Kända från TV
Californication, Six Feet Under och O.C – Death Cab for Cutie är indiepoparna som spelats i samtliga tv-serier den här sidan Familjen Macahan. King har träffat dem.
Redaktionen |
Publicerad 2008-04-23 14:15 |
Lästid: < 1 minut
När O.C-nörden Seth Cohen fällde repliken ”Hey, do not insult Death Cab” till smäktande toner från bilstereon var det nog många som började lyssna på vad som i efterföljande replik kallas ”It’s like one guitar and a whole lot of complaining”. Trots att indiepoparna Death Cab for Cutie även har ackompanjerat alltifrån Hollywood-romcoms till Six Feet Under och Californication vill basisten Nick Harmer dock inte kalla sig för tv-producenternas älskling.
– Haha, det skulle jag inte säga. Däremot har vi väl bra kontakter i branschen. Och just nu drar den amerikanska populärkulturen åt indierockhållet, Arcade Fire och Interpol. Vi får väl se om de fortfarande gillar oss när nya skivan kommer.
Och hur låter den?
– Narrow Stairs är lite råare och ärligare än vårt förra album. Vi vill komma ifrån det professionella, så vi har spelat mycket live i studion för att känna att vi spelar med varandra.
– Narrow Stairs är lite råare och ärligare än vårt förra album. Vi vill komma ifrån det professionella, så vi har spelat mycket live i studion för att känna att vi spelar med varandra.
Anpassar ni musiken för att låtarna ska kunna användas i tv-serier?
– Absolut inte, alldeles för många skriver musik som liknar kärleksscenerna i Hollywood. Det blir sliskigt, både musik- och textmässigt. Däremot ville vi utforska romantiken med vår musik. Vi vill ta reda på vad som händer när eftertexterna har rullat, när paret får klara sig själva, när elräkningen ska betalas och vardagen sätter in. Tanken att få in det filmiska i musiken tilltalar mig.
– Absolut inte, alldeles för många skriver musik som liknar kärleksscenerna i Hollywood. Det blir sliskigt, både musik- och textmässigt. Däremot ville vi utforska romantiken med vår musik. Vi vill ta reda på vad som händer när eftertexterna har rullat, när paret får klara sig själva, när elräkningen ska betalas och vardagen sätter in. Tanken att få in det filmiska i musiken tilltalar mig.
Hur lyckas ni nästla er in i de creddiga tv-serierna?
– Det är faktiskt produktionsbolagen som kontaktar oss. De har lyssnat på vår musik och tycker väl att vi passar i programmen. Det är ett bra sätt för oss att nå ut. Nuförtiden är det inte skilda saker att gå in i en skivaffär och att sitta och kolla på tv, allt hänger samman.
– Det är faktiskt produktionsbolagen som kontaktar oss. De har lyssnat på vår musik och tycker väl att vi passar i programmen. Det är ett bra sätt för oss att nå ut. Nuförtiden är det inte skilda saker att gå in i en skivaffär och att sitta och kolla på tv, allt hänger samman.
Vad tycker era originalfans om att ni har blivit ett mainstreamband? Det finns väl ändå något slags indiekomplex?
– Äh, jag tror inte vi uppfattas som sell-outs i och med att vi väljer i vilka sammanhang vi syns. Vi tackar nej till fler erbjudanden än vi säger ja till.
– Äh, jag tror inte vi uppfattas som sell-outs i och med att vi väljer i vilka sammanhang vi syns. Vi tackar nej till fler erbjudanden än vi säger ja till.
Ni ska spela på världens lerigaste festival i sommar – Arvika. Gillar ni Sverige?
– Vi älskar Sverige eftersom det påminner om hemma i Seattle, så vi är vana vid klimatet. Vi har turnerat en del i Sverige förut. Spelningen på Berns var fantastisk, vilken lokal! Sådana klubbar finns inte i USA, det var som ett museum – ett museum med rock’n’roll!
– Vi älskar Sverige eftersom det påminner om hemma i Seattle, så vi är vana vid klimatet. Vi har turnerat en del i Sverige förut. Spelningen på Berns var fantastisk, vilken lokal! Sådana klubbar finns inte i USA, det var som ett museum – ett museum med rock’n’roll!
Av: Kalle Martinsson
