Klockvärldens 25 klassiker – Officine Panerai Luminor

Panerais historia börjar 1860 när Giovanni Panerai startar
sin klockbutik Orologio Svizzera Officine Panerai på Ponte alle Grazie i
Florens som bland annat sålde Patek Philippe och senare även Rolex. Under
ledningen av sonsonen Guido Panerai kom företaget att specialisera sig på
finmekanik och instrumenttillverkning till den italienska militären. 1915 fick
företaget patent på Radiomir, en lösning för att kunna göra sikten och
instrument självlysande genom en kemisk blandning som lyste starkt. En lösning
som senare visade sig uppbringa skadliga doser av radioaktivitet.  

I mitten av trettiotalet fick företaget en förfrågan från
italienska marinen angående en klocka som skulle kunna användas av
attackdykare, och som använde den kunskap och teknik företaget hade efter ett
drygt halvsekel som leverantör av tekniska lösningar.Tillsammans med Rolex (som
levererade boetter baserade på Oystermodellen 2533 och 618-fickursverk som
ursprungligen kom från Cortebert) utvecklades 1936 den första riktiga
dykarursprototypen; Panerai 2533. Två år senare kom produktionsvarianten 3646,
som blev grunden till den modell som vi idag känner som Radiomir; 47mm bred
boett i stål, fasta bandhorn som löddes fast, en stor krona som kunde
manövreras med handskar och ett långt band i oljat skinn som kunde användas
utanpå dykardräkten. Modellen utvecklades vidare under fyrtiotalet med en boett
som fick ”riktiga” bandhorn, ett kronskydd som tryckte in kronan och gjorde den
vattentät med en liten hävarm, en tavla med fyra tydliga siffror och inte minst
en ny typ av lysmassa som gav modellen sitt namn; Luminor. Under femtiotalet
fortsatte Panerai att tillverka klockor och instrument, inte bara för
italienska Marina Militare utan även en liten serie av klockor för egyptiska
marinen (ref 6154). Efter detta fortsatte företaget att i mycket liten skala
utveckla klockor vid sidan om den huvudsakliga instrument- och
siktestillverkningen för militären, innan nästa stora förändring 1993; steget
in på den civila marknaden.

1993 bestämde Panerai sig för att satsa på den civila
konsumentmarknaden med en handfull modeller – huvudsakligen Luminorvarianter i
44mm-storleken, men även Mare Nostra, en nyutgåva av en kronografprototyp från
40-talet. Märket passerade under radarn de första åren innan Sylvester Stallone
under inspelningen av Daylight 1995 passade på att kika in i en klockbutik i
Rom och då blev förtjust i de stora, unika klockorna. Intresset för Panerai
exploderade tack vare Stallones entusiasm. Stallone lade till och med en order
på en egen serie, ”Slytech”, som han gav bort till sina vänner. Tack vare den
plötsliga uppmärksamheten och populariteten köptes märket 1997 upp av Vendôme
(numera Richemont) och flyttades till Neuchâtel, vilket gjorde att många av de
anställda slutade och istället startade upp egna klockföretag i Florens där
Ennebi och Anonimo är de mest kända.

Idag är Panerai ett mycket väletablerat märke med stark egen
profil och världens kanske mest lojala fans, s.k. Paneristi. Företaget kan
sägas vara grunden till hela den storklockeboom som inträffade från slutet av
nittiotalet och framåt, och är helt klart filosofisk fader till de stora,
tydliga och maskulina klockor i militärstuk som många märken har. Förutom att
praktiskt taget skapa storklockesegmentet lyckades Panerai dessutom, frivilligt
eller ofrivilligt, skapa en nisch till – den för specialgjorda klockarmband.
Idag finns det flera dussin minitillverkare av band, där ledorden oftast är
rudimentära konstruktioner, så gammalt skinn som möjligt och hantverk.

Klockorna i Luminorserien idag finns kvar i varianter som
påminner mycket som ursprungsmodellen i stål, med enkla urtavlor och
fickursverk. Dessa hittar man i Panerais ”Historic”-linje, medan man de senaste
åren (precis som resten av branschen) dragits med i inhouse-vågen och tagit
fram en egen linje av urverk – som bland annat finns i den modell som knyter
ihop säcken; PAM372, en vintagestukad (plastglas, femtiotalsstil på boetten och
fejkpatinerad lysmassa) Luminor.