Klocktrender – brunt

Fram till nyligen har det bruna bortsett från sjuttiotalets gladaste dagar stått i skymundan till förmån för det sportiga svarta. En klassisk klockmodell som aldrig skämts för sin säregna optik är Rolex GMT-Master i det bruna utförande som guld- och tvåtonsmodellerna haft mer eller mindre sedan starten. Stål- och guldvarianten har fått smeknamn som ”rootbeer”, ”Tigerauge” och ”Havanna” för sitt karakteristiska utseende där brunt, beige, guld och stål utgör en glidigt sjuttiotalig kombination. Varianten fanns kvar fram till den nya, ”sexsiffriga”, generationen av GMT-Master II med keramiskt vridringsinlägg kom, men som senaste året till viss del kom tillbaka när en specialvariant av Daytona i ”Everose”-guldet visades med keramisk glasring och chokladbrun tavla. 

Som kommer att märkas längre in artikeln är det just kombinationen guld och brunt som gör sig sällsynt väl (och ofta har de riktiga finmärkena just bruna band på klockor i gul-, röd- eller roséguld medan vitguld och platina tenderar att hamna på svarta eller mörkblåa band), vilket märks i en annan kultförklarad Rolexmodell – Day-Date med trätavla, en riktigt ovanlig fågel med snyggt skiftande mahognytavla som både finns i automatiskt och Oysterquartz-utförande. 

Inte avsiktligt men nog så attraktivt och populärt är de vintagemodeller, framförallt från Rolex, där svarta tavlor av olika anledningar (färgens egenskaper, värme, ljus, fukt) sakta skiftar från svart till chokladbrun. Den här ”defekten” är mycket uppskattad av samlare och det är inga problem att dubbla priset på en klocka med dessa s.k. ”tropical”-tavlor. En modell som ofta råkade ut för just detta är Omega Speedmaster från det sena sextiotalet, vilket Omega fyrtio år senare uppmärksammade i en specialvariant med mörkbrun tavla. När Omegas Aqua Terra förnyades med sin snyggt mönstrade ”teak”-tavla kom naturligtvis ett utförande med en brun tavla som är förtjusande snygg (framförallt, som sagt, med guld…).  

Ett märke som traditionellt sett haft mycket bruna tavlor är Panerai, där det framförallt är specialutgåvor och titanmodeller som haft den karakteristiska tobaksbruna tavlan som de senaste åren fått ett stort uppsving i och med rådande vintagetrend. Trenden gör också att nämnda sjuttiotal lever och frodas som i TAG Heuer Silverstone, som har tidstypiskt fulsnygg, graderad tavlor i gråbrunt.

Just kombinationen av rik guldfärg och bruten, djupbrun tavla är onekligen läcker såväl i dress som sport – två exempel på detta är specialvarianter av Breitling Chronomat B01 och Chopard LUC XPS som bjuder på en befriande avsaknad av sportklockornas svarta och kostymklockornas ljusa tavlor. Ett annat exempel på intressanta avsteg från normen är IWCs Saint-Exupery-utgåvor av pilotlinjen, där de annars monokroma och miltäriskt funktionella flygarklockorna förses med bruna tavlor, flygromantiskt formspråk med trettiotalsinspiration och läckra gravyrer på boettlocket. 

Även i lyxsportsegmentet, som länge dominerats av det helsvarta är den bruna färgen het som alternativ – specialutgåvan av Royal Oak Offshore som kallas Safari har ett naturfärgat tema me gräddvit urtavla och bruna detaljer, däribland det kultförklarade armbandet i ”hornback”-alligator. Hublot, som kanske mest av alla praktiserat ett tema med helsvarta ”muttrar” det senaste decenniet har gett ett brunt alternativ i form av en ”All Chocolate”-utgåva av sin succémodell Big Bang med brun keramik och PVD-beläggning. De nämnda två är stadiga sportmodeller, men för en lite diskretare gentleman erbjuder Patek Philippe ett alternativ som kan vara en av marknadens snyggaste sportalternativ; Aquanaut i roséguld med modellens ”tropic”-gummiarmband (som i färg och struktur är charmigt lik en chokladkaka…).