Klockkultur Italien

Kort sagt, kärleken är stor till det tickande smycket i
Italien. Den som spanat in bildreportagen från de stora herrmodemässorna lär
knappast ha undgått stilen med kortsmala byxben, halvknäppta monkstraps, riktigt
djupa solbrännor och de exklusiva klockorna (och om man får tro bilderna sällan
något annat än Daytona, Nautilus eller Royal Oak…). Ett av många exempel är
Lino Ieluzzi som då det uppmärksammades att han var en stor fantast av Audemars
Piguet Royal Oak och tillfrågades vilka varianter han själv ägde svarade
”Alla.” – och så var det utrett.

Nedan följer några märken med ursprung i eller med särskild
ställning på den italienska marknaden;

Det mest (och kanske enda?) berömda exemplet på italienska
urmärken är naturligtvis Panerai – den forna instrumentmakaren som på
trettiotalet började tillverka dykarur med Rolexverk för den italienska
marinen, och som sedan nittiotalet haft en självklar plats även på den civila
marknaden. Märket (som bortsett från en riktigt flådig butik i Florens inte är
speciellt italiensk, då märket i praktiken flyttat helt till Neuchâtel) har en
hängiven skara av entusiaster och har även skapat en enorm marknad för
klockarmband av både små och stora tillverkare. Precis som övriga företag i
Richemontgruppen presenterade man i januari årets nyheter på SIHH-mässan i
Genève – och där finns bland annat klockan på bilden (PAM372) som är en
nyutgåva av en femtiotalsmodell, komplett med 47mm bred boett, plexiglas,
guldfärgade visare och det egna P.3000-verket med tre dagars gångreserv.

En spinoff från Panerai är den klart mindre berömda firman Anonimo,
som startade 1997 och tog vid när Panerai köptes upp och flyttade, med en stor
del av den personal och filosofi som fanns kvar. Formspråket känns igen, men är
ändå unikt – inte minst i det innovativa bruket av brons som boettmaterial. Något
som Panerai (ironiskt nog) i år hakat på med en dykmodell i den vackert
patinerande metallen.

Ett annat märke i kölvattnet av Panerais framgångar är U-Boat
som startades 2000 av Italo Fontana. Liksom förebilden i exil, har U-Boat en
tydlig militärkänsla, väl tilltaget format och ett (påstått!) 30-talsursprung i
marinen. 

Ett annat innovativt märke, som precis som Panerai skapat en
egen marknadsnisch, är ToyWatch. Firman som 2005 under ledning av Marco
Mavilla började göra roliga Rolexkloner i plast som en form av modern
Swatchinkarnation (spexigt, färgglatt, alternativt och pretentionsbefriat), ett
tema som gänget bakom Triwa senare plockade upp. ToyWatch har experimenterat
vidare, och har bland annat släppt klockor i keramik, i gummi, självlysande
material och som till höger ovan – på ett band från Missoni.

Det finns märken som inte är italienska, men som starkt förknippas
med och har sin huvudmarknad i landet. Ett av dem är Eberhard & Co,
ett märke från schweiziska La Chaux-de-Fonds, som sedan starten koncentrerat
sig på kronografer och innovation inom området. Efter att märket under
trettiotalet utrustat italienska marinens officerare med klockor har det
förblivit en favorit i landet. Något som stärktes ytterligare när
uppvisningsgruppen Frecce Tricolori gavs en specialutgåva av modellen Chrono
Master. Allra mest känd är modellinjen Chrono4, som har ett karaktäristiskt
utseende med sina fyra register på rad. 

Franck Muller är ett märke som också är schweiziskt
men som tack vare grundarens ursprung har sitt huvudfokus på den italienska
marknaden, där man uppskattar ”the master of complications” och den oblyga,
nästintill vräkiga stil som märket erbjuder. Som det självgivna smeknamnet
antyder är det komplikationer som gäller – helst avancerade, imponerande och
många samtidigt; som i världens mest komplicerade armbandsur Aeternitas Mega 4,
som släpptes i ett exemplar 2009.

Allra översta bilden: Luciano Barbera fotad av The Sartorialist.