Klockvärldens 25 klassiker – Cartier Santos

Cartier grundades av 1847 av Louis-François Cartier och
gjorde sig tidigt känt som ett märke för det fina folket. Inget annat klock-
och smyckesmärke är men framförallt var så populärt bland kungligheter,
kändisar och filmstjärnor som Cartiers eleganta produkter. Populariteten bland
hoven har gjort att Cartier kallas ”Joaillier des rois – roi des joailliers” –
kungarnas juvelerare, juvelerarnas kung. Firman har ett antal populära
modeller, där Tank får sägas vara den allra mest avskalade och eleganta; släppt
1917 och presenterad först för general John Pershing designades den efter
formen på en stridsvagn sedd ovanifrån. En annan linje som fått välförtjänt
klassikerstatus är Pasha, enligt myten skapad på 40-talet på förfrågan från
paschan av Marrakech som ville ha ett vattentätt armbandsur att bära när han
badade.

De ovan nämnda modellerna är båda vackra och kända, men den
modell vi kikar på idag kom till på förfrågan av en av historiens första och
största flygare – Alberto Santos-Dumont. Född och uppvuxen i Brasilien som ett
av barnen i en rik kaffeodlarsläkt. Vid 18 års ålder flyttade Dumont med
familjen till Paris för att studera kemi, fysik, astronomi och teknik för att
senare bli det sena artonhundratalets och tidiga nittonhundratalets mest
tongivande flygentusiaster. Bland annat vann han 125 000 franc (en vid tiden
rätt stadig summa) när han tog hem Deutsch de la Meurthe-priset, som gick ut på
att under en given tid flyga en slinga i Paris, vilken bland annat innebar att
Eiffeltornet skulle rundas. Under firandet (på Maxim’s, såklart…) beklagade
sig Santos-Dumont för sin vän Louis Cartier, sonson till Louis- François
Cartier, över att det var så besvärligt att hålla koll på tiden med sitt fickur
när han flög – han behövde händerna till annat. Cartier tog tag i idén och
kunde i mars 1904 presentera ett armbandsur för Santos-Dumont med ett skinnband
och en karakteristisk, fyrkantig glasring (och boett i platina, förstås!).
Santos-Dumont uppskattade det mycket, och sägs aldrig ha flugit igen utan sin
klocka på armen. Hans bärande populariserade idén om herrarmbandsur, och även
om till tillverkats  armbandsur länge
hade det varit en produkt för enbart damer (herrar hade fickur, punkt slut) och
i vissa fall nischkunder (som den beställning tyska flottan gav
Girard-Perregaux i slutet av åttiotalet för däcksur med band).

Modellen utvecklades vidare och fick under sjuttio- och
åttiotalet på nytt uppmärksamhet. Santos kom med såväl en rund som en Royal
Oakesque åttakantig variant av glasringen, men fortfarande var den kvadratiska
modellens kännetecken, tillsammans med den nya länken som hade en borstad
finish och polerade skruvskallar som dekorativt element. Populariteten hos
modellen är svår att ta miste på när man ser Wall Street från 1987 där både Bud
Fox och Gordon Gekko bär Santos med länk i gulguld. Den uppmärksamme ser
dessutom hur Gekko i Wall Street: Money never sleeps från 2010 hämtar ut sin gamla
klocka tillsammans en tom sedelklämma och en tidsenlig mobiltelefon när han
muckar från fängelset. 80-talet var verkligen Santos högtidsstund, och det
såldes mängder av guld/stål-klockor, inte minst i södra Europa.

2004, när Cartier Santos fyllde hundra år, släpptes
uppdateringen Santos 100 – en modernt storlekssatt och formgiven variant som
snabbt med populär hos ett lite glidigare och glammigare klientel, inte minst i
de sportigare varianterna med band och/eller glasring i gummi. Storleken bjöd
in till en mängd intressanta konfigurationer av verksteknik och komplikationer,
där den kanske inte allra dyraste, men den mest slående förmodligen är den
skeletterade varianten där verksbotten och -bryggor frästs ut för att bilda
Cartiers klassiska romerska siffror.

Alberto Santos-Dumont gick ur tiden 1932. Deprimerad, ensam,
sjuk i MS och oändligt förbittrad över att hans älskade flygmaskiner numera
användes som krigsredskap hängde han sig. Arvet, bedrifterna och klockan med
hans namn lever dock kvar.