King möter Dolph Lundgren: ”Jag slår inte bara folk på käften”

Vilken roll har betytt mest för dig?

– Det måste vara Ivan Drago i Rocky IV. Dels var det en bra film och dels tycker jag att jag var ganska bra i den rollen för att vara 27 bast och aldrig ha sett en filmkamera förut. The Expendables betydde också mycket, då fick jag återvända till vita duken på riktigt. Annars tror jag på en film som inte har haft premiär än: Aquaman. Jag har ingen huvudroll, men ändå en central roll i storyn. Jag spelar Kung Nereus som styr ett kungarike under vattnet. Den rollen hoppas jag kommer att betyda en del. Det är första gången jag inte bara gör massa action, utan mer fokus på mitt skådespeleri. På så sätt är det en milstolpe i min karriär. Jag slår inte bara folk på käften.

Vad minns du från inspelningen av Rocky-filmen?

– Jag minns att det var stort och spännande. Det var stor press på mig som ung skådespelare. Jag förstod inte hur mycket mitt liv skulle förändras. Jag gick på premiären som totalt okänd, fotograferna flyttade på mig för att fotografera min dåvarande flickvän Grace Jones. 90 minuter senare kom jag ut ur salongen och plötsligt var det mig alla ville ta bilder på. Den känslan var väldigt omtumlande. Det minns jag starkast, känslan av att mitt liv aldrig kommer att bli sig likt igen. Det tog mig fem år att komma över den chocken.

Det sägs att du ska återvända i rollen som Ivan Drago i Rocky-spinoffen Creed 2.

– Ja, jag har hört det också. Men jag har inte sett något manus ännu. Sly (Sylvester Stallone) och jag har snackat om det och vi håller på att posta grejer om det på Instagram. Jag tror att filmstudion jobbar på det. Storyn är att Apollo Creeds son, som nu är tungviktsmästare, blir utmanad av en rysk boxare som dyker upp med sin farsa. Farsan är Drago.

Umgås du och Sylvester Stallone privat?

– Ja. Det är nog den skådespelare jag umgås mest med. Honom och Arnold (Schwarzenegger). Arnold träffade jag genom Grace Jones innan jag själv var i branschen, när han gjorde Conan förgöraren. Jag och Sly har gjort fyra filmer tillsammans genom åren, en Rocky-film och tre Expendables, och snart kanske en femte med Creed 2. Ingen av hans medspelare har gjort så många filmer med honom som jag.

Vad gör ni när ni ses?

– Senast var jag hemma hos honom på hans 70-årsskiva. Det var kul. Jag och Arnold var de enda skådespelarna på festen. Annars käkar vi lunch eller tränar ihop. Jag har lärt mig mycket av Sly. Vi har mycket gemensamt på något konstigt sätt: Han är självlärd och hade problem med sin farsa, precis som jag. Han har tre döttrar, jag har två. Han är en actionkille som aldrig ger upp. Folk har räknat ut honom fler gånger än Rocky. Många tror att han är dum för att han pratar på ett visst sätt, men egentligen är han supersmart. 

Barnslig fråga, men vem skulle vinna av dig och Stallone i ett slagsmål?

– Haha. Tyvärr är jag lite större än vad han är och i ett sådant läge är det ganska viktigt hur mycket man väger. Dessutom har jag varit en riktig fighter i ringen, så det skulle nog bli tufft för Sly.

När var du i slagsmål senast?

– Jag har nästan aldrig varit i slagsmål på gatan. Jag jobbade i dörren 1982, det var min sista gång. Det blev fight och jag var tvungen att knocka någon snubbe. Jag var karatemästare då, men att slåss på stan var ingenting man ville göra. De flesta som sysslar med kampsport är mycket lugnare än andra människor. Vanliga fyllon som är ute och klappar på varandra varje helg kan hålla på bäst de vill. Men kommer det en tungviktsmästare så måste de ju akta sig, för klipper man till någon så kan ju personen i fråga dö. Själva filosofin i kampsport är att inte vara aggressiv. 

Du bor i Los Angeles. Hur är det att ha Trump som president?

– Han beter sig väldigt märkligt för att vara president. Jag försöker att inte intressera mig så mycket för det, det ger bara negativ energi. Så fort jag slår på tv:n har antingen han sagt något dåligt eller så säger de något dåligt om honom, jag orkar inte se på det. Jag träffade Trump flera gånger på 80- och 90-talet och han var väldigt trevlig då. Han snackade inte så mycket, en tystlåten typ. Han satt mest med sin fru i ett hörn på klubbarna i New York. Jag kommer ihåg att jag tyckte att han var jäkligt cool, han var ju känd redan då. Man måste ändå vara imponerad av att han mot alla odds, med allting som hände i den där kampanjen, att killen bara körde på och vann alltihop. Det är ju helt otroligt. Man kan ta det som inspiration: Om du tror på dig själv och inte ger upp kan du nå hur långt som helst. Om man ser det positivt alltså, sedan finns det negativa aspekter. Hans humör och så vidare. Jag försöker se det positivt. Jag är lite halvbuddhist.

Du är även singel numera …

– Nja, fram och tillbaka. Jag var ihop med Jenny Sandersson i fem år, sedan flyttade hon tillbaka till Göteborg. Hon tyckte att det var jobbigt att bo i LA, vilket jag förstår, det är en massa galningar och mycket press. Vi tog ett break och sedan började vi träffas igen för ett tag sedan. Jag vet inte riktigt hur det kommer att gå, om vi kommer att flytta ihop eller om vi ska fortsätta träffas sporadiskt. Hon har sitt i Sverige och där är hon den där girl next door som jag blev kär i en gång. När hon kom till LA började hon förändras, och hon märkte det själv. Det är tufft för kvinnor, särskilt om man är ihop med en kändis, det är en cirkus. Vi får se. Jag har inga andra dejter just nu.

Jag som tänkte fråga om du hade några raggningsknep.

– Det där är svårt. Nu när man är äldre kan man inte bara bli aspackad och försöka släpa upp någon till rummet. Man får låta det ta tid och visa att man är en trevlig typ. Och så måste man vara lite gullig. Komplimanger funkar alltid, man kan inte säga ”Jävla snyggt arsle”. Det funkar inte. Man får säga något annat, till exempel ”Vad söt du är, jag gillar den där klänningen”. Det är inte så många kvinnor, inte ens de snygga, som får komplimanger. Killar är fega eller tror att de är för coola. Satsa på komplimanger!