Joel Alme är tillbaka – ”En gång tjuv, alltid tjuv”

Du har flyttat från Göteborg. Hur trivs du i Stockholm?

– Jag har alltid varit som han som bor i en fyr i Skrotnisse och hans vänner. Jag har aldrig i hela mitt liv träffat folk på dagarna, bara på kvällar. Jag har alltid bedyrat den tiden mest av allt. Resten har mest varit fest. Men jag är trött på festkulturen, det där snabba och lögnaktiga, om du fortsätter med koks och alkohol efter 30 så pajar du någonting, all värme i dig och dina egenheter försvinner. Man kan träffa folk som har gått över en gräns där man märker att de är kalla och bara ”tjena, hur är läget, fan vad kul att se dig”, helt koksförstörda. Det är jag ganska glad att jag slapp, men det är ju bara för att jag flyttade upp hit till Stockholm. Jag gillar det här livet, men sedan vill jag ju såklart flytta ner till Göteborg. Men barnen kommer först, så det går inte. Vi får se hur det blir.

Nya skivan Flyktligan är trots allt inspelad i Göteborg med producenten Mattias Glavå. Hur gick det?

– Han lägger väldigt mycket energi i det och vill verkligen att det ska bli bra. Det är alkoholförbud och han hatar om skivbolag eller journalister kommer till studion. Sedan har vi en spydig jargong som är rätt rolig. Vi kommer väldigt bra överens, men det slutar ofta med att jag hotar att slå ner honom eller säger att han ser ut som Tomas Andersson Wij.

Hur är du att samarbeta med?

– Egentligen hoppar jag gärna av projekt, det är den ultimata frihetskänslan. Jag minns när jag jobbade på en restaurang på Marstrand, ibland hoppade jag bara av bussen där det såg fint ut, mitt i en hage och sprang iväg. Jag ringde och sa att jag var sjuk, bara för att det var skönt. Fruktansvärt barnsligt men det finns ett korn i mig som alltid vill ringa och ställa in. 

Varför valde du att sjunga på svenska?

– Jag har gjort mina 100 kärlekslåtar på engelska. Sedan var jag lite intresserad av min bakgrund och det kändes inte riktigt lika nära på engelska. Men det är ingen stor grej, det är som ett barn i en lekpark som byter från gunga till rutschbana, jag tröttnade på gungan och nu åker jag rutschbanan.

Vad betyder Flyktligan?

– Flyktligan står för alla i min släkt som har lämnat sina familjer. Min pappa, min farfar, min mormor och morfar, mina morbröder – alla drog. Jag lägger ingen skuld i varför de gjorde så. Både på mammas och pappas sida drack de ihjäl sig till slut. När jag växte upp hade jag en bästa kompis som hette Isak, han var min kusin och föddes två veckor innan mig. Vi var extremt tighta, som en vänskap i Forrest Gump, vi umgicks varje dag från att vi var två tills vi var sjutton. Men så blev han kriminell och tog livet av sig. Skivan är tillägnad honom på något sätt. Hans pappa var en av dem som också drog. Man hade kunnat göra så mycket för att han skulle få ett bättre liv, han flydde ju på sitt sätt. Ingen tar ansvar för att ingen i generationen innan har tagit ansvar. Om man kommer från ett hem med föräldrar som har skilt sig blir skilsmässa ett okej alternativ. Och har man alkohol och droger i familjen blir det också okej. Det är saker man funderar på när man själv blir pappa. Den enda som inte har blivit missbrukare och supit ihjäl sig är min mamma. Hon bestämde sig för att det inte ska fortsätta. Hade jag inte haft mamma och min styvpappa hade det kanske sett annorlunda ut.

Första raden på plattan – ”Det är svårt att vara ren här” – trodde jag handlade om dig och Göteborg.

– Ja, men jag har haft mina problem. Jag är en del av hela maskineriet. Den låten – Håller mig på kanten – tänker jag mig som Walk the Line med Johnny Cash, att man försöker hålla sig på en rak linje för att det finns så mycket i ens liv nu som man inte får sabba. 

Har du fått jobba mycket med dig själv?

– Jag har fått diagnosen ADHD och är otroligt rastlös, men bara jag får dagarna själv och känner att livet går i min egen hastighet så är det lugnt. Ibland kan man gå ner sig totalt och det är i de stunderna hjärnan inte får välja fel saker. Jag har slutat kämpa för att tro att allting ska bli normalt. Man träffar föräldrar på dagis med vanliga jobb, de är alltid käcka och har en perfekt ruljans på saker och ting. Det har jag gett upp för det är just det som har gjort att man mår dåligt. Man tror att det ska funka, men det går inte.

Har du varit riktigt illa ute någon gång?

– Ja, absolut. När jag började dricka så drack jag själv. I början drack jag inte över huvud taget när de andra började festa. Men sedan orkade jag inte mer, jag hade mycket fysiska åkommor, mycket stressrelaterat i mig själv och en dag tänkte jag att jag bara kan börja dricka. Så jag drack själv hemma på dagarna. I början när jag träffade min fru kunde jag försvinna i en vecka där ingen visste var jag var. Jag bara drack och då fick jag lägga in mig, det är klart att det var farligt.

Dricker du idag?

– Jag dricker inte alls på samma sätt längre. Jag kommer ihåg första gången jag läste Bamse där Vargen hade stulit en grej och ångrade sig, då var det någon som sa ”En gång tjuv, alltid tjuv”. Man får förändra den tanken hos sin familj. Folk är lite nervösa för mig, men det börjar gå över.

Du var målvakt i Frölunda Indians juniorlag. Saknar du hockeyn?

– Jag var aldrig en sportkille, det var mamma som körde in mig i hockeyn och efter ett tag började jag gilla det. När man började med juniorerna skulle det börja rakas skallar men jag var alltid fysiskt starkare trots att jag var målvakt så det var aldrig någon som rådde på mig. Men då blev jag utanför hela tiden så en dag sa jag ”klipp av det då”, då kom det en kille från A-juniorerna och klippte en munkfrisyr på mig. Det var en speciell mentalitet.

Hur är din relation till Henke Lundqvist?

– Det var tack vare mig som han kom in, för jag slutade. Vi tränade några gånger ihop och sedan fick han mina gamla grejer. Men vi var så unga då, han var kanske 16 och jag var 18. Jag har hört att han har tackat mig någon gång för att jag slutade och att han gillar min musik. Man märkte att han hade ett järnpsyke redan då, om man förlorade en match var man 50 % av laget som målvakt och det klarade inte mina nerver. Men Henrik blev mer ”nu, jävlar”. Jag pallade inte det i hockeyn, men med musiken är jag precis lika revanschlysten.

Flyktligan är ute nu. Se videon till första singeln Backa Tiden.