Att slita med kärlek

Att vi fascineras av saker med en historia påverkar inte minst sättet vi klär oss. Inget fulländar en stil på samma sätt som plagg med patina. Den perfekta fasaden är på många sätt ett skevt ideal som saknar entusiasm. Klädseln behöver en bakgrund.

Idén om att inför varje säsong ”kitta upp sig” är lika själlöst som opersonligt förhållningssätt till mode. En klädsel som uteslutande består av helt nya plagg är lite som en reklam för tvättmedel. Visserligen rent och snyggt, men samtidigt väldigt intetsägande. Att handla en uppsättning kläder vid ett tillfälle och i samma affär ger därför sällan ett särskilt bra resultat.

Kalla det romantiserande eller nostalgiskt, men inget fulländar begreppet stil på samma sätt som ålder. Ett åldrat plagg inger liksom dess bärare karaktär. Men framförallt visar det på kärlek för plagget. Det är inte så att kläderna vi bär behöver ha upplevt två världskrig. Lite användning räcker för att utstråla viss charm. Men på samma sätt som det är en konst att bära gamla plagg på ett modernt sätt, är det en konst att med helt nya plagg inte ge ett utstuderat intryckt. Att bryta av byxor och skjorta från nya kollektioner med en sliten regnrock eller väl nötta läderskor är ofta fullt tillräckligt för att ge klädseln.

Det går att ha en mer eller mindre uttänkt bild på sin önskade klädsel, men det är viktigt att inse att den bilden inte är statisk utan ständigt förändras med nya intryck. Att låta denna utveckling färga sin klädsel är ofta viktigare än att bara se till själva resultatet.

Vissa designers går så långt att de gräver ner sina plagg i marken för att låta dem åldras på samma sätt som ost. (Foto: Olof Enckell)