12 par skor

Den svenska skokulturen har nog aldrig varit sämre. Gå till ett stort köpcentrum och kolla in skoavdelningen, fylld av plast, urusla läster, pappersbindsulor, fyra par skosnören och en burk minkolja i skovårdshyllan. Personalen har inte den blekaste aning om vad de säljer eller hur man ska vårda sina ägodelar. Ändå är det fullsmockat med människor som vill köpa billiga skor med mentaliteten att inte bära dem längre än ett år. Det är inte så konstigt för efter ett år är de fula som stryk och obekväma. Hit är vart vi har kommit från ett 50-talssverige med yrkesstolthet hos både skofabrikörer och återförsäljare. Jag vet mer om påvens sexliv än vad den genomsnittlige svensken vet om skor.

Jag känner att det faller på min lott att undervisa Sverige i konsten att äga och köpa skor. Skovård har vi redan avverkat. Kvalité likaså. Även om många av Manolos ädla läsare faktiskt har bra koll, kanske det kan vara av intresse att läsa om mina åsikter i frågan kring en bra skogarderob.
Jag har nämnt tidigare att en basgarderob bör innehålla 12 par skor. Där har ni en god start. Tre par skor per säsong. Dessutom överlappar många skor två eller flera säsonger vilket gör att Du bör ha ca sex par i förrådet och sex par framme för bruk hela tiden. Då är du sällan låst till ett par skor flera dagar i följd, utan har ofta valmöjlighet att låta gårdagens skor vila ett par dagar.

Edward Green. Allra överst Church’s

Rätt skor till rätt tillfälle
Ett par tunna, nätta skor med lädersula är skor för inomhus- och torrt utomhusbruk på sommarhalvåret. De är lätta och flexibla för att ge en luftig mockasinkänsla, vilket är tanken. De har ofta ett mjukt, tunt skinn (svagare än ett tjockt skinn), för ökad andningsförmåga och smidighet. Sulorna är tunnare och därmed mindre hållbara. Att sulkanterna är mer indragna för att ge en nättare estetisk känsla, ökar ovanlädrets utsatthet från fukten på marken. Färgen är ofta ljus för att bättre passa under det varma halvåret, vilket också gör skorna mer ömtåliga för vattenränder och märken.

Ett par grövre skor med tjock gummisula är kraftigare och mindre följsamma för att ge ett bättre stöd åt foten samt en ökad känsla av påkläddhet. Dessa är anpassade för kallare utomhusbruk på senhöst och tidig vår. Sulorna är tjockare och sulkanterna mer markerade för att bättre skydda ovanlädret från fuktig mark och regn. Ovanläder i mörkt grainskinn eller täckfärgat skinn är stryktåligt och lättvårdat, vilket gör det bättre lämpat för ett fuktigare bruk.

Felaktig användning har många nackdelar. Tunna sommarskor med lädersula slits enormt snabbt en blöt höstdag. Du blir blöt om fötterna, skorna genomsura, fula av smuts och vattenränder. Bindsulan surnar och du ser ut som en idiot i en kännares ögon. En kraftig höstsko, inomhus eller en varm sommardag, gör dina fötter onödigt varma och svettiga, vilket sliter enormt på foder och bindsula. Följsamheten är dålig och skon känns klumpig och osmidig. Och du ser återigen ut som en idiot i en kännares ögon.

Ni förstår vad jag menar. Använd rätt skor till rätt tillfälle. Tänk på vad du BEHÖVER, snarare än vad du VILL HA, när du köper skor. Titta mer på skons ändamålsenlighet än prislappen, och använd sunt förnuft när du bedömer vad skon lämpar sig till för väder. Grovmönstrad sula är gjord för bra grepp på snö och is och kan förutsättas slitas onödigt snabbt på barmark, medan blank sula med god hållbarhet bör vara såphal på snö och is. Pressa gärna skoförsäljaren på information om skornas material, kvalitet, ändamålsenlighet och hur de bör vårdas. Sådant signalerar att kunden vill att deras skohandlare bör ha en aning om vad de pysslar med. Men lita inte på honom/henne. Du kan ofta förutsätta att personalen inte vet ett smack, och ofta har fel om det mesta. Använd sedan dina nyinköpta skor till det de är anpassade för och ställ undan dem under den del av året de inte behövs.

Jag vet att detta låter självklart och logiskt, men ett enkelt faktum är att dessa ”regler” i princip aldrig efterföljs. Varför? Ja, här kommer vi fram till kärnan i problemet. Om du bara äger några få par skor blir du ofta tvingad att använda ett par skor du inte borde därför att klädkod, väder eller liknande kräver det. Då pressar du dina skor till det yttersta och sliter onödigt mycket på dem.

Basgarderob
Jag ska ge ett exempel – vilket har efterfrågats – på en bra startgarderob.
2 par kraftiga vinterkängor (varav ett par varma fårskinnsfodrade)(kall höst, vinter)
2-3 par halvhöga boots med gummisula i olika färger, svart, brun, ljusbrun. (höst, snöfri vinter, vår)
2-3 par låga skor med gummisula i stryktåligt skinn. (höst, vår)
3 par enkelsulade skor i ljusa somriga färger, gärna något par i mocka. (varm vår, sommar)
2 par svarta enkelsulade kostymskor. (varav ett par oxford’s) (formella tillfällen och fester)

Beroende på vad jobb, fritidsintressen och eventuella fysiska aktiviteter i rekreationssyfte kräver, får man fylla på med gummistövlar, joggingskor, sandaler, träskor etc. Dessa bör inte räknas in i basgarderoben. (Jag kanske, för att undvika en massinvasion av sneakerälskare i kommentarerna nedan, bör nämna att denna fördelning inte är ett måste. Enbart ett exempel för att illustrera vikten av att sprida ut användningsområdena på skorna.)

Har du en liknande garderob, och dessutom använder dina skor korrekt, dvs begränsar felaktig användning till ett minimum, bör även den billigaste crapsko hålla i flera år eftersom du aldrig behöver pressa den över gränsen för vad den är designad och planerad. Består denna basgarderob dessutom av randsydda skor av toppkvalitet ser jag ingen begränsning av livslängd alls förutom tidens tand.

När du fyllt upp din garderob med denna bas av skor du faktiskt BEHÖVER, kan du äntligen börja köpa det du VILL HA, och det är då det roliga börjar. Då kan du gott få köpa ett par Tod´s i vit mocka vilka kan användas fyra gånger om året, eller ett par balla sneakers till när du ska hänga med huvtröjorna vid skateboardparken. Men innan de 12 paren står med skoblock i garderoben köper gentlemannen det han BEHÖVER.

Skor Crockett & Jones

Vikten av allt detta.
Jag ser dagligen felaktigt använda skor. Faktum är att jag betydligt oftare ser felaktigt använda skor än korrekt dito. När jag berättar om ovanstående regler får jag frågetecken till svar. Alla gånger. Det är inte konstigt att 90 % av alla skor jag reparerar är felaktigt använda, när de flesta människor jag frågar om hur många skor de har, svarar att de äger ca 4-5 par skor. När jag replikerar att de behöver minst 12 par skrattar de åt mig och säger att det finns det väl ingen som har. ”Varför skulle någon behöva 12 par skor?” Det skrämmande är att jag anser att dessa ”kunskaper” borde vara lika självklara som att man duschar regelbundet, eller tvättar händerna efter toalettbesök. Men det är det inte. Här har det bildats ett stort hål i svenskens ”allmänbildning”, och den enorma bristen på kunskap om skovård vidgar hålet ytterligare.

Jag finner dock glädje i att veta att Manolos läsare representerar en del av populationen som med tiden kommer hjälpa till att ”visa gott exempel” inför våra stackars medmänniskor som ruinerar sig på ”billiga” skor från ICA-maxi, inte äger en skokrämsburk, och skämmer ut sig med sitt enda par svarta men oputsade kängor med grov vintersula på vårbalen.

För att avsluta den tredje delen i ”Skovärlden according to Skomakaren” vill jag nämna att jag värderar ovanstående förhållningssätt till skoinköp som avsevärt viktigare än val av kvalitet, såsom Randsytt vs. Crap? eller Crockett & Jones vs. Church’s? Dessa till synes avgörande värderingar blir ytterst perifera om ovanstående förhållningssätt inte efterlevs. Jag har sett ett par felaktigt använda Crockett & Jones i cordovanskinn totalt utslitna och ”sönderfrätna” inifrån, efter två års konstant användande.

Han hade nog bara ett par skor. Bye bye sextusen spänn.

/Marcus Davidson