Onödigt är underbart

Mode kretsar allt för sällan kring att göra vardagen mer njutbar. Att vi ständigt förväntas måna om vårt yttre ses snarare som ett självändamål än vad effekten faktiskt borde vara, terapi för själen. Allt som inte har en självklar funktion förkastas därför som ytligt och fåfängt.

Frågan är om vi verkligen behöver matchat set av resebagage, ett anteckningsblock inbundet i kalvläder eller pingisbord designat av Dunhill. Kanske inte. Men mår vi bättre av det? Tveklöst.

Det är något fascinerande med exklusiva accessoarer vars funktionalitet verkligen kan ifrågasättas. Detta är något inte minst företag som Dunhill och Hermès är ett uttryck för genom att designa superexklusiva varor för minimalt smala ändamål. Höjden av I-landsproblem, men ändå är det närmast omöjligt att inte undvika ha-begär.

Problemet är att denna njutningsform är abonnerad av ett så illa klingande ord som konnässör. Ett begrepp som närmast blivit synonym med en allt för fet plånbok i förhållande till stil, där det estetiska värdet blir högre av en större prislapp. Det går självklart inte att underskattade prislappens roll för lyxbegreppet, men den som exempelvis letat second hand vet att det är fullt möjligt att hitta lyx till en billig peng.

Gore-Tex och funktionsplagg i all ära. Ibland måste fåfängan få segra. Vi kan inte ständigt förväntas ha en anledning att använda en viss accessoar eller plagg. Ibland måste svaret bara få vara ren livsnjutning.

Bild från Smythson