Skinnbeklädd ångest
Hmm…hur löser vi den där mellanösternkrisen egentligen? Växthuseffekten borde man ju ta tag i. Skövlar de fortfarande regnskog i Sydamerika? Aidsepidemin i Afrika är ju verkligen inte bra. Hur fan gör jag nu? Ska jag köpa skinnjackan från H&M eller inte?
Det är alltid bra att få perspektiv på saker och ting. Själv har jag en obehaglig förmåga att förlora mig i de obetydliga detaljerna och missa de stora sammanhangen. Kanske är det övertydligt att sätta klädköp bredvid vår tids världsproblem, men ibland behöver jag överdosera verklighet för att få distans till min tillvaros ynkliga problem. Man får aldrig låta klädköp bli ett så stort huvudbry att det följer med hem från shoppingrundan. Att shoppa ska vara kul, är det inte det så bör man lägga ned. Själv släpade jag runt på funderingarna kring köpet av jacka i en ungefär vecka. Från butiken hem till lägenheten, upp i soffan, in i duschen, jag tog med dem på bio och hem till vänner. Introducerade dem för min flickvän och till och med för hennes föräldrar. Visst är det bra att vi killar anammat intresset för mode, men ibland önskar jag att jag bara kunde trycka på stoppknappen. En månad utan att jag bryr mig om hur jag ser ut eller vad jag har på mig skulle antagligen inte bara vara bra för mig. Det skulle troligtvis göra mig något mindre förutsägbar och mycket intressantare. Men, jag hittar ingen knapp och köpet av skinnjackan har för mig haft lika stor betydelse som valutgången.
Ni vet vilken jag menar va? Den har skymtat förbi i flertalet modemagasin, alltid ställd i relation till häften så snygga och dubbel så dyra konkurrenter. Det är också det som är problemet. Alla designers har denna höst plockat fram en skinnjacka. Det är ett plagg som vid årets slut kommer att orsaka spontan vomering och just min jacka kommer antagligen vara den största anledningen till att folk skriver in sig som djurrättsaktivister sent i december. Den är från H&M, kostar tusenlappen och är sjukt snygg. Du kommer att kunna räkna killarna som inte har den på sig i höst och det gör att köpet aldrig kan kännas helt lyckat. Jag ska vara ärlig. Just detta att lösa ekvationen med att köpa roliga, men samtidigt prisvärda plagg som inte alla kan köpa upptar ca 5,4 % av min tankeförmåga. Det är helt klart 3,5 % för mycket. Som ni själva förstår av bilden bredvid är ekvationen inte löst och för tillfället är en pakt min enda lösning på problemet. Ni tar den måndag till torsdag, så blir den min till helgen. Ska vi säga så?
