Cheap Mondays jeans – nu erövrar de världen

Det är nästan två år sedan nu, som Örjan Andersson intervjuades av oss senast. Då, i mars 2005, var fenomenet fortfarande relativt nytt och alla ville veta allt om ”de där billiga jeansen”. Nu verkar vi veta allt om Cheap Mondays jeans, många har för länge sedan gått över till andra loggor på svanken och övergett den så karakteristiska dödskallen. Därför får Weekdays två huvudlabels, förutom Cheap Monday även lite mer dressade och lite dyrare Sunday Sun, inom kort sällskap, när vad som kan kallas nästa etapp i Weekday Sveriges historieskrivning inleds. Om nya kläder, nya märken och storslagna planer kom min intervju med Örjan Andersson att handla.

Vad har hänt under de här två åren?
– För två år sedan hade vi precis tagit beslut att sälja Cheap Monday till andra länder. Nu säljer vi i 1000 butiker i 28 länder. Det började i Stockholm. Det började väldigt fort, folk sprang in i butiken och köpte jeans som de skickade utomlands. I butiker med kläder som folk inte hade råd med fanns vi och Cheap Monday hade de råd med, säger Örjan och nämner Noir Kennedy i Paris som ett exempel.

Över motsvarande 500 svenska kronor ska ett par Cheap Monday-jeans inte kosta, någonstans i världen. Till sin hjälp sägs man ha det så kallade Big Mac-indexet, för att säkerställa att den summan inte överstigs.
– Det ska ju kosta lika mycket överallt, säger Örjan.

Om våren som kommer säger en av märkets designers, Sanna Atldax, att den blåa färgen i olika nyanser dominerar. En kollektionsdel med arbetsnamnet Black Collection vill hon också lyfta fram, bestående av svarta, skräddade plagg. Cheap Monday-jeansens ”vintage alter-ego”, Lattjo Lajban Vintage, fortsätter med en lite lösare passform och stort fokus på detaljarbetet. Det är märkets fria tolkning av jeanshistorien med influenser av -20- och 30-talens lösare silhuett på byxan.

I dagarna anordnade man för första gången en egen catwalk-visning, då Cheap Mondays höstkollektion visades på Nordiska Museet. Med några dagars distans uttrycker Örjan lättnad:

– Det känns jättebra. Det är vår första visning och jag är jättenöjd med den, för att vara första gången. Jag gör ju jeansen och jag är väldigt nöjd med dem. Det är en väldigt stor kollektion, över 100 olika varianter av jeans, och alla visades ju inte upp. Det är många man vill visa, men det får bli senare.

– Till killar har det blivit mycket av kvaliteten (materialet) velour, klorintvättar, stora proportioner och en vid silhuett, säger Sanna.

Företaget Weekday ligger då verkligen inte på latsidan. I mars öppnar den första Weekday-butiken i Uppsala, en andra, större butik i Göteborg är på gång och i december, lagom till julhandeln får man anta, öppnar en 1500 kvadratmeter stor butik i PUB-huset. Den ytan täcker halva det så kallade ”Glashuset” i korsningen Drottninggatan/Kungsgatan, där butiken ska ligga.

Ända sedan etableringen på Götgatan har man velat ha en stor butik i City vid sidan om den trångbodda på Olofsgatan. Men Örjan förnekar att PUB ska ha erbjudit hyressubventioner för att locka Weekday att etablera sig där. Marknadsmässiga hyror är det som gäller, hävdar han. Både han och andra inom företaget jag talat med beskriver området upp mot Centralbadet som en i framtiden hyperintressant del av Drottninggatan och där vill man helt enkelt vara etablerade. Efter det är svenska Weekday färdigetablerade, även om Umeå funnits med sporadiskt i tankarna. En utlandsetablering ligger nära till hands. Köpenhamn är rimligt att tänka sig under 2008 och redan nu förs diskussioner om lämpliga lokaler. Paris och New York under 2008 eller 2009 är heller ingen omöjlighet.

Redan i veckorna ser nya labels från Weekday ljuset från strålkastarskenet. Dels handlar det om egentillverkade obrandade kläder, som det är tänkt snabbt ska komplettera Weekday-butikernas utbud. Redan nu arbetar man mycket med att fylla på med egenproducerade plagg även under säsongens gång, men detta ska nu ske mer målmedvetet för att hela tiden förnya sortimentet. Till låga priser, och garanterat utan loggor ska alltså märkeslösa kläder produceras av Weekday.

Dels är det en nysatsning på MTWTFSS WEEKDAY, som funnits ända sedan starten på Lilla Essingen i form av enstaka par jeans, som man gjort ”när man känt för det” och som då nästan omedelbart sålt slut. En försmak av det kommer i butik runt maj, medan den breda satsningen släpps i augusti.

Avslutningsvis presenterar man WKND, som är en ny streetlabel i Weekdays namn och som släpps i företagets butiker i april. Peter Jansson, känd som en av killarna bakom Dennis & Peter, har rekryterats och sägs ha skapat en hård och streetig linje med mycket hög modegrad. Till våren börjar man också sälja badkläder.

Vad gäller den etiska diskussion som förekommit, med stor del av tillverkningen i en kommunistisk diktatur som ofta uppmärksammats för förkastliga arbetsförhållanden, slår Örjan ifrån sig. Han har själv inte varit på plats på fabriken i Kina, men säger att den är bra och svarar upp på alla krav man ställt. Man hade, enligt Örjan, kunnat sälja Cheap Monday-jeans till halva det nuvarande priset, men då fått ge avkall på kvaliteten och arbetsförhållandena på fabrikerna.

Hela tiden överöses företaget av butiker och kedjor som vill sälja Cheap Monday-kläder. De flesta får nej, av den enkla anledningen att man inte klarar av en större tillverkningsvolym. Miljontals sålda jeans årligen får räcka, verkar det som. Och när bekanta till undertecknad efter hemkomst från semester i London vittnar om Cheap Monday-jeans på snart sagt varenda bak på en indieklubb där, förstår man vilken exportsuccé det här har kommit att bli. Och vilken spännande framtid som väntar företaget. Uttjatat som varumärke och fenomen eller inte: Cheap Monday erövrar världen!

Örjan Andersson väljer, en av tre:

Whyred/J Lindeberg/Acne
Olofsgatan/Götgatan/PUB-huset
Stockholm/Göteborg/Malmö
Nyproduktion/Second hand/Vintage – ”Pass”.
Cheap Monday/Sunday Sun/MTWTFSS WEEKDAY