Manolo läser Slitz MAN #2

Trots en vag ambition om en ödmjuk och blygsam hållning till branschen vi verkar i och dess aktörer har vi till och från varit smått fräna i vår kritik mot etablerade svenska magasin som gör anspråk på epitetet modemagasin.

I april bad vi om era åsikter om första numret av Slitz modebilaga MAN och att döma av kommentarerna där rådde viss skepticism.

När Slitz MAN #2 landar på skrivbordet på Manolos norrlandsredaktion är det dock inte längre frågan om någon bilaga. Magasinet på omkring 160 sidor har vuxit till sig en aning från det första numret och är bitvis ganska trevlig läsning. Chefredaktören Oscar Arrsjö har pumpat numret fullt med notiser av blandad aktualitetsgrad och ibland är det märkbart att tidningen lider av sin låga utgivningsfrekvens. God ambition dock och efter att ha plöjt igenom notiserna börjar man undra om inte herr Arrsjö känner sig ensam på sin redaktion då hans byline pryder det mesta i textväg.

Fyra sidor shoppingguide över London utgör en av de större behållningarna, så även ett tiotal sidor med rubriken Överkurs i fåfänga i mitten av tidningen med frisyrer, smink och tandblekning i blandad kompott.

En snabb jämförelse med konkurrenten King ger också känslan av att Slitz MAN förstått vikten av att lyfta läsarfrågor. Förutom att direkt besvara ett tiotal läsarfrågor har man också uppenbart låtit sig inspireras av dessa i småguiderna om skosnörning och halsduksknytning. Detta medan King fortfarande ägnar halva läsarfrågeutrymmet till kommentarer om tidningens utformning.

Ni som redan tidigare föredrog utländska magasin hittar kanske ingen ersättare i Slitz MAN som den ser ut idag, men med en ökad utgivningsfrekvens för tidningen kan King och Slitz MAN så småningom sporra varandra till högre höjder. Förutsatt att man någon gång får tummen ur och inser det pubertalt patetiska i att försöka sälja lösnummer på att fronta med nakna kvinnor. Det är minst sagt tröttsamt.