Varför jag inte gillar begreppet mode

Gästkrönika: Det är den tiden på året, igen. Nu när sommaren äntligen dragit igång på allvar delas den svenska befolkningen upp i två polära kategorier: de som följer det rådandet modet och de som över huvudtaget inte bryr sig. Medan den förstnämnda kategorin glupskt slukar all tillgänglig opinion om vilka plagg man bara måste bära i sommarhettan, så ligger resten av Sverige bekvämt i hängmattan totalt likgiltiga för innehållet i senaste numret av King.

Men vi kanske ska börja med att definiera begreppet mode? Vår gemensamma kultur är onekligen utsatt för ständig förändring. Vad detta beror på tåls att spekuleras kring, men själv tror jag att människorna bakom trenderna med (o)jämna mellanrum helt sonika tröttnar på vissa aspekter av vår kultur och önskar förändra dem. Trendsättarna är alltid starka personligheter som vågar sticka ut, varför det framstår som en aning ironiskt att det är dessa karaktärer som inspirerar till den konformitet som önskas av så många ur befolkningen.

Det kan inte förnekas att mode handlar om just detta – att passa in i det som för tillfället är modernt. Det säger sig själv att det inte går smärtfritt att kombinera denna önskan att se ut som alla andra med att ge uttryck för ens personliga smak och stil. Om man nu tycker att det är viktigt.

Förra våren hittade jag ett par chinos som direkt föll mig i smaken. Detta var ett år innan den rådande chinosepedemin drabbade landet och i mitt umgänge var jag ensam om att bära detta underbara plagg. Tolv månader senare lovordas chinos av alla modelejon med självaktning, och plötsligt var allt inte längre lika kul. Jag älskar fortfarande mina chinos, men nu när var och varannan man (och kvinna) springer omkring med nästan likadana byxor känner jag mig inte längre unik, utan som en del av den gråa (läs: beiga) massan.

För mig som känner ett starkt behov av att klä mig personligt så innebär detta att jag lägger mina snygga chinos på hyllan ett tag tills dess att hysterin lagt sig. Dock känner jag att det snart är dags att damma av västen som inte längre anses trendig. Trevligt.

Till sist kommer vi till varför jag inte gillar begreppet mode: även om jag verkligen inte kunde bry mig mindre om vilken färg på skjortan man bara måste ha i sommar så kan jag inte undvika att beröras av dessa trender. Jag gillar att sticka ut från mängden, men för att göra detta måste även jag anpassa mig. Den evigt eleganta, klassiska stilen som jag har anammat och förespråkar är tidlös och påverkas inte nämnvärt av vad någon dekadent designer i Paris gillar just denna vecka, men här råder ändå en sorts omvänd underkastelse till modet.

Vad vore alternativet då? Kanske borde jag börja klä mig i kläder som definitivt aldrig kommer att bli trendiga? Det kanske enda säkra sättet att slippa förslavas av modeindustrin är dock paradoxalt nog även det emotsägande i sina konsekvenser. Ty om jag medvetet undviker vissa kläder i jakten på en personlig stil så klär jag ju mig inte personligt.

Och jag som trodde att jag var modeimmun.

Sebastian Lindt, upphovsman till stilbloggen Dorian Grays Fotografi