Etiketten kring julbordet
Vi närmar oss med stormsteg den högtid som ligger de flesta allra varmast om hjärtat. För många är julbord gammal skåpmat vid det här laget. I företagsvärlden har man pulat in köttbullar och prinskorvar i jultrötta munnar sedan november och det juliga inslag som egentligen sparas till självaste julafton är ledigheten, familjeumgänget och alla underliga traditioner man samlat på sig genom åren. Själv förbereder jag som bäst min insats som tomte för systerdöttrarna på julafton (julaftonens outfit kan redan nu ses här). Tomten finns…såklart. Jag hjälper honom bara lite på traven.
Etiketten runt julbordet har varit en het potatis sedan unga år. Först ville man helt skippa ätandet för att gå direkt på julklapparna. Lite senare var det den inledande sillen som ställde till bekymmer och nu på senare år är det mest en fråga om måttfullhet. I allt.
Klädsel
Julen är av tradition en orgie i smaklöshet. Sedan lucia går gossar klädda i dumstrut och därefter följer veckor av ovårdad skäggväxt, övermatchade utstyrslar och smaklöst överpyntade granar. Julen är förmodligen den enda högtid då man kommer undan med det mesta. Röda strumpor som stämningshöjare, slipsar som spelar irriterande midimelodier och färgglada pappershattar om man har brittiska inslag i firandet. Kort sagt; allt är ok. Du är förlåten.
Julmaten
Julen handlar helt och hållet om att dela med sig. Detta faktum glöms snabbt bort när man närmar sig den dignande julbuffén, men här är det viktigt att hålla tillbaka saliven ett slag och låta andra slinka före. Ju längre bak i julbordskön du hamnar, desto finare människa är du. Plocka gärna upp en tallrik och ge till den som står närmast, så har du med ens fått en slev god karma i julklappsstrumpan.
Väl framme är det lätt hänt att man kastar sig över överdådet och tar mycket av allt. Usel taktik. Att äta julbord med stil är att ta lite av utvalda saker. Visst måste mosters rödbetssallad smakas av, och svågerns senap ska berömmas med de superlativ den förtjänar, men glöm inte att allt är för syns skull. För ingen kan väl faktiskt uppskatta en meny bestående av 20, 40, eller 117 rätter? Skulle du välja bort mormors lutfisk så kan du alltid säga att den får en hedersplats på tallriken i nästa backning. För backning är ett måste. På alla julbord.
Snapsen
Jag har hittills inte bevistat något julbord där man inte avkrävts sång i samband med snapsintag. Om du har åldern inne är det bäst att ha pluggat in lite texter. Hej tomtegubbar lär dyka upp, så kom ihåg att de slår i glasen och låter oss lustiga vara. Etikett för julsnapsen: det är inget tecken på manlighet att ta helan gång på gång.
Julklapparna
För varje år som går ökar min beundran för de familjer som tagit ett fast grepp om klapproblematiken och antingen avskaffat dem helt eller helt enkelt går samman till gemensamma klappar för att slippa undan våndan av inköp, inslagning, rimmande, öppna köp och bytesrätter. Enklaste lösningen kan vara en symbolisk klapp. Möjligen inte uppskattad av alla, men desto mer betydelsefull för andra. På kontoret köps det afrikanska getter till släkt och vänner. Get är dessutom väldigt lätt att rimma på.
