Klockmaterial: Titan
Förra veckan tog vi upp det material som enklast är att identifiera som glidigt och glammigt (guld) och den här gången är det raka motsatsen – det bruksiga, nedtonade och råa titanet.
Titan är ett material som gillas av många – det är lättare
än stål, allergivänligt, starkt, omagnetiskt och inte minst har en yta och
känsla som många uppskattar. Inte fullt lika uppskattade är de komplikationer
som materialet bjuder på när det kommer till bearbetningen, vilket gjort att
det är först i slutet av 1900-talet som man efter erfarenheter från framförallt
flyg- och rymdindustrin lyckats använda det i klocktillverkningen. Från att ha
varit i ett idé- och experimentstadium under sjuttiotalet blev åttiotalet
genombrottet och höjdpunkten även kommersiellt kom under nittiotalet med en
mängd modeller som antingen kom exklusivt i eller som en variant i titan. Under
2000-talet har intresset svalnat, och nu ingår titan ofta som en del i i
märkens ”fusion”-filosofi med andra exotiska material.
IWC tillsammans med Porsche Design är de som tagit åt sig
äran för den första titanklockan, den kronograf som släpptes 1980 efter två års
utveckling. Modellen var faktiskt den som fick IWC att börja tillverka egna
boetter istället för att köpa in dem från tredjepartstillverkare eftersom det
ett par månader innan den planerade lanseringen visade sig att tillverkaren
inte klarade av det. IWC, som tills dess enbart tillverkat urverk, lyckades på
rekordkort tid skaffa sig kunskap och utrustning för den avancerade tillverkningen.
Titan blev därefter temat för IWC, och både den berömda Ocean 2000-dykaren som
släpptes två år senare och den senare GST-linjen (som sedermera renodlades till
Aquatimer) erbjöd större delen av sortimentet i en titanvariant. Ur-titanaren
släpptes 2010 av Porsche Design (nu i samarbete med Eterna) som en
jubileumsutgåva i fantasifulla 911 exemplar. Boetten, med sin avantgardiska fom
med integrerade knappar har levt vidare bland annat som förlaga till Tutimas
militärkronograf eller nysläppta Sinn Einsatzzeitmesser 10.
Tyvärr är det inte sant att IWC och Porsche Design var
först. Citizen hade 1970 släppt en tidstypiskt fulsnygg klocka 1970 (med
skinnband – vilket naturligtvis används som ursäkt av IWC eftersom inte HELA
klockan var av titan…) och 1975 släppte Seiko en dykare i sin
Professional-linje, tät till 600m, som hade titanboett och utrustad med finlinjen Grand Seikos
urverk. Traditionen med high end-dykare i titan lever kvar hos Seiko och idag
kan man både i Grand Seiko- och Marine Master-linjen hitta toppvarianter i
titan.
Under åttiotalet lanserades ett antal riktiga klassiker i
det innovativa materialet, inte minst av det återskapade Breitling i form av
dels Aerospace men framförallt den mer än lovligt udda Emergency från 1988 –
modellen i Professional-linjen som inte bara kombinerar digital och analog
visning i titanboett, utan även har en nödsändare inbyggd som vid
nödsituationer (och endast vid nödsituationer…) kan dras ut och göra så att
nödställda kan lokaliseras av ex flygplan och helikoptrar. Tillverkningen av
Emergency har upphört, men det ryktas om att det snart kommer en ny. En annan
kultklocka från ungefär samma tidsperiod är Omega Seamaster från
”Bond”-generationen som kom 1993, och där större delen av linjen fanns att tillgå
i en titanvariant. Först de senaste åren har titanutgåvorna (efter att de
slutat tillverkas…) fått sin popularitet – en möjligt orsak till att den
storebror Planet Ocean 2011 presenterades i ett antal titanvarianter, läckra
inte minst i Seamasterseriens karakteristiska blå-orange färgställning.
Under nittiotalet lanserades titanklockor på bred front,
inte bara men framförallt i sport- och militärsegmentet. Panerai, som fick ett
ordentligt uppsving tack vare Sylvester Stallone, har sedan ”omstarten” 1993
haft borstade titanvarianter som alternativ till de högblanka stålklockorna och
när Sinn 1997 släppte första klockan i sin Einsatzzeitmesser-serie var den
naturligtvis i mattblästrad titan.
Andra toppmoderna exempel på användningen av titan är Oris
monsterdykare Pro Diver (som mäter 51mm!) och Certinas splitternya DS
Action-dykare, båda renodlade sportklockor med en för titan ovanligt snygg
finish. I den mer innovativa och funktionsdrivna delen av finns en dansk
supersportklocka vi redan behandlat i förra veckan; Linde Werdelin Spidolite.
Precis som guldvarianten är titanmodellen urfräst och skeletterad för minsta
vikt, och precis som det något dyrare syskonet delar man funktionaliteten som
gör Linde Werdelin unika – båda är nämligen konceptuerade för att kunna bära
firmans egna dyk- eller alpininstrument.
Titanets styrka kommer väl till pass i marknadens två bestar
bland de mekaniska dykaruren – Rolex Sea-dweller Deep Sea och Hublot
Oceanographic (med trycktålighet angiven till 3900 respektive 4000 meters
djup). Hublot har valt att tillverka hela klockan i titan, medan Rolex har
konstruerat en tvådelad lösning där titanbaksidan trycks ner av en låsring i
stål vilket bjuder på en intressant konstrast mellan de två olika materialens
finish, färg och känsla.
