Pilotklockor del I
Mångas favorit i klockvärlden är de modeller som skapats för eller inspirerats av flygning, såväl i blåa som gröna kläder. Funktionsdriven, minimalistisk design med en tydlig och maskulin framtoning och många salta historier gör att klockorna för cockpitbruk har en speciell aura av äventyr. Något som vi i två delar kommer att titta närmare på.
Inte bara den första pilotklockan utan även det första herrarmbandsuret är Cartier Santos, presenterad 1904 av Louis Cartier för vännen och flygpionjären Alberto Santos-Dumont som tröttnat på att fippla med fickuret när han flög och då fick en pjäs tillägnad sig som tidigare varit reserverad för damer (och nödtorftigt hopmekade fickursbastarder); armbandsuret. Ironiskt nog blev Santos-Dumont med tiden bedrövad och deprimerad över att se hur hans passion, flygmaskinen, allt mer blivit ett vapen och krigsredskap, vilket till slut tillsammans med att han insjuknat i MS gjorde att han tog livet av sig. Just faktumet att världens krigsmakter förstått nyttan av flygetyg visade sig vara en del i utvecklingen av klockorna.
Med tiden utvecklades herrarmbandsuret till något både praktiskt och socialt accepterat och i mitten av trettiotalet var det en etablerad företeelse. Vid den här perioden kom de första funktionellt drivna pilotklockorna från exempelvis IWC, Breitling och Helvetia – större, kraftigare klockor med starka glas, vridring och inte minst antimagnetisk balans för att hålla precisionen även i flygplanens störningsrika miljö. Med fyrtiotalet och andra världskriget kom behovet av än mer avancerade, tåliga och precisa klockor för flygbruk där inte minst IWC var en tonsättande aktör med framtagning och produktion av flera klockor som blivit kult och klassiker; såväl tyska Grosse Fliegeruhr som brittiska Mark 11 finns som uppdaterade modeller i sortimentet. Två tyska företag tillverkade vid samma tid pilotkronografer som båda fått en välförtjänt plats bland klassiker; både Tutima och Hanhart (med sin karakteristiska röda kronografknapp) utrustade Luftwaffe.
Under femtiotalet exploderade intresset för flygning, inte bara militärt utan framförallt civilt med etableringen av många flygbolag och nya typer av flygplan som gjorde flygresor till en möjlighet. För piloter både på yrkes- och hobbynivå var en av de stora nyheterna Navitimer från Breitling, en modell som inte bara var en Venusutrustad kronograf, utan som dessutom integrerat piloternas E6B-räknesnurra i klockan som utformats av och med intresseföreningen AOPA (Aircraft Owners and Pilots Association) som genast gjorde klockan till sin officiella klocka och som möjliggjorde fördelaktiga köp för medlemmar. Navitimer är idag Breitlings flaggskeppsmodell och har uppdaterats med det husegna B01-verket. På den militära sidan fick bland annat finmärket Breguet i uppdrag av det franska marinflyget att ta fram en kronografmodell vilket blev Type XX som än idag lever kvar som elegant och retrodoftade lyxsportis i Breguets sortiment.
Under samma decennium, som en följd av möjligheten att röra sig längre sträckor i öst-västlig riktning blev också klockor med 24h-funktionalitet eller GMT-visning en stor hjälp. Pan-Am sökte hjälp hos Rolex och den nästintill mytiske marknadschefen Rene-Paul Jeanneret som utvecklade GMT-Master med möjlighet att visa två tidszoner, varav den ena i 24h-format. Sedemera har modellen, då under namnet GMT-Master II, blivit begåvad med möjligheten att visa en tredje tidszon. En liknande idé utvecklades, som namnet antyder också specifikt för piloter, av Glycine i form av Airman. Såväl Airman som GMT-Master blev dessutom populära bland piloter i USAF under Vietnamkriget som alternativ till dåliga, tilldelade klockor tack vare sina tåliga och funktionella egenskaper.
I nästa del tittar vi närmare på vad som hände under sextiotalet och framåt. Rafflande!
