Klockvärldens 25 klassiker – Blancpain Fifty Fathoms

Vilken som var den ursprungliga dykarklockan är en evig tvistefråga. Som vi beskrivit i tidigare artiklar hade både Omega och Panerai klockor avsedda för undervattensbruk, men den klocka som på allvar lade grunden för hur dagens dykarklockor ser ut och konstrueras är en modell som verkligen gått upp och ner de senaste 50 åren; Blancpain Fifty Fathoms
1952 fick de två franska officerarna Robert
Maloubier och Claude Riffaud i uppdrag av försvarsdepartementet att starta en
för Frankrike ny typ av elitutbildning och -enhet; attackdykare, ”Nageurs de
Combat”. En av grundutmaningarna var att hitta utrustning till enheten och när
det kom till klockor, som tillsammans
med djupmätare och kompass ser till att dykare hamnar där de ska, upptäckte Maloubier
och Riffaud att det saknades en modell som uppfyllde de krav som verksamheten ställdes. Den enkla lösningen på problemet var därför att själva konstruera
en. Efter att ha specificerat ett antal krav som vridring för att kunna hålla
reda på tider, skruvkrona för vattentätheten och inte minst massor av lysmassa
för att kunna avläsa klockan i mörker samt under vatten hade duon format den
grundmall som idag närmast blivit standard för moderna dykarklockor.
Maloubier och Riffaud presenterade sin idé
och produkt för Frankrikes största klocktillverkare, LIP, som gav dem kalla
handen med motiveringen att det var en ”produkt utan framtid”. Istället vände sig duon till lilla Blancpain i
Villeret, där VD:n Jean-Jacques Fiechter var dykare och därmed entusiastisk.
Fiechter förfinade konstruktionen ytterligare med automatiskt verk (för att
klockan inte skulle kunna stanna vid fel tillfälle som under vattnet samt att
inte slita på packningarna i krona och uppdrag) samt skruvbaksida med dubbla
packningar för vattentätheten. Klockan fick namnet Fifty Fathoms efter det som
med dåtidens utrustning betraktades som en klockas maxdjup, 50 famnar (91
meter).
Modellen blev en succé – en mängd olika
länder valde Fifty Fathoms som tjänsteklocka till sina dykare; nämnda
Frankrike, amerikanska UDT/SEAL, tyska Kampfschwimmer, Spanien, Israel,
Tjeckoslovakien, Polen och flera av de skandinaviska länderna. Även civilt gick
den hem och i Jacques Cousteaus ”Den tysta världen” som fick såväl guldpalmen i
Cannes som en Oscar 1956 syntes Fifty Fathoms. Cousteau sålde även modellen genom sitt dykutrustningsimperium
Aqua-Lung. I Frankrike såldes och marknadsfördes den av LIP – samma LIP som
några år tidigare sågat idén…
Fifty Fathoms har sedan dess tillverkats i en
mängd olika versioner och utföranden. En av de mest uppskattade och unika
varianterna är den som på sjuttiotalet byggdes för tyska Kampfschwimmer och som
oftast refereras till som ”Bund” efter den märkning som de tilldelade klockorna
har.
”Bund” har liksom efterföljaren IWC ”Bund” en
avskalad taveldesign, tydlig orange minutvisare och en vridring utan
minutgradering. Denna variant var en av de sista som kom ut på marknaden innan
Blancpain 1980 i efterdyningarna av
quartzkrisen stängde ner helt. Tre år senare köpte en
hyfsat okänd gentleman vid namn Jean-Claude Biver vraket efter företaget för en
spottstyver och arbetade på tio år fram en av de tre största succéerna och
vändningarna klockvärlden sett (där Biver varit delaktig i samtliga).
2003 fyllde Fifty Fathoms 50 år, vilket märkets
VD Marc Hayek valde att uppmärksamma med en nyutgåva av Fifty Fathoms i form av
en uppdaterad originaldesign med förfinad teknik och finish samt med märkets
högklassiga urverk. 2007 uppdaterades den än en gång med en härligt bulig
vridring och kom dessutom i ett antal glidiga specialvarianter; en flybackkronograf,
en tourbillon samt en trippelkalender med månfas. Klockorna är stora, kostar en
bra slant, har superb finish och är, såklart, omöjliga att motstå.