Män & mode – del I
Att skönhet och yttre blivit en allt viktigare del i mäns liv ses idag som något självklart. Badrumsskåpen blir allt fullare, klädseln allt mer genomtänkt och modetidningarna allt fler. Men hur påverkar egentligen vårt sätt att klä oss av att vi är just män? Vad innebär det egentligen att som man vara modemedveten? I dagens krönika ger Daniel sin syn på saken och i morgon kommer Olof att behandla samma fråga.
Visst har det hänt något. Säkert inte lika mycket som vi vill tro, men män inte ser på sig själva med samma slöa blick idag som de gjorde igår. Det har naturligtvis alltid funnits de som visat överdrivet intresse för sitt eget yttre, men tidigare stack de ut från mängden. Nu är de mängden. De är du och jag, din granne och de flesta han känner. Varför är väl egentligen den intressanta frågan, men eftersom vi inte sysslar med grävande journalistik utan valt att surfa på den ytliga våg som stavas manligt mode, kommer den här texten istället att handla om det manliga sättet att närma sig sitt yttre.
Hur mycket vår inställning till fåfänga än förändrats så är vi fortfarande män; vi gråter sällan, är raka i kommunikationen och fyrkantiga när det gäller allting annat. Vi kastar oss inte in i nya saker, utan tar hellre omvägen förbi välkända riktmärken, platser där vi varit förut och där vi känner oss hemma. Kvalité är en sådan plats. Vi förstår kvalité. Det har varit en faktor som styrt oss när vi köpt bil, båt, hus, hoppar vi bakåt ett antal årtionden var det till och med något vi tog hänsyn till när vi ”valde” fru. Därför är det självklart att kvalité får följa med när vi nu ska erövra vår eget yttre. För kvalité hjälper oss att förstå det som annars är främmande. När det kommer till de kniviga besluten känns det tryggt att klockan har ett atomur, att skorna är randsydda och att kavajen inte är limmad utan hålls ihop av precisionssydda trådar. Finns det också ett varumärke där bakom med antik historia kan vi verkligen pusta ut, då är det ju klassiskt!
Att klassiskt mode åter kommit i ropet samtidigt som män vaknat upp och insett att de ser ut som skit, kan omöjligt vara en slump. Det finns för många element i det klassiska modet som rimmar med hur vi killar fungerar. Vi har alltid varit mer lojala mot varumärken än kvinnor. För oss är det viktigt med principer och att skapa relationer till de saker vi omger oss med. En kvinna skulle aldrig välja att tillägna hela sitt liv åt ett fotbollslag som aldrig vinner, det gör vi. Så när vi nu yrvaket stapplat ut i butikerna tar vi det säkra före det osäkra och väljer plaggen som har en historia, så att vi kan relatera till dem.
Jag är sådan. Jag googlar vin som jag fått av vänner innan jag dricker det, det ger mig helt enkelt mer njutning av att veta vad det är jag låter rinna ned. Och på samma sätt är det med kläder, har de en historia ger det en extra dimension när jag bär dem. Men samtidigt känns det ganska olustigt om normen ska vara en konserverad klädstil från det förgångna. Det manliga modet och kläderna vi bär är värda mer än så. Vi kan aldrig stoppa ned dem i en fyrkantig låda utan måste låta dem få tala till våra estetiska sinnen, inte sätta strypkoppel på dem genom att redan på förhand använda kol 14 metoden för att bestämma vad som är rätt och fel.
Jag säger inte att vi ska sluta sträva efter en klassikt look, men jag tycker att vi ska sluta fega: vara öppna för nya intryck, tumma på gamla sanningar och släpp på några av våra principer (vi kommer bara att få fler ju äldre vi blir). Jag vill se ett manligt mode som fortsätter utvecklas, jag vill ha fler Peter Sipens, som kanske inte riktigt lyckas med tricket att få en potatissäck att se chick ut, men som i alla fall har modet att försöka. Man skapar inte nya klassiker av gamla. Den enkla sanningen borde tala för sig själv.
