Söndagskrönika: Känslan för kläder

Jag tänkte återknyta lite till föregående inlägg i en söndagskrönika om hur inställningen till ett plagg är viktigare än själva plagget i sig.

När jag var student var klädbudgeten något begränsad, av förklarliga skäl. Att planera sin shopping var nyckeln till att få så mycket valuta för pengarna som möjligt. Utförsäljningar i Köpenhamn var därför ett givet besök för mig som Lundastudent. Ivrigt gick jag igenom fyndlådorna i alla stånd för att försöka hitta snygga kläder till nedsatt pris, och till slut hittade jag ett par Evisu-jeans – för 500 (danska) kronor! Ett kap helt klart, särskilt då detta var när Evisu-jeansen var svåra att få tag på och dyra i inköp dessutom. Glad i hågen satte jag mig på Öresundståget tillbaka.

So far, so good. Jag använde jeansen flitigt och fick komplimanger av vänner för den annorlunda stickningen på bakfickan. Men i takt med att mitt intresse för kläder ökade började jag läsa på mer om hantverket bakom, och hur man urskiljer ett äkta plagg från ett falskt. Inte nog med att jag hade betalat ett underpris för mina jeans, det var en hel del andra saker som inte stämde heller. Sakta med säkert fick jag acceptera att jag hade blivit lurad – jeansen jag hade köpt var kopior.

Efter denna tråkiga insikt var det nedförsbacke för jeansen. De hamnade längre och längre in i garderoben och i mina ögon var de inte lika snygga längre. Till slut gav de mig så dåliga associationer att jag skänkte dem till en vän för att bli av med dem.

Samma par jeans som jag tidigare hade varit så nöjd med var plötsligt, i mina ögon, oanvändbara. Varför? Jo, för att det är inte plagget i sig som spelar någon roll, det är hur man ser på plagget som är det viktiga. Kläder ska förmedla en bra känsla till den som bär dem. Man ska känna sig snygg, självsäker och glad om allting har gått som det ska. Och den sekunden man börjar känna sig obekväm i ett plagg spelar det ingen roll vilket märke det har, eller hur mycket det kostade – det kommer inte att bli bra ändå.

Jag lämnades med känslan av att jag blivit lurad på ett par snygga jeans. Min vän blev glad för att hon fick ett par nya. Samma par jeans, men två helt olika inställningar.

/Björn@Manolo