Klockarmband del IV – Metall

Tre klassiska modeller kommer från Rolex – den sportiga Oyster som återfinns inom stort sett hela sortimentet men framförallt i Professional-linjen, eleganta Jubilee som blivit en integral del av Datejusts estetik och känsla samt diskreta President som är karakteristisk för Day-Date (och därmed i sitt mest diskreta vitmetallutförandet antingen är vitguld eller platina…). Från början tillverkade i vikt plåt (som alla andra länkar) med enkla men funktionella spännen har modellerna långsamt utvecklas till dagens solida varianter med filigrana lås i fräst metall. Precis som klockmodellerna  från Rolex har även länkarna lånats friskt av andra märken och uppnått samma ikonstatus. På samlarmarknaden är naturligtvis vintagelänkarna möjliga dyrgripar inte minst med udda märkningar och ovanliga utgåvor (exempelvis kan en 19mm bred oysterlänk kosta flera hundra procent mer än en annan om den råkar ha ändlänkar som passar en gammal Daytona) för att inte tala om skicket – de gamla länkarna (och då framförallt Jubilee och i guld) var i praktiken självförstörande och fick snabbt en lös och slapp känsla, kärleksfullt refererad till som ”Rolexrasslet”.

Förra veckan talade vi om Omega Ploprof (rubrikbild) och dess klassiska Isofrane-gummiband, men modellen är om möjligt ännu mer känd för sitt utförande med så kallat mesh-band, tillverkat av en väv av metallringar (likt en ringbrynja) s. Bandet ifråga, som även syntes på andra av Omegas sjuttiotalsdykare, är följsamt, kraftigt och tungt – en ikonisk look som många klockentusiaster använder även på andra modeller och som återkom i nyutgåvan. En annan modell som faktiskt användes just på ett meshband är Speedmaster, som i NASA:s tjänst under Apolloprogrammet monterades på tunna, enkla band från amerikanska JB Champion för att enkelt kunna justeras i längd.

Det märke som allmänt anses ha världens bästa länkar är IWC (som dessutom revolutionerade klockbranschen med sin användning av titan) – vars kvalité är svår att förneka; länkar som inte bara är solida och snyggt finisherade, utan även mer tekniskt avancerade än vad man först kan tro med fjädrande låsning av stiften som håller ihop den och tryckknappar för enkel justering. På samma sätt har Glashütte Original och inte minst Sport Evolution-serien blivit berömd för sin sinnrika ”dubbellänkade” design som är mycket bekväm.

Man kan inte prata om länkar utan att nämnda de klockor som revolutionerade användningen av dem – från ett möjligt tillbehör och ett alternativ till en intregrerad del av designen; ofta nämns det att Audemars Piguet Royal Oak (med Patek Philippe Nautilus som en klassisk uppföljare) var först på banan, men redan i slutet av sextiotalet var Elvisfavoriten Rolex King Midas utrustad med en tunn, borstad länk integrerad i boetten.

50- och 60-talstypisk är den s.k. Beads of rice-länken som många känner igen framförallt från gamla Omega Seamaster-klockor, men som sportades till av Doxa i slutet av sextiotalet på dykarklockeikonen Sub300T. En annan återanvändning är hur Breitling tog sjuttiotalets obekväma,  stela och hålade plåtlänkar och gjorde om den till den överraskande sköna och snygga Air Racer-länken som kom häromåret – en look som påminner något om de länkar som amerikanska soldater under Vietnamkriget lät metallhantverkarna i Olongapo tillverka till sina dykarur (som ersättning för de dåliga originalbanden), ofta utförmade med olika märken och utmärkelser.