.
Chinchillan
Djuret: Ett hjälplöst litet däggdjur i gnagarfamiljen som lever i Anderna på närmare 5000 meters höjd. Chincillan utrotades nästan av spanjorerna på 1800-talet, då pälsen snabbt blev hetaste mode bland societeten i hemlandet.
Materialet: Chinchillans päls är 30 gånger mjukare än människohår och har upp emot 70 hårstrån i en och samma hårsäck. Detta ger en otroligt mjuk känsla och används ofta i kragar på kappor eller som pälsar hos några av världens exklusivaste tillverkare. Nu föds Chinchillor upp i Nordamerika, främst för den suveräna pälsen, men de säljs också som sällskapsdjur då den är ett alternativ till hamstern.
Priset: Är man ute efter en hel pälsrock får man räkna med att priset börjar på kring 130 000 kronor.
Silkeslarven
Djuret: De vita larverna från silkesfjärilen spinner in sig i kokongtrådar för att förpuppas – och möter sedan sin skapare i form av kokande vatten för att förvandlas till silke. Larverna lever bland annat i mullbärsträden, vilket gav namnet till just mulbärssilke.
Materialet: Ur kokongerna hasplas och kokas fibrerna. Detta för att avlägsna det protein och sericin som klistrar ihop trådarna. När detta är färdigt har man silkesfibrer färdiga att arbeta med. Dessa kan spinnas till en 100 procentig silkesväv, eller vävas samman med andra fibrer, exempelvis ull och kashmir. Det finns två huvudtyper av silke: mullbärssilke och tussahsilke, eller vildsilke som det kallas i Sverige. Det senare har en lite grövre karaktär och används vid framställning av shatung, som är en väv av råsilke och har, tack vare sin avslappnade känsla, blivit populär bland många slipstillverkare.
Priset: Priset på riktigt bra silke är högt och en kostym i 100 procent silke kostar ofta över 10 000 kronor.
Vikunjan
Djuret: Ett kameldjur som lever i sydamerikanska Anderna och är en släkting till Lamadjuren och Alpackan. Vikunjadjuren utrotades näst intill helt av spanjorerna. Under en period fanns så lite som 6000 djur kvar i världen. I dag är arten utrotningshotad och skyddad, men förser ändå marknaden med den fiber som enligt många klassas som den exklusivaste på jorden.
Materialet: Då djuren lever i ett klimat med extrema skillnader i värme och kyla har underhåret på vikunjan en otrolig andningsförmåga. Loro Piana har bidragit med att rädda Vikunjan – med en stor fördel som följd. De har nämligen ensamrätt på att framställa materialet, som kostar tio gånger så mycket som riktigt bra kashmir. Ett djur kan endast kammas vartannat år och det går åt ull från ett djur till en scarf, sex djur till en tröja och 35 djur till en rock.
Priset: En rock kostar inte sällan 200 000 kronor.
Text: Andreas Weinås. Illustrationer: Carsten Oliver Bierugel
Artikeln publicerades i King Magazine nr 10, 2013
