Manolo läser: Slipsboken

En bok om slipsar. Kan det bli tråkigare? Ungefär så tänkte jag när jag öppnade Magnus Gners och Per Sjölunds bok. Men till min förvåning var den väldigt svår att lägga ner.

Slipsboken har tagit fyra år att skriva. Det märks. Formen är sjysst och en bra typografi ger läsaren ett bra flow (om man bortser från ett par tveksamma radbrytningar). Men det som är det fina är hanteringen av språket. Författarna har sagt att det skulle påminna om en halvpackad Roger Moore som just har kommit ut från ett kasino, och det är just det som gör att man fastnar direkt i olika historiebeskrivningar. Alla med anknytning till slipsens historia naturligtvis.

För visst rycks man med av historieskrivningar som de här:

”Åttitalet började inte dagen efter nyårsaftonsåsomårtionden brukar göra. Åttitalet inleddes en månad senare, nämligen den första februari, när American Gigolo hade premiär.”

eller

”Några år före krigsutbrottet hade Benito Mussolini vaknat en morgon och kommit på att han och många andra italienare var bättre än alla andra. En filosofi som synkade fint med Hitler, så de började jobba ihop.”

Men utöver populärhistoria från 1790 och framåt innehåller även Slipsboken annat matnyttigt. Du hittar riktigt bra förteckningar över material, mönster och varumärken. Och naturligtvis historien bakom- och hur du knyter slipsknutarna. Det finns även en guide till hur man känner igen en kvalitetsslips.

Njut denna bok, gärna i sällskap av en konjak. Den kommer med inbundna band att placera på dina favoritställen.
Finns tex på bokus för 149 kronor