Färglöshet…
Varje vår snackas det färger. Ett ständigt återkommande tema som på många sätt aldrig vill ta slut. Tidningarna tipsar om de hetaste färgerna och skruvar ytterligare upp vårt sug efter starka kulörer. Själv vill jag hänge mig åt beige.
Färg är på många sätt fascinerande. Hur valet av tröjans kulör radikalt kan förändra bärarens uttryck eller ett par strumpor lyfta den gråaste klädseln. Det påverkar vårt välbefinnande i högsta grad. Samtidigt finns det rent stilmässigt en överdriven tilltro till färg och dess förmåga att liva upp en klädsel. För är det något begrepp som bör väcka varningsklockor är det när någon pratar om att piffa upp en stil.
Hur tråkigt det än kan låta att förespråka naturfärger som grått, brunt, beige och mörkblått bör dessa färger aldrig underskattas. Den som behärskar dessa har en på många sätt en komplett färgpalett som går att använda vid vardagliga såväl som festliga tillfällen. Istället för att helt bygga sin garderob kring svart för att sedan addera starka färger utgör nämnda färger en perfekt grund som den enskilda bäraren sedan kan komplettera med starkare färger.
En annan viktigt aspekt är att materialet blir alltmer tongivande. Den som uteslutande fokuserar på färg riskerar att missa skillnaden mellan en härlig sommarkostym i mohair och en sliten polyesterdito. Få starka färger slår känslan av till exempel en gråbrun kashmirtröja i kombination med en marinblå kostym. Enkelheten i dessa kombinationer, som ser till grunden, bör aldrig underskattas.
Svenska Nikolaj d’Étoiles speglar stilen väl.
Solglasögon Tom Ford (aloharag.com)
Manschettknappar Kilgour
