Odd Molly satsar på herrkollektion

Per, berätta om ert nya märke.

– Jag försöker skapa ett märke som för tankarna till mannen från Utopia, den man jag själv vill identifiera mig med.
Vem är han, Post Fire Dew-mannen?
– Det handlar om en man som vågar fatta kontroversiella beslut.

Vem tror du kommer att köpa kläderna?

– Jag hoppas att det är vanliga grabbar. De ska helst inte vara modeintresserade alls utan har en ambition att se omedvetna ut – sköna grabbar, helt enkelt.

Råkommersiellt med andra ord?

– Tänken är att det ska vara kommersiellt, ja. Men vi måste också ha en integritet, annars får vi aldrig några återkommande kunder.

Hur skulle du beskriva stilen?

– Det är påkostat, men inte uppklätt. Det är mer fritidskläder i bra kvaliteter och dyr produktion. Sköna ruggiga ytor, men ändå mjukt. Det är inspirerat av mitt eget sätt att se på herrkläder och vi försöker hitta det som inte finns.

Hur skiljer sig Post Fire Dew från Odd Molly?
– Det är svårt att hitta paraleller mellan vår herr- och damkollektion.

Vilket svenskt märke betraktar du som en konkurrent?

– Alla är konkurrenter, men om jag måste säga någon skulle jag beskriva Post Fire Dew som ett orakat Gant. Ett Gant-plagg som har legat i roddbåten över vintern är en passande beskrivning.
Vilket är ert signaturplagg?  

– Våra sportiga jackor – ombyggda varianter av bomberjackor och ullkavajer. De blir nog lättast att gilla.

Hur ser priserna ut?

– Jackor mellan 1800 – 5000 spänn. Stickat ligger mellan 1 200 – 5 000 kronor.

Alla våra läsare känner nog inte till dig. Kan du presentera dig själv för dem?

– Jag har jobbat med kläder i 25 år. Jag var professionell skateboardåkare under 80-talet, fick sponsorer som senare bad mig hjälpa till med produktutveckling och då fick jag in min första fot i skapandet och utvecklingen av kläder. Jag hade ett klädbolag med Greger Hagelin, vi sålde skejtkläder på postorder och 1997 startade jag Svea, som ursprungligen var ett klädmärke för killar och fem år senare var jag med och drog igång Odd Molly.

Just nu sitter du i bilen på väg till Aston Martins fabrik för att köpa en bil. Exakt hur rik har du blivit på att sälja kläder?

– Inte särskilt rik om du tänker på pengar mätt i kronor. Stålar har aldrig varit min drivkraft – jag mår bra även utan flygplan och fina bilar.

Men. Ditt liv har inte bara varit framgångar, du har också mött ganska mycket motgångar. När var det som värst och hur vände det?

– För tio år sedan vände jag helt ut och in på mitt liv. Jag hade helt enkelt lite för roligt, jag levde ett enda långt partyliv i bättre kretsar och jag kom till en punkt då jag insåg att det inte höll längre.

Vilken är din allra största motgång?

– När jag fick kapitulera inför mig själv och komma ut ur den bedövning som jag hade befunnit mig i under en lång tid. Att ta hand om sig själv är viktigast och där misslyckades jag. Nu vill jag göra rätt för mig. Min historia har gett mig en ödmjukhet inför framtiden, det är en av mina största rikedomar.

Du bodde i LA tillsammans med WeSC-grundaren Greger Hagelin, som har berättat att ert liv var en enda stor fest. Vad är ditt bästa minne från den tiden?
– Lekfullheten. Det var en dröm att bli bortskämd av sponsorer, leva livet med brudar och party hela tiden. Men då var jag långt ifrån medveten om det pris jag skulle få betala senare.