Om gummisulor

Hur långt in på säsongen går det att använda sina lädersulade skor och är det en smart idé att lägga på en slitsula? Ett säkert hösttecken är alla frågor om gummi- kontra lädersulor som når inkorgen till Manolos frågelåda denna tid på året. Även om ämnet har diskuterats tidigare så känns det med en höstsäsong på igång klart aktuellt att ta upp frågan igen.

Olof Enckell  |  Publicerad 2010-08-26 18:14  |  Lästid: 3 minuter

Många tycks verkligen livrädda för att förstöra sina lädersulade
favoriter. Även om man skall försöka att undvika att utsätta sina skor för regn
i onödan så är kanske rädslan lite överdriven. För bättre lädersulor vittrar
inte direkt sönder av väta. Vätan gör att de blir känsligare för repor från
grus och småsten, men så länge de får torka ordentligt efter användning och
regelbundet smörjs in med skokräm kommer de klara ett och annat skyfall.  

Det stora problemet är att många av dagens lädersulor är
klart undermåliga och saknar de egenskaper som bättre sulläder faktiskt har. Tyska
Rendenbach framhålls ofta som de främsta tillverkare av sulläder.  De garvar sitt sulläder helt vegetabilskt
i traditionella ektunnor, en process som tar uppemot tolv månader och ger stark
andningsförmåga, vattenavvisande och svettabsorberande egenskaper. Något som
gör att Rendenbachs lädersulor används av prestigetillverkare som Gaziano &
Girling och Edward Green.

Problemet med att klistra på en slitsula av gummi är att den
tar bort många av lädersulans egenskaper, vilket framförallt märks inomhus och
när det är torrt ute där lädersulor har en överlägsen andningsförmåga. Dessutom
är det självklart en estetisk fråga. Även om en duktig skomakare kan få till en
snygg övergång mellan slit- och yttersulan blir det aldrig riktigt lika elegant
som en med lädersula. 

För den som verkligen vill ha ett par skor att slita i vått
och torrt är det därför ofta ett bättre alternativ att satsa på ett par med
helgummisula, vilket de allra flesta tillverkare erbjuder idag. Men tänk på att
det även här finns en rad olika sultyper som ger helt olika intryck.

Brittiska tillverkare använder sig ofta av utpräglade
gummisultillverkaren Dainite som arbetar med tre modeller; Studded som är den
allra mest klassiska modellen med runda håligheter, samt Medway och Ridgeway
som båda är lite grövre, främst avsedda för jakt- och fritidsskor. Tänk oljerock
och fasanjakt. De två sistnämnda är liksom grövre Commandosulor (som skorna på
översta bilden) ofta väldigt hårda och inte direkt avsedda för stadsmiljö. Många
sydeuropeiska tillverkare använder sig av gummisulor från italienska Vibram,
som till skillnad från Dainite har sulor för allt från klassiska läderskor till
alpvandrarkängor och racingskor.

Dainite introducerade sin allra första gummisula 1910. Formen är i princip densamma idag. Till höger syns bilder från fabriken tagna 1929.
Alfred Sargent Woodland med Dainitesula. Bild: Nitty Gritty
Vibrams rejälare sula Montagna.
Crockett & Jones Coniston med Dainite Ridgeway-sula.
Dela på Facebook
Tweeta