Hipster, ordet på allas läppar
Trender är inte det enda som har för vana att i ena stunden vara i tiden för att två taktslag senare vara passé. Orden som beskriver dem tvingas att underordna sig samma regelbundna mönster. Ordet på allas läppar den gångna våren har varit: Hipster. Ett begrepp som föddes på 40-talet, fick en ny betydelse på 90-talet och som nu återigen dammats av. För dig som missat fenomenet kan det beskrivas som ett syskon till det engelska uttrycket ”early adapters”. Det handlar om människor som hinner tröttna på en trend innan du och jag ens visste att den fanns. Som alla andra etiketter för subkulturer är begreppet ”hipster” ett verktyg för semiunga människor, när de ska förklara för den äldre generationen hur yngre människors sätt att fungera kommer att påverka framtiden; trendspanarnas sätt att ringa in trendsättarna.
Från början var hipster ett uttryck för att beskriva människor djupt insnöad på Jazz; en uttrycksform som bygger på improvisation och är sinnebilden för det spontana uttrycket, vilket det gör det hela lite lustigt. Den stereotypa bilden av den trendiga människan är ju knappast en spontan och uppsluppen kille. Det handlar istället om en person som kalkylerar en epoks död och en annans födelse, allt för att hamna rätt i tiden. Något som får ord som beräknande och ängslig att rulla runt i min mun.
Pratar vi om trendsättaren ur perspektivet mode möter vi en människa som likt börsmäklaren noggrant beräknar sina innehav. Klassiska plagg står för den bas som ska tåla både med och motgångar, medan det är de vågade valen som kan göra honom helt rätt. Visst använder trendmänniskan maggropen och kan inte vara helt utan intuition om han ska lyckas, men jag tror ändå att majoriteten av dem som idag nonchalant benämns som hipsters sneglar på sin omgivning för att sedan låta den analytiska delen av hjärnan styra valen.
Ska vi hitta den autentiska hipstern, han som blandar begreppets ursprungliga spontanitet med dagens förväntan om att vara först, bör vi logiskt sett leta efter en person som är helt ointresserad av trender och omedveten om dess svängningar. Han läser inte den här texten, för skulle han hänga upp sig på andras ord och uttryck, riskerar spontaneiteten att gå förlorad och improvisationen uteblir. Istället agerar han intuitivt och efter sin egen kompass. Utifrån sig själv sätter han det tempo vi andra väljer att följa.
Frågan är om han finns. Vad är hönan och vad är ägget; vem sätter trenden och vem följer den? När jag läser min egen beskrivning av den autentiska hipstern känns det som om jag målat upp bilden av en högst osannolik varelse. Att vara beräknande ligger i den mänskliga naturen, precis som benägenheten att ta in intryck från andra för att sedan utveckla och skapa något eget. Rädslan för att misslyckas och en massa andra egenskaper som gör oss till en sorglig skara är heller inget som vi kommer undan. Därför kanske jag ska lämna den ursprungliga betydelsen därhän och nöja mig med att konstatera att hipster heter han idag, imorgon har han ett annat namn. Det är i alla fall killen som alltid kommer att vara före dig och mig.
