Helvetisk höjdare

Bioåret börjar med en riktig höjdare. Winter’s Bone, med premiär på fredag den 7 januari, är nykomlingen Debra Graniks strålande filmatisering av Daniel Woodrells roman En helvetes vinter, som likt författarens tidigare böcker hör hemma i genren country noir.

Berättelsen utspelar sig i ett fattigt område i Ozarkbergen, Missouri. Här bor hårda människor som sköter sig själva och inte har mycket till övers för någon form av myndighet. Det är en bygd där man till stor del är självhushållande och där de gamla hembränningsapparaterna ersatts av crystal meth-labb där man kokar lukrativt metamfetamin.

Här bor 17-åriga Ree Dolly med familj. Mamman är inte helt hundra i huvudet längre, och det är upp till Ree att ta hand om sina två småsyskon och lära dem alltifrån skolsysslor till att skjuta och flå ekorrar. När deras pappa plötsligt försvinner, efter att ha åkt fast för inblandning i den lokala methkokningen, innebär det stora konsekvenser för familjen. Han har satt huset i pant som borgen, och om han inte dyker upp igen kommer familjen att bli hemlös. Ree beger sig ut för att leta efter honom, men det här är inte rätt miljö att vara frågvis – inte ens bland folk man är släkt med – och hon är ute på farligt tunn is.

Ree spelas av 20-åriga Jennifer Lawrence, som helt klart står för årets genombrott i amerikansk film. Här finns inte en falsk ton, hon är fullständigt fenomenal i huvudrollen och måste ligga riktigt bra till för en Oscarnominering vad det lider. Det borde hela filmen också göra, för den delen – det här är en riktigt tät och välberättad dramathriller. Sällan har man varit så osäker på vad som ska hända med alla inblandade.

Figurerna som Ree stöter på i sitt letande må vara släktingar, men de är också så genuint hotfulla och oberäkneliga att det är omöjligt att veta vad de ska ta sig till. Men hon möter också solidaritet och värme bland folket i denna isolerade bygd på USA:s baksida. Det här är en del av landet som inte vanligen visas på film, ett ställe av tonåriga föräldrar och arbetslöshet, där man tar värvning för att få pengar och utbildning. Här finns en ­hjärtskärande scen där Ree besöker ett rekryteringskontor och upptäcker att de där utlovade 40 000 dollarna man får för fem år i armén inte betalas ut direkt i en klumpsumma. Bara en av många sekvenser som bränner sig kvar i minnet långt efter att man kommit ut från denna starka film.

Betyg: 5.

Av: Jerker Peterson