Klockvärldens 25 klassiker – Omega Speedmaster
Femtiotalet var the heydays för klockor utvecklade för speciella, krävande och inte sällan prestigefyllda uppgifter och yrken – en av de allra kändaste fick dock sin berömmelse långt, långt ifrån (40 000 mil...) sitt tilltänkta användningsområde; Speedmaster.
Efter att Sovjetunionen fått upp Jurij Gagarin som första
människa i rymden var amerikanerna lika besvikna som revanschlystna. Den 25:e
maj 1961 höll John F Kennedy ett numera klassiskt tal där han lovade att USA
skulle placera en man på månen och få honom hem säkert innan decenniet var över
– och resan mot månen var därmed igång. En stor del av planeringen och
förberedelserna för färderna inom Gemini- och Apolloprogrammet var att ta fram
komplett utrustning för astronauterna, däribland ett armbands som uppfyllde de
extremt höga krav som ställdes på en del av utrustningen som utsattes för
mycket hårda stötar, extremt skiftande temperaturer och tryckskillnader.
Enligt myten gick två NASA-tjänstemän 1964, anonymt och
undercover, till Houstons största juvelerare, Corrigan’s, och köpte kronografer
från tio olika märken (Elgin,
Benrus, Hamilton, Mido, Piccard, Omega, Bulova, Rolex, Longine och Gruen)
och tog med dem tillbaka till NASAs testanläggning. Väl där klockorna hamnade i en tortyrkammare
där fyra snabbt försvann och de resterande sex testades tills tre återstod; Omega,
Rolex och Longines. Rolexen stannade eftersom kronografsekundvisaren böjde sig
under ett trycktest och Longines-kronografen blev två gånger av med glaset, både
under över- och undertryck. Omegan stod kvar som segrare i testet och var
därmed från och med den förste mars 1965 rymdprogrammets officiella kronograf.
Klockan var Omega Speedmaster, en modell som kom till 1957
som en del av Omegas mytiska ”Master-trilogi” med Seamaster 300, Railmaster och
Speedmaster – ett svar på de specialiserade klockor från Rolex (ex Submariner,
Milgauss och GMT-Master), Breitling (Navitimer) och IWC (Ingenieur) som kom på
femtiotalet. Klockan var avsedd för sport, specifikt motorsport och innehöll
det legendariska cal 321-verket, ett manuellt verk från Lemania konstruerat i
början av fyrtiotalet. Efter det att NASA godkänt klockan var det aldrig mer
tal om motorsport, utan klockan var från och med då en rymdklocka och fick
tillnamnet Professional efter att ha tagit sig genom testerna.
När Apollo 11 landade på månen den tjugonde juli 1969, för
att uppfylla Kennedys löfte, hade de två astronaterna Neil Armstrong och ”Buzz”
Aldrin varsin Speedmaster med sig, men Armstrong lämnade sin i månlandaren
(eftersom dess egna hade lagt av…) så med andra ord blev Aldrins Speedmaster,
fastspänd med ett långt kardborreband runt dräktens ärm, den första klockan
någonsin på månen. Klockan ifråga försvann sedemera under transport till
Smithsonian Institute, så ingen vet var den här obetalbara artefakten kan vara.
Vikten av precis tidtagning, som Speedmastern fanns där för, blev tydlig i den
tredje rymdfärden i Apolloprogrammet med målsättningen att landa på månen,
Apollo 13, där en syretank exploderade vilket innebar att många av farkostens
system fick stängas ner. Astronauterna fick till stor del manuellt försöka ta
sig tillbaks till jorden, och Jack Swigerts Speedmaster hjälpte till att tajma
en fjorton sekunder lång tändning av raketerna så precist att man lyckades ta
sig tillbaks till jorden med blotta förskräckelsen. Tack vare detta fick Omega
”the Snoopy Award” av astronauterna på Apollo 13.
1969 släppte Omega en uppföljare till ur-Speedmastern kallad
Mark II med tidstypisk tonneauboett och mineralglas, tänkt att ersätta den
tidigare varianten. Klockan var ingen succé och följdes av den första
automatiska Speedmastern (den abnormt tjocka Mark III) och ytterligare två
inkarnationer i Mark-serien utan att Professional konkurrerades ut. NASA
genomförde fler tester under sjuttiotalet där Speedmaster återigen vann, och
modellen är än idag en av NASA rymdgodkända klockor och den enda tillåtna för
EVA, dvs rymdpromenader.
På årets Baselmässa presenterade Omega en uppdatering av
Speedmastern där den fått det helt nya co-axialkronografverket cal 9300 (rubrikbilden) och en
lättare uppsnyggning men precis som att det tidigare lanserats mer eller mindre
lyckade automatiska varianter och praktiskt taget årliga specialutgåvor är det
original-Speedmastern (som i nuvarande utförande bortsett från moderniseringar
i verk och länk tillverkats praktiskt taget oförändrad i ett halvsekel) med
manuellt verk och plastglas som är den äkta klassikern – den som varit med om
det ultimata äventyret.
