Henrik Huldschiner: Live till varje pris?

Efter att ha sett Alex och Sigges senaste show Live på Rival kände jag mig rånad. Jag är ett troget fan av den populära podduon, men att betala 450 kronor för att se dem leverera ett innehåll som i stora delar var mindre underhållande och tänkvärt än deras podcast – som är gratis att lyssna på – var magstarkt.

Att jag pungat ut drygt 800 kronor för att vara en bland 50 000 i publiken på Depeche Modes världsturnépremiär på Friends Arena i början av maj stör mig redan lika mycket. Jag har sett Depeche alla gånger de spelat i Stockholm sedan Violator-turnén 1990, men har gått hem hyfsat besviken alla gånger under 2000-talet. Varför håller ens gubbarna på längre? Det känns som om David Gahans gnista släcktes samtidigt som han tog den sista silen.

Men när jag multiplicerar biljettpris med antal åskådare – bara i den första Europadelen av turnén kommer Depeche Mode att spela inför över 1,5 miljoner åskådare – inser jag hur många hundratals miljoner skäl de gamla synthikonerna från Basildon har att ge sig ut på vägarna ännu en gång.

De senaste årens prisrusning på konsertbiljetter och liveshower slår det mesta. Till och med bostadsrallyt bleknar i jämförelse. Ändå pratar ingen om att livescenen skulle vara en bubbla på väg att spricka. Och jag argumenterar inte emot. När det mesta finns ett klick bort, när det mesta går att kopiera och dela, är det helt logiskt att de få saker som inte går att återskapa får lyxstatus, med upptrissade priser som följd.

I dag är det live på scen som de stora pengarna finns. Svenska artisters intäkter från konserter har ökat med hela 60 procent de senaste fem åren och uppgick till 4,8 miljarder kronor 2015, enligt branschföreningen Musiksveriges årliga statistik. Artisternas intäkter från inspelad musik – Spotify, nedladdningar, cd- och lp-skivor, rubbet – är numera inte ens hälften så stora (2 miljarder kronor 2015, varav ungefär 85 procent kom från streamingtjänster), visar årsrapporten.

Allt talar för att det gapet kommer att växa ytterligare. En tydlig indikator är hur snabbt biljetterna till stora arenaspelningar säljer slut. För de mest populära artisterna är det i dag mer eller mindre en regel att det även läggs till extrakonserter på samma arena, som även de blir slutsålda. Med en sådan efterfrågan är det enda rimliga att det kommer att bli ännu dyrare att ta del av liveframträdanden i framtiden.

För underhållare av alla de slag – musiker, skådespelare, författare och komiker – är det här givetvis en fantastisk utveckling. Men för oss i publiken är det inte lika kul. I alla fall inte när vi inte får valuta för pengarna.

Jag tycker att det är dags för en mer diversifierad prissättning på live-biljetter, där man betalar för kvalitet. Och det är hög tid att sålla agnarna från vetet i live-utbudet.

Alex och Sigge bör inse att de inte är skapta för att stå på scen. Deras rätta element är att sitta ensamma i sin poddstudio och snacka privat med varandra.

För Depeche Modes del föreslår jag att de slutar ge ut alibi-skivor, vars material de framför på turnéer till publikens stora ointresse. Jag vill inte höra en enda låt från deras nya album. På Friends Arena borde de i stället ge oss i publiken vad vi betalat dyrt för: en övertänd David Gahan som levererar klassiker efter klassiker inför ett hav av viftande händer. Spelar de Everything Counts, Behind the Wheel och Never Let Me down Again är det absolut värt de där pengarna.