Hej Kollega! Johan Wirfält

Redaktör för tidningen Rodeo, delägare i den nu nedlagda butiken Beneath och modesveriges mysigaste man. Manolo tog ett snack med Halmstads tidigare enda mod, Johan Wirfält.

Hur kom det sig att du blev modesveriges mysigaste man?
– Bra gener. Jag har kommit fram till att äkta mysighet endast kan ärvas.

Hur ser en vanlig dag på Rodeo ut?
– För mig går den mest åt till att svara på mail, sitta i möten, läsa tidningar, prata med folk som skall göra saker för kommande nummer och snacka med de andra på redaktionen om olika idéer. Det är inte så jätteuppstyrt kring fasta rutiner. Förutom att vi gemensamt läser och diskuterar The Sartorialist varje dag kl 14.

Hur noga är du med vad dina medarbetare har på sig?
– Självklart är det dresscode på redaktionen, hur skulle det annars se ut? I vår har ledorden varit Bernardo Bertoluccis film Den skyddande himlen och en allmän Montemartevibb. Linnekostym kommer vara obligatorisk i maj, ha ha.

Hur skulle du beskriva din egen klädstil
– När jag inte är ekiperad för cykelturer i mellankrigstidens nordafrika blir det kläder jag tycker är sköna och trivs i. Andra manliga Rodeoarbetare verkar följa en idé om en amerikansk journaliststil. Jag är nog mer kontinentaleuropeisk.

Jag läste på Stureplan.se att du gärna använder skor från Tricker’s och Church’s. Jag trodde du var mer en anglofil?
– Jag har använt mycket brouges de senaste åren men nu har de legat i ide i garderoben sedan i höstas, vi får se när jag väcker dem till liv igen. Jag har mer släta skor nu, superenkla svarta herrskor. Rent stilmässigt har jag egentligen aldrig varit den där Duffer of St George-mannen som korsar det urbrittiska med amerikanska klassiker. Jag klädde mig i och för sig mod som ung i Halmstad men sedan har jag nog tittat på New York och Paris snarare än London när det gäller just kläder.

Vad tror du det beror på att dagens trendkids eftersträvar en godsägarlook med vaxade oljerockar och gummistövlar?
– Det är väl som det mesta inom modet en reaktion på något. Vardagsmodet har gått mot en mer dressad stil med mer precisa skärningar. Idag har kids på sig kläder som deras föräldrar skulle kunna ha på sig, bara att de sitter på ett annat sätt. Det är en motvikt mot streetwearexplosionen. Samtidigt tror jag inte på överdriven uppkläddhet, kostymer till vardags och så vidare. YSL:s Stefano Pilati klär sig fantastiskt, men han är fortfarande en playboy. Kolla på någon som Lanvins Lucas Ossendrijver som kanske är den mest uppmärksammade herrdesignen i modekretsar just nu. Han har en mycket mer alldaglig look, jeans, t-shirt eller skjorta och kofta, självklart i fina material och så vidare. I längden känns det som något som funkar bättre, helt enkelt för att det är en klädsel som är bättre anpassad till vad de flesta i västvärlden sysslar med på dagarna: går till jobbet.

Tror du det blivit trendigt att ustråla bildning snarare än att visa att man har koll?
– Det handlar mest om en look. Det är inte så att den urbana medelklassen kollektivt bytt livsstil. Idén om ”den klassiska bildningen” kanske rankas högre i lite vidare kretsar nu än vad den gjorde för fem år sedan, men det innebär mest att folk hellre skyltar med en viss typ av referenser nu än då. Jag har lite svårt att se att någon börjar läsa en svårpenetrerad fransk författare på originalspråk bara för att det skulle vara trendigt.

Tror du svenskar har blivit bättre på att ställa krav på sin material och kvalité?
– Jag hoppas det är så, men som modeland är Sverige fortfarande lite i sin linda. Det går inte riktigt att jämföra hur folk ser på kläder här och i Paris, Milano eller London där det funnits en hantverkstradition för annat är brukskläder i flera hundra år. Den tradition som finns handlar ju mer om en massproduktionstradition. Folk är inte beredda på modehantverk, de är beredda att betala för en väska som signalerar att man har pengar, men inte för något mer subtilt. Men jag hoppas verkligen att det ändras. Ur de flesta perspektiv är det bättre att köpa några få plagg som håller än att köpa nytt hela tiden. Vore ju bra om konsumenter blir mer medvetna.

Hur tror du att tidningar som Rodeo påverkar folks sätt att klä sig?
– Jag hoppas att vi kan inspirera till lite mer självständigt tänkande. Istället för att vara en tidning som bara kablar vidare catwalk- och kändistrender försöker vi gå lite djupare i analyserna, göra det på ett kritiskt och samtidigt roligt sätt och även lansera egna saker. Det viktigaste med mode är att inte ta det på så jävla stort allvar. Vilket förstås är en daglig kamp, ha ha.

Känner du att ni dikterar hur folk klär sig?
– Nja. Även om det kanske går att se att fler på klubbar och på stan har på sig kläder och looks som vi skrivit om de senaste åren, beror det förstås inte bara på oss. Ofta när vi skriver om något så är det för att vi känner av en tendens som vi vill kommentera. Jag tycker vi lyckats sammanfatta en hel del trender, och att vi skriver om dem innan särskilt många har på sig kläderna på gatan visar ju att vi gör vårt jobb och gör det bra. Men jag skulle inte vilja säga att det är tack vara oss folk tar på sig stickade fiskartröjor, Ralph Lauren-grejer eller seglarskor. De är klassiker som alltid funnits där på ett eller annat sätt.

Till sist, vad tror du den trendriktiga Stockholmsmannen kommer att springa omkring med på våren?
– Jag tror att hela klubbsiluetten med en ganska stor överdel och en tightare underdel kommer att finnas kvar och bre ut sig ännu mer. Parallellt med det tror jag att fler män kommer att ge sig in på en mer uppklädd stil, lite mindre jeans och lite mer dressat. Snackar vi crossovergrejer kan jag tänka mig att det kommer att bli en total Ray-ban Wayfarer-explosion när solen börjar titta fram om några veckor. Och seglarskor och gummistövlar kommer vara överallt.
– Sedan tror jag att killar lär sig hur kavajen skall sitta, tidigare hade ju alla för stora kavajer men nu är det tvärtom, tight och jobbigt, Big Brother-tolkningen av Dior Homme liksom. Folk inser förhoppningsvis att det bara är Pete Doherety som ser okej ut när han går till skräddaren, tar måtten och sedan ber att få allt i en storlek mindre. En anständig kavaj, det är förhoppningen inför våren.