Hud mot hud

Vissa typer av plagg utesluter man – medvetet eller omedvetet – som potentiella komplement till garderoben. Vissa känns mer givna än andra, men exempelvis var chinos länge ett sådant plagg för mig. Ett annat exempel är skinnjackan. Jag har aldrig sett mig själv som en skinnjackekille, men så har jag heller aldrig testat någon modell som passar mig. Nu har jag det. Tre stycken närmare bestämt.

I somras såg en god vän till mig till att jag testade en jacka på NK i Stockholm och sedan dess är den en trogen följeslagare. På rekommendation blev det en brun, som enligt uppgift skulle rocka bra med mitt blonda hår. Jackan är av märket Hollies ur serien Time line. Nyligen fick den sällskap av två svarta jackor från Malungföretaget Jofama, modellerna Andy och Jacson ur vårkollektionen.

Min tidigare uppfattning om funktionsplagg är starkt förknippad med ord som Gore-tex och Windstopper, men faktum är att skinnjackorna fungerar utmärkt i det stundvis obarmhärtiga Malmövädret. Jackorna håller tätt mot vinden och hjälper till att behålla kroppsvärmen, vilket även ryssarna noterade under ryska inbördeskriget i början av 1900-talet, där skinnjackan fick tjäna som uniform.

Av någon anledning är det lätt att bygga upp en personlig relation till en skinnjacka. Den med lite mörkare humor kanske skulle hävda att det beror på att den levt ett tidigare liv, men historiskt sett är skinnjackan ett plagg med stor symbolik.

Den mängd modeller som finns på marknaden, både i form av second hand-plagg och nyfabrikat, gör det möjligt för i stort sett vem som helst att hitta en jacka med personlig touch. Tradera är en bra start för den som vill bli inspirerad.

Den halvsuddiga mobilbilden på förstnämnda jacka får symbolisera det personliga.

(Fotocred till Martin)