Krönika: Blöjångest
Inte nog med att vi får svulla tårta. Dagen till ära dyker det även upp en krönika från vår gamle kollega Daniel, som har hunnit bli pappa sedan sist.
Har du märkt att sedan din kompis skaffat barn så ses ni inte lika ofta? Du kanske tror att det beror på att han nu valt att fokusera på familjen, att han inte längre kan svänga på krogen med dig när han har en blöjbak där hemma som skriker efter uppmärksamhet. Jag misstänker att du misstänker att frun/sambon/flickvännen sätter stop och att det är därför som ni inte längre kan låta söndagarna rinna bort längs otaliga caféer. Det är fel. Han har helt enkelt inte lika snygga kläder som dig längre och har ingen lust att påmind om det han saknar. Du förstår att egentligen handlar mode enbart om tid och pengar, något som småbarnsföräldern har frustrerande ont om.
Mode, handlar inte det om en känsla för stil och förmågan att låta den egna personligheten gå igen i kläderna du bär? Tänker kanske du. Det var i alla fall vad jag trodde tills för fyra månader sedan innan jag blev den stolte fadern till Valter. Nu vet jag bättre. Antingen har du pengar, riktigt mycket pengar, och då behöver du bara gå förbi butikerna du gillar och peka på det som ser bra ut. Kanske bläddrar du igenom GQ och Café i expressfart, slänger ett öga på Manolo och nätshoppar det som andra anser vara hett. Och så är du hemma. Du har inte lagt din själ i dina inköp, men du sitter ändå på en uppdaterad garderob efter senaste modellen. Eller så har du tid, riktigt mycket tid, och då behöver du inte ha råd med det du vill ha, för du köper det för en femtedel av priset på Filippas utförsäljning eller hittar det med en snygg patina i en vintagebutik längst in i en gränd som ingen känner till. Förutom du, för du har tid, all tid i världen att hitta de coola saker som gör småbarnsföräldern grön och bitter. Du kan nämligen sitta på alla känsla för stil som finns, har du inte råd eller tid, så förvandlas din känsla bara till en insikt om det du saknar.
Jag är grön och bitter och för mig är modehuset med stort M för tillfället POP. Jag har just upptäckt att barn byter garderob med två månaders mellanrum och att det är jag som måste finansiera det hela, tillsammans med större lägenhet, ny bil och ett ton föräldraböcker. Så nej, jag träffar inte mina vänner. Jag sitter istället hemma tillsammans med min lilla familj och min gamla garderob. De påminner mig mer om allt jag har än det jag saknar, men det börjar bli svårt att blunda för att Valter har coolare kläder än mig och ibland tycker jag att han sneglar på mig med en blick som säger ”farsan, vad fan har du på dig?”
