Manolos lilla etikettskola del 3

 |  Publicerad 2006-05-05 15:42  |  Lästid: < 1 minut

I vår etikettskola har vi tidigare behandlat ämnena att öppna dörrar och äta ute. Vi har dock ännu inte nämnt det värsta etikettsbrottet av dem alla, vilket också är en skön förutsättning för allt vad etikett heter. Nämligen vikten av att aldrig påtala någon annans etikettbrott och därmed försätta medmänniskor i pinsamma situationer.

Överhuvudtaget borde det vara en fullt naturlig sak att inte avsiktligt få andra att känna sig obekväma offentligt. Jag blir förvånad varje gång jag hör någon påpeka för någon som rodnar hur röd denne är i ansiktet. Som om personen i fråga inte redan var uppmärksam om detta faktum.

Att vara medveten om stil och etikett ger också möjligheten att bryta mot etikettsregler när man anser att det kan vara ok. Som betraktare finns det därför egentligen bara två slutsatser att dra;

  • Det första alternativet är att personen i fråga är medveten om etikettsbrottet och gör det av egen vilja, så det skulle knappast förändra något om jag påtalade det uppenbara snedsteget.
  • Det andra alternativet är att personen i fråga inte har en aning om sitt övertramp och genom att påtala detta kommer jag skämma ut personen i fråga, få honom eller henne att känna sig obekväm och knappast ge denne några goda minnen av mig som person.
  • Slutsatsen torde vara ganska klar. Så framöver tycker jag vi koncentrerar oss på att istället poängtera goda exempel. Vi är i allmänhet betydligt bättre på att ge negativ kritik än att verkligen ta steget fram och berätta för någon hur mycket man uppskattar dennes uppoffringar, prestationer eller kunskaper.

    Dela på Facebook
    Tweeta