Klockkungen Olof Larsson: ”Mitt liv blev som en jävla mellanmjölk med ADHD-medicinen”

– I de blindas rike var den enögde kung, säger Olof Larsson, när han pratar om hur han för 30 år sedan tog över familjeföretaget med klockbutikerna Nymans Ur 1851 och Krons Ur och utvecklade dem till att bli Nordens största återförsäljare av exklusiva klockor. 

– I min värld var det ett så öppet mål. Branschen var så fruktansvärt sömnig, trött och inskränkt. Men jag kom med en sån jävla energi! När hela branschen stod och skrek ”ni kommer från Västerås, ni är inga urmakare, ni kommer att misslyckas” så föddes en revanschenergi. Jag brinner för min bransch, jag älskar klockor! Jag vaknade varje morgon, jag sprang ner till butiken och tänkte ”det är en ny dag, fan vad härligt, nu kör vi”. Och så har det fortsatt.

Den modeintresserade klockhandlaren är klädd i en skimrande, änglavit manchesterkostym från Hugo Boss när vi ses under kupolen i Eric Ericsonhallen, en kyrkobyggnad som är granne med Moderna museet på Skeppsholmen i Stockholm. Eftersom man inte ska svära i kyrkan så är det tur att rummet för över 20 år sedan avsakraliserades för att bli en eventlokal. 

Hur gjorde han då egentligen när han tillsammans med sin far Göran, som växte upp på en bondgård, ökade butikens omsättning från 2.9 miljoner kronor till närmare 500? 

– Jag hade en annan approach än kollegorna. Jag drog inte igen butiken klockan sex, låste och gick hem. De första 20 åren spenderades på krogen, på events, på öppningar, på premiärer. Jag sprang runt och pussade kinder, skapade kontakter, jag startade klocktidning, vi gjorde event på Riddarhuset, på Grand Hôtel. Jag visade att man kan göra något coolare än den traditionella tröttmössegrejen, säger han och tillägger strax därefter: 

– Jag slappnar ju liksom inte av – det är inte så att jag tar tre veckors semester och ligger och petar mig i naveln någonstans. Det är alltid ett on-going business-tänk, hela tiden. 

I början lyckades han efter idogt tjatande övertyga sin far om att de skulle bygga om butiken till ”en av världens häftigaste klockbutiker” med böljande former för tre miljoner kronor. Detta gav eko med tidningsreportage i såväl Sverige som USA och Nya Zeeland. Men, framför allt, så har han i 30 år erbjudit kunder rätt produkter. 

– Man får vara smooth och charmig för att få in rätt varumärken. Att jag fick in rätt varumärken i rätt tid har varit en fruktansvärt stor del av framgången, säger Olof. 

Han menar att framför allt Rolex är en säker investering; lika lätt som att sparka in en boll i öppet mål. 

– Du kan blunda och peka på vilken klocka som helst i Rolexkatalogen. Om fem–tio år är den värd dubbelt så mycket pengar. Samtidigt vill jag inte framhålla klockor som investeringsobjekt. Det är som att köpa en tavla till ditt hem. Om du köper en tavla som du tror ska gå upp i pris, men den är ful – ska du då titta på den i ditt vardagsrum? En klocka ska du köpa för att du älskar den. Om den går upp eller ner i pris ska det fortfarande vara en produkt som du älskar att titta på tio gånger om dan, varje dag. Bara det är värt alla pengar i hela världen, det är direktavkastning varje gång man tittar på klockan, säger han. 

Efter ett par år omsatte Nymans Ur 1851 mer än alla som sagt ”ni hör inte hemma i Stockholm, åk tillbaka till Västerås, ni fattar ingenting om Stockholm, försvinn härifrån”. 

– Det kanske var de som inte fattade? frågar Olof retoriskt.

Förutom att tänka utanför den traditionella boxen och slå på stora trumman så räknar han också upp adhd:n som en ytterligare ingrediens i framgången. 

– Min fru tvingade mig att gå på en utredning med en läkare som sas vara bäst i Sverige. Men först skulle jag fylla i papper, en lunta på 92 sidor. Det tog mig tre månader. Orkar inte! Vill inte, skrattar han och skruvar på sig i stolen, som om hans kropp plötsligt vore besatt av den skoltröttaste tonåring – och en ringlande mask på en krok.

– ”Hur kan du ge mig en sån uppgift, vem lyckas fylla i en sån lunta?” frågade jag läkaren. ”De flesta – och det gör de jättesnabbt”, svarade han. Okej, då har de inte nån adhd, säger Olof och skrattar igen.  

På det tredje läkarbesöket blev Olof chockad när läkaren frågade vilka droger han ville ha som adhd-medicin. Motvilligt gick han med på att testa det amfetaminliknande läkemedlet Ritalin. 

– Jag testade, inget hände. Dubbla dosen, inget hände. Tredubbla, då funkade den. Men då hade jag ingen lust att leva längre, mitt liv blev som en jävla mellanmjölk, säger han och ritar en horisontell linje i luften med pekfingret. 

– Så jag slutade tvärt med det där. Jag lever för mina återkommande uppgångar, jag har turen att jag aldrig haft de där djupa dalarna. Hela jag brinner, det är vem jag är. 

Nymans Ur 1851:s extrema tillväxt är parallell med en samhällelig utveckling i Sverige: Det finns mer pengar. Fler rika. Det är inte längre världens mest jämställda land. 

– Förr var det lite fult – man fick inte köpa dyr klocka. Nu har mentaliteten liksom blivit att har jag jobbat hårt hela mitt liv så får jag visa det med en exklusiv klocka!

Olof Larsson menar också att Sverige har kommit i kapp världen i modetänk. Det räcker inte längre att bara ha klockan du fick när tog studenten. Nu vill många ha en sportklocka, en kostymklocka. På samma sätt som du byter kostym eller kläder vill de ha en klocka som associerar till den typ du vill vara just den dagen.

– Kläder smäller två gånger om året, men klockmodet rör sig extremt långsamt – bra klockor håller stilmässigt väldigt, väldigt länge. Vilket underlättar, det vore svårt att köpa helt nya klockor två gånger om året för de pengarna. 

För dagen bär han själv ett par klassiker – en Rolex Datejust (som nästa år firar 80-årsjubileum) med mörkblå urtavla på höger handled och på vänster en Rolex Oyster Perpetual med en urtavla som är turkosblå i botten och fylld med färgglada bubblor. 

Förutom Rolex är Tudor hans favoritmärke. Han visar upp en Black Bay Bronze och den rosa kronografen Black Bay som gjordes 2024 för David Beckhams -fotbollslag Inter Miami.

– Jag är så kär i färgen, säger Olof som också vill slå ett slag för den nya Alpine Eagle från Chopard. 

– Jag älskar urtavlan som är inspirerad av irisen på en örn, och mina urmakare säger att det här urverket är lika bra eller bättre än Patek och Vacheron. Jag har alltid varit fascinerad av det mekaniska miraklet i urverken, runt 220 delar i ett 3D-pussel som samverkar till att få ut en precision som går så exakt som den gör.  Och jag älskar designen på de flesta klockorna. Jag är helt såld, jag skulle kunna köpa en ny klocka varje dag. 

Den äldsta klockan i Olofs samling är ett av kejsaren Napoleons gamla fickur som han personligen bar i ett par år innan han gav den till chefsläkaren i sin armé. (Vilket är ingraverat jämte Napoleons sigill.) 

– När du håller i den klockan känner du historiens vingslag slå i bakhuvudet, det är en enorm känsla, säger Olof som inte vill säga hur många klockor som totalt ingår i den personliga samlingen. Han erkänner dock att ”det är dubbelt så många Dannie tror”, syftande på sin fru som är smyckes-designern som grundat märket Rare Jewelry. 

Om man skulle sammanfatta 2024 års klocktrender med två ord så ligger tillåtande och individuellt nära till hands. 

–  Herr- och damklocka finns inte i leverantörernas vokabulär. Det man ser är att många vill ha mindre klockor, även herrar som kommer med klockor som är 32, 34, 36 millimeter. Det har varit mycket snack om mindre klockor i några år, och det är först nu som det har börjat slå – det händer just nu, säger Olof, som dock tillägger att det fortfarande görs fantastiska större klockor.

Han tror och hoppas också på att den begynnande 1960-talstrenden med stenurtavlor av bland annat onyx, lapis lazuli och malakit kommer att växa sig stark. 

– Det är ett önsketänkande från min sida. Men jag måste erkänna att jag haft fel i mina trendspaningar förut, säger han i ett sällsynt ögonblick av ödmjukhet.

Olof Larsson menar att ”den svenska flockmentaliteten såklart även finns i klockvärlden” men att en förändring är på gång. 

– Folk vågar ta ut svängarna mycket mer i dag, både när det gäller klockor och mode – och jag tror inte att någon köper en klocka för att veta vilken tid det är. 

– Förr i tiden var klockor ett yrkesinstrument, men i dag är tiden överallt, så klockan har en helt annan funktion. Den uttrycker dig som person, vad du har accomplished, vad du vill stå för som människa, som person, vad du vill uttrycka. Den höjer din egen personlighet. Men att vi har klockor för att se tiden – den delen har blivit helt obsolet, 

Stefan Einhorn, professor i molekylär onkologi och författare, har varit granne med Olof och Dannie i tolv år på Östermalm i Stockholm. 

– Jag har ingen åsikt om klockorna – Olof hänvisar till mig som en av få -vänner som inte är intresserade av klockor, säger Stefan Einhorn. 

Han driver även Familjen Einhorns stiftelse, som stöder forskningsprojekt som syftar till att minska barnadödlig-heten i världen.

– Olof är en positiv person. Han är generös och har i högsta grad bidragit till vår stiftelses verksamhet, både ekonomiskt och med kontakter, säger professorn.

– Jag högaktar Stefan, han är den smartaste människa jag träffat i hela mitt liv, och det Einhornstiftelsen gör för barn runt om i världen är helt fantastiskt, säger Olof, som är av den fasta övertygelsen att du ”aldrig är bättre än vad du gör för andra människor”. 

– Det finns inget som gör att jag behöver en tredje lyxbil, säger Olof Larsson. Så vi lägger en hel del pengar på Einhorns stiftelse, på Östersjöbaletten och Operan, Liksom Sveriges enda urmakarskola. 

– Olof är väldigt engagerad och intresserad, och för oss är samarbetet med Nymans ett av de bästa vi har i Sverige med branschen, säger Hanna Paasikoski, utbildningsledare på Urmakarskolan i Motala där Nymans Ur 1851 är huvudsponsor. 

Skolan har funnits sedan 1940, men på senare år har flera före detta sponsorer hoppat av.

– Jag fattar inte varför alla i min bransch inte bara vill hjälpa dem och ösa in pengar. Urmakare är grundbulten i det vi gör – ryggraden i hela min bransch – de flesta kollegorna här i Sverige leasar ut service eller skickar allt till Schweiz, säger Olof upprört.

– Vi har 25 urmakare på Nymans Ur 1851, vi satsar på utbildningar, vi har Skandinaviens mest uppgraderade verkstäder, vi ser alltid till att vidareutveckla yrkeskunskap. Jag kommer att fortsätta supporta Urmakarskolan så mycket det går, så att vi har den där levande yrkeskunskapen framledes; så att de finns kvar.

Hur ser då Olof på sin livsresa från Västerås till att leda ett företag med en halv miljard i omsättning, filantrop, delägare i två champagnehus, Östermalmsvåning?

– Den är livsomvälvande på ett sätt jag aldrig hade kunnat drömma efter att jag som femåring i pappas Västeråsbutik sprungit ärenden, bytt batterier och tömt papperskorgar. Jag blev inte rymdfarare, det var ju det man tänkte att man skulle bli när man var liten. I stället blev det en magisk resa. Ibland när jag försöker förklara för mig själv så känns det som om jag skriver en jävla hittepåbok. Det där låter som om det inte är på riktigt. Så där bra kan det väl inte ha varit – men det har det.

Fem favoriter ur Olof Larssons privata klocksamling