King träffar Henrik Berggren: ”Broder Daniel blev erbjudna att göra en porrfilm”

Hur mår du?

– Jag är sjuk. Jag har fått diagnosen kroniskt trötthetssyndrom och det är väldigt handikappande. Jag blir dålig efter väldigt lite aktivitet, fysisk och mental. Efter den här intervjun kommer jag att behöva lägga mig ner.

Hur ser ditt liv ut i dag?

– Jag lever totalt isolerad. Sedan jag blev sjuk ligger jag mest på soffan och läser. Men nu när arbetet med skivan har dragit i gång måste jag träffa folk varannan dag. Jag har fått ett schema av skivbolaget, det känns som att ha ett heltidsjobb. Det är ju skönt att komma ur isoleringen, men någonting i min natur gör att jag känner klaustrofobi med en gång.

Broder Daniel var kända för sitt vilda leverne. Var du illa ute någon gång?

– Ja, det var jag. Runt tredje Broder Daniel-skivan, 1998, var det illa. Jag hade gett upp alla försök att kontrollera mitt drickande. Stötte man på knark tog man det också. Det var hemskt. Jag trodde att jag skulle vara död inom ett par år.

Vad har du för relation till sprit och knark i dag?

– Det ironiska är att jag får amfetamin utskrivet av läkare nu. Helt plötsligt får jag narkotika subventionerat av staten. Men det är mycket lägre doser än man tar för att ha kul. Jag kan dricka också, utan att det blir att jag super en hel vecka som det var förr. Så min relation till allt det där är förvånansvärt god ändå.

Var kom destruktiviteten från? Du gick på privatskola och har själv beskrivit att du kom från en borgerlig miljö.

– Problemet var att jag kände mig så otroligt instängd i den miljön. Jag tycker på sätt och vis att den reaktionen var helt naturlig. Allt kändes helt meningslöst: Man skulle ha en utstakad karriär framför sig, man skulle arbeta med det hela livet, sedan skulle man få familj, i den familjen skulle man gräla och sedan dog man. Att inte reagera mot det hade varit konstigt.

Per Gessle har sagt att Broder Daniels Shoreline är en av de bästa svenska låtarna någonsin. Blir du stolt eller kränkt när du tänker på det?

– För att det är Per Gessle? Nej, kränkt kan jag inte bli. Han gör en helt annan musik än jag, men jag kan ändå höra att det finns en talang där. Jag skulle aldrig känna att någon inte fick tycka om någonting. Det är idiotiskt att tänka så. Det är pluspoäng för honom att han kan ha en vidare musikuppfattning.

Hur kändes det när Broder Daniel-basisten Håkan Hellström slog igenom så stort? Har det funnits en rivalitet där?

– Rivalitet kan jag inte säga. Jag ville att alla i bandet skulle ha egna projekt. Det var viktigt för mig att de fick utlopp för sitt eget självförverkligande. Jag försökte entusiasmera det. Men det är klart … Håkans grej blev ju så stor och påverkade oss så mycket att bandet blev inträngt i ett hörn. Men det hade inte så mycket med Håkans musik att göra, det var mest omvärldens reaktioner.

Han fick sparken?

– Jag tyckte väl att det fanns problem och han hade ingen lust att vara kvar när han visste att jag kände så.

Blev ni ovänner?

– Nej, men det fanns en bitterhet åt båda håll: ”Varför var det tvunget att bli så här?” Jag tyckte jättemycket om att spela med honom, men det hade inte gått. När jag pratar med Håkan i dag har han full förståelse för det.

Hur ser din och Håkans relation ut i dag? Umgås ni?

– Jag umgås inte med någon, men vi har en bra relation. Vi snackade ut om allt som hade hänt för några år sedan, backstage på Way Out West. Det tog fem minuter och sedan var vi kompisar. Det fanns ingenting att bråka om.

Hans utsålda mastodontspelningar på Ullevi sticker aldrig i ögonen?

– Gud, nej. Grattis till honom att så många kan få ut någonting av vad han gör. Jag är glad för hans skull. Det är väldigt långt ifrån det jag gör, jag vill liksom inte att alla människor ska delta i mitt krig. Jag tror att folk är nyfikna på om jag är avundsjuk på Håkan, men på det kan jag svara att jag inte skulle byta plats med honom. Jag skulle inte vilja vara så populär, faktum är att jag inte kan förstå att jag är i en bransch som går ut på att behaga människor.

Nya albumet Wolf’s Heart är ditt första under eget namn. Känns det läskigt att stå på egna ben?

– Nej, det är nästan mindre läskigt än förut, faktiskt. Det är färre människor jag behöver hålla reda på och argumentera med. Det gick mycket energi åt att hålla samman gänget förr. Det är enklare nu.

Det har spekulerats om ett soloalbum länge. Vad fick dig att släppa det just nu?

– Först väntade jag på att bli frisk, men sedan insåg jag att jag var tvungen att göra det nu om det någonsin skulle bli av. Mycket av låtmaterialet var ju redan klart. I samma veva fick jag amfetaminet som hjälpte mig.

Har du fått många lockande erbjudanden under de här åren?

– Broder Daniel blev erbjudna att göra en porrfilm en gång. Sedan blev jag erbjuden att göra en egen. Men det var längre tillbaka, det var inte under de här årens frånvaro.

Hur såg det erbjudandet ut?

– Tja, vi skulle vara med. Agera alltså. Exakt hur det skulle se ut vet jag inte.

Kommer vi att få vänta 14 år till på nästa Henrik Berggren-skiva?

– När jag spelade in den här skivan var jag helt övertygad om att det skulle bli den sista. Så tänkte jag förvisso om varenda Broder Daniel-skiva, men nu tänkte jag det ännu starkare. Mest på grund av sjukdomen. Men nyligen har jag börjat komma på fler grejer jag vill göra. Vi får se.

I övrigt kommer ditt liv att fortsätta precis som vanligt?

– Ja. Jag ligger hemma och tar mitt amfetamin och läser mina böcker. Jag trivs med det, men det är lite ohälsosamt i längden.