För de allra flesta är Schweiz klocklandet nummer ett. Även om det finns andra tillverkarländer, inte minst långt österut, verkar konsensus vara att alla fina klockor tillverkas i edsförbundet. Så fel man kan ha. I den här delen av världens klockkultur ska vi titta på det starka industrilandet Tysklands roll i klockvärlden, och inte minst på hur före detta Östtysklands stolta urmakare i Sachsen sakta men säkert håller på att segla upp jämsides med sina schweiziska kollegor.
Mikael Englund |
Publicerad 2011-04-11 14:00 |
Lästid: 5minuter
Som alla andra stora länder hävdar tyskarna (precis som britter eller fransmän…) att man sitter på den rikaste historien gällande sitt urmakeri. Detta gäller i allmänhet området runt Dresden och i synnerhet Glashütte som blivit landets urmakericentrum. En liten stad som liksom Ferlachs vapentillverkning eller Northhamptons många skomakare blivit ett kluster för urmakeri. Den tradition av finurmakeri som fanns i bygden stod närmast stilla under ett halvsekel då Östtyskland stod under Sovjets ockupation. Företagen i Glashütte slogs ihop och förstatligades, vilket i praktiken ledde till att de tvingades massproducera enklare varor. Vid murens fall 1990 återuppstod många av de ursprungliga urmakerierna likt Fågel Fenix ur askan, och tjugo år senare ligger man mycket väl i fas med den Schweiziska industrin. Inte minst genom A. Lange und Söhne som är farligt nära att utöka urmakeriets ”heliga treenighet” (Patek Philippe, Vacheron Constantin och Audemars Piguet) till en kvartett.
Typiskt för de tyska urmakerierna är två olika stilar – dels en mycket klassisk och elegant, med vita eller försilvrade tavlor (och inte sällan i nysilver – det är inte för inte det kallas tyskt silver…) och blånerade visare som hos många tillverkare kommer i en stram och sparsmakad Bauhauslook. Det andra tämligen diametralt motsatta är den tradition av en legion av Diplomingenieure konstruerade, sport- och militärklockor i extremt funktionsdriven och teutonisk design med matt/blästrad yta, Resistanz och Präzision. Nedan ser vi tio tyska märken, med exempel på båda de ovanstående filosofierna.
A Lange & Söhne i Glashütte är som sagt kronjuvelen i den tyska klockindustrin. Märket väcktes till liv 1990 av Walter Lange och har sedan dess haft en enorm utveckling och ingår numera i Richemontgruppen (vid sidan om exempelvis Audemars Piguet och Vacheron Constantin). Vi visade tidigare i år den nya ultratunna modellen i Saxonialinjen, men för att hylla ett märke som utan tvekan tillhör gräddan av världens Haute Horlogerie måste vi även få visa den fjärde modellen från Lange som fått hedersutnämnandet Pour le Merite; Richard Lange Tourbillon. Hyfsat sober optiskt är den mycket tekniskt intressant (inte minst tack vare Langes speciella kedjedrift) och fullkomligt bedårande.Glashütte Original är lillebror till Lange ovan och ingår i konkurrerande Swatch Group. Man har ett brett sortiment som sträcker sig från stockkonservativa kostymvarianter i Senatorlinjen, via moderna dressvarianter med komplikationer och intressant tavellayout bland PanoMaticmodellerna till fullfjädrade sportmodeller under namnet Sport Evolution. På årets Baselmässa lanserade man en modell tydligt ämnad för att stångas med de fina märkena i lyxstålsportsegmentet i form av den retrodoftande Senator Seventies, som baserad på ett par (fulsnygga…) sjuttiotalsmodeller och med märkets karakteristiska stora datum är helt rätt i retrotrenden.Nästgårds i Glashütte hittar vi unga Nomos som sedan 1992 gett ut klockor i en helt egen och extremt sparsam Bauhausstil. Typisk för kollektionen kan ursprungsmodellen Tangente vara, som med balanserad och genomtänkt design (och ett eget verk i klassisk Glashüttestil) inte bara är otroligt prisvärd utan även ett av de mest talande klockval man kan göra. Stowa har en stolt historia – man tillhörde de fem företag som i slutet av andra världskriget levererade de berömda Beobachtungsuhren (eller ”Grosse Fliegeruhr” som IWC gärna kallar den…) till Luftwaffe, modellen som sedan dess stått som inspiration till oräkneliga inkarnationer av flygklockor. En stor del av Stowas sortiment består av olika varianter av den klassiska flygklockan, som årets nyhet, en avskalad kronografvariant där endast det nödvändiga syns.Ett företag som sedan starten varit stringenta med sin funktionella hållning är Sinn – skapat av piloten Helmut Sinn uteslutande för hans gelikar (det var så långt gånget att enbart certade flygare fick köpa klockorna i början…) 1961 firar man i år 50 år, men numera med Lothar Schmidt vid rodret. Sinn har, kanske mest av alla klockmärken, blivit kända för sin inriktning mot specialiserade och krävande yrkesgrupper; piloter, militärer, dykare och inte minst blåljuspersonal. Stilen är funktionsdriven, och i många fall med det grå-svart-röda färgschemat som blivit märkets signum. För jubiléet i år har man tagit fram en elegant specialvariant av märkets klassiska flygarkronograf (358) med sobert grå tavlaUr samma skola som Sinn är Damasko från Regensburg sprunget – märket som sedan 1994 tillverkat klockor med stort fokus på teknik och material, och som fått många anhängare med sin egna stil. I modellen DA47 är många av företagets patent och metoder samlade, till exempel den specialhärdade boetten, magnetskydd, märkets speciella packningar för vattenskydd och inte minst det lite luriga datumet som sitter på den hyfsat ovanliga placering strax under klockan tre på urtavlan.Med en bakgrund som tillverkare av nautiska instrument är det inte konstigt att Mühle i Glashütte ständigt nämner precision och robusthet som ledord för det man tillverkar – inte bara i de klockor för extrema förhållanden man tillverkar, utan även i den uttalade businessmodellen Germanika V, för året ny med veckodagsvisning symmetriskt placerad motsatt datumet. Modellen har dessutom en minst sagt udda detalj (som dock, förvånansvärt nog, även finns på Glashütte Original Seventies ovan) – glasbaksidan som visar Sellita SW220-verket är konkav, vilket gör modellen mycket bekväm på armen.Slutligen; två klassiska företrädare för den tyska funkisstilen i klockor är Tutima och Hanhart, som båda levererat klockor till tyska militären och i huvudsak flygvapnet. Båda finns ännu på marknaden, och inte minst Hanhart har de senaste åren arbetat hårt med att modernisera sin linje av flygkronografer – nedan ser vi en uppdaterad variant som behållit originalets karakteristiska röda start- och stoppknapp.
