Reflektion – Trender inom workwear

Något har hänt. I såväl mitt instagramflöde som min egen garderob syns plötsligt både militär- och workwearplagg. Hur kommer det sig och är det en trend eller något som är här för att stanna?

Jag vet inte var jag skall börja när det kommer till denna trend eller fenomen som jag börjat se som allt mer omfattande. I somras såg jag ett instagraminlägg från Wei Koh som grundat den eminenta modetidningen The Rake. Han besökte på bilden en vintagebutik i Paris och skriver att han noterat att allt fler män han känner med ett intresse för skräddat mode börjat att intressera sig för just vintage, workwear och plagg med militär historia. När jag såg hans inlägg så fick jag lite vatten på min kvarn för jag har själv en längre tid noterat samma sak. Och i ärlighetens namn blivit lite intresserad och fascinerad för densamma. 

Jag började fundera lite mer kring detta och gjorde en sorts snabb utvärdering av det mode jag följt och skrivit om de senaste 6 åren som jag jobbat med detta. Precis när jag började bevaka den typ av mode som Manolo främst skriver om så var den italienska sartoriella och välskräddade stilen stor och oerhört inflytelserik. Ett tag var den allt och det ENDA #menswear-skaran kunde bära och inspireras av. Idag ser det lite annorlunda ut. Sådär i början av min tid var det inte ovanligt att se en välklädd italienare i en snygg kostym och bärandes en field jacket som ytterplagg. Kontrasten kallades populärt sprezzatura och förklarades som en sorts utryck för individualitet och ett nonchalant förhållande till mode. Saken var bara den att även om det rent stilmässigt var en militärjacka så rörde det sig ofta om ett sorts hybridplagg som nyproducerats i Italien av en flott fabrik och som inte sällan kostade ganska mycket. Alltså ganska långt ifrån en militärjacka från 50-talet, fyndad på second hand. Men det såg onekligen coolt ut.

Med detta sagt har det alltså, och förkommer fortfarande, plagg av militär karaktär, i den lite lyxigare kategorin. Inget fel i detta. Den trend jag syftar på ovan handlar till viss del om något annat. Det handlar inte bara om en look även om detta fortfarande är det primära. Det handlar på många sätt om ursprung och äkthet.

Det som gjort att denna text alltså kommit till är att jag har nöjet att följa många välklädda personer under flera års tid och sett den transformering som sakta skett, där fler och fler plagg av ovan nämnd karaktär adderats till looken, inte sällan kombinerat skräddat och workwear.

Jag tänkte försöka mig på en enklare analys som helt är min egen uppfattning om varför denna trend vuxit fram.

1. Jag har tidigare snuddat vid detta tidigare i en annan text men det är värt att nämna igen för jag tror att det i detta fall är högst relevant. Vi män älskar att nörda ner oss i saker! Om det inte rör bilar, sport, teknik eller whisky så är det mode eller klockor. Just vintage och workwear och militärt mode är som gjort för detta. Det finns oändligt med fakta om modeller och ursprung att lära sig och det finns tydliga subkulturer där intresset frodas. Man skall aldrig underskatta detta. Vi som individer är flockdjur och att få en gillande nick från en likasinnad person som är en av få som fattar storheten i att ha ett par arméchinos från 40-talets Nordafrika eller amerikansk flygarjacka betyder mycket.

2. I tider som detta när individualism hyllas och det är enkelt att synas och dela med sig av bilder och där vi överöses med inspiration har det personliga blivit viktigt. Mitt resonemang nu kanske är lite snurrigt men jag skall försöka förtydliga. Länge var en sorts individualism att kunna bära unika märken och designers som kanske inte fanns i den stad eller ens land där man bodde. I och med e-handelns enorma tillväxt är detta ett minne blott. Nu kan man i vilken småstad som helst, om man har råd det vill säga, klä sig i Givenchy, limiterade japanska jeans och randsydda skor från Italien. Utbud är inte längre exklusivt eftersom alla nu åtminstone utbudsmässigt har tillgång till nästan allt. För att skapa något unikt och individuellt krävs nu ett annat förhållande till mode. Du måste har stilkänsla och vara kreativ i ditt sätt att klä dig. Att då välja vintage, work- och militarywear blir ett sätt att uppnå detta.

3. En vän till mig med många år i branschen menar att många män klär sig kort och gott för att göra intryck på en potentiell partner. Jag får nog tyvärr ge honom till viss del rätt. Det är säkert så att många vill se ”coola” och lite spännande ut och att då använda sig av plagg för att skapa en intressant framtoning och känns logiskt.

4. Det ligger rätt i tiden att välja vintage. Det är ett sorts miljötänk och konsumtionsbeteende som uppmuntras och hyllas idag.

Det finns säkert fler aspekter men dessa är de jag själv fastnat för efter att funderat lite närmare. Som i så många fall rör det sig också i detta fall om så kallade early adopters och personer med inflytande som inspirerar andra. Om tillräckligt många av dem gör på samma sätt blir det också kommersiellt vilket nu är fallet. Det tydligaste exemplet på detta är den så kallade overshirten som väldigt många märken nu anammat och säljer. Det är ett klassiskt arbetarplagg som framförallt varit väldigt stort i Frankrike som idag är omåttligt populärt att bära oavsett stil i övrigt.

Som en sorts förtydligande vill jag säga att personerna på bilderna jag valt att lyfta fram inte behöver ha med mitt resonemang vad gäller att byta stil och addera nya plagg. De finns med främst för att de har några riktigt talade outfits som inspirerar mig när det kommer till denna stil. Flera av personerna har varit denna genre trogen länge. 

Är detta en trend? Ja, troligtvis även om jag tror att den kommer att stanna rätt länge och påverka mycket av det mode vi bär ett bra tag framöver. Ni får själva gissa baserat på min analys varför jag själv till viss del fattat tycke för den och mixar dess plagg med lite mer skräddat mode. Jag kan säga att mycket handlar om praktisk funktion och att känna sig bekväm. I en värld där allt färre bär slips har jag i vissa sammanhang känt mig överklädd och uttittad. Att bära kostym utan slips tycker jag är en knepig mellanväg jag inte alls trivs med. Att istället bära ett par snygga jeans i rådenim, oxfordskjorta, mockakängor och en tweedkavaj är en arbetsklädsel som fungerar utmärkt för mig åtminstone 80% av tiden jag jobbar och som är väldigt praktisk när man vill kombinera jobb med familjeliv. Vill jag se lite mer modern ut byter jag bara kavajen mot en M65 jacka och behåller allt det andra, praktiskt och snyggt. I en urban miljö byts skjortan mot en randig fransk t-shirt och bootsen mot ett par trainers.