Under saxen

Mitt hår är i viss mån min identitet. Min nuvarande frisyr har jag levt med i två år nu, med några smärre förändringar längs vägen. De första stegen mot den fåfänga jag lever med idag togs när jag tackade min mor för hennes tid som min hårkreatör och travade iväg till en diplomerad dito.

Genom åren har jag färgat, tonat, experimenterat, gått hårmodell och testat mig igenom en uppsjö hårvårdsprodukter. Upplevelser som mitt hår mått både bra och mindre bra av. Den tuffaste utmaningen det fått utstå är dock utan tvekan när det varit dags att byta frisör.

Den makt som jag sätter i min frisörs händer måste förtjänas. Två gånger har jag försatt mig i situationer där jag tvingats till nödklippning. En gång under en resa till Prag – för övrigt Manolos födelsestad – den andra på besök i föräldrahemmet i Dalarna. Mellan mig och min frisör pågår en tyst kommunikation. När jag är osäker på vad vi ska ta oss till med min tjocka, virvliga utmaning till frisyr tar hon befälet och när jag plötsligt kommer underfund med exakt vad jag är ute efter vet hon hur man översätter det till saxspråk. Denna form av kommunikation måste man arbeta sig fram till och min erfarenhet är att tjeckiska och dalska saxar klipper utifrån en annan parlör.

Klippningen i Prag var ett typexempel på hur språkbarriärerna kan ställa till det. Det var en alltigenom nervös upplevelse där inte ens den dubbade stålmannenfilmen, som visades på en liten skärm intill spegeln, kunde lugna distrahera mig. Resultatet blev ok, men våndan vill jag inte ha igen.

När jag så placerade mig i frisörsstolen i Dalarna förra sommaren insåg jag tämligen omgående att jag återigen blivit utsatt för kommunikationssvårigheter och nu blivit satt under en praktikants ryckiga sax. Upplevelsen blir en helt annan. Istället för att kunna luta sig tillbaka och se den uppdaterade frisyren växa fram sitter jag på helspänn och bara väntar på att något ska gå fel.

Till jul byter jag hemstad och står nu återigen inför processen att hitta någon som kan återskapa den trygga tillvaro jag idag klipper mig i. Hur man genomgår en sådan process på ett bra sätt har jag ännu ingen utarbetad teknik för, men kanske är jag klokare om ett par månader. Om det genom lyckans försyn finns möjlighet att på äkta rockstjärnevis flyga in sin frisör kanske till och med det blir aktuellt. Excentriskt? Ja, men det handlar ju för guds skull om mitt hår.

Tills vidare emottages tips om duktiga Malmöfrisörer tacksamt.