Ola Rapace: ”Jag har aldrig blivit dålig av sprit”

Vad gör du på dagarna?

– Jag filmar Hassel, en polisserie som Amir Chamdin regisserar. Det är skitkul att jobba med Amir för första gången. Han är verkligen grym. 

Du spelar polis i Hassel och kriminell i nya tv-serien Farang. Vilken sida av lagen trivs du bäst med att porträttera? 

– Om jag måste välja säger jag fel sida lagen. Det är roligare. Men samtidigt handlar det egentligen inte om vilken sida av lagen karaktären befinner sig på, utan mer om hur hel eller trasig karaktären är. Trasiga karaktärer är roligare än de som vet hur saker ska gå till. Jag har ganska svårt att intressera mig för präktiga människor över huvud taget. Människor som tror att de vet allt är ofta ganska tråkiga, de som saknar eller söker någonting har en jakt i sig och det är roligare. 

Du bor i Paris nuförtiden. Hur är arbetsklimatet där?

– Jag har jobbat i Frankrike i några år, och där har man vågat mer ganska länge. De har inte varit rädda för att folk inte ska förstå. Nu tycker jag att något har förändrats i Sverige. I stället för att producenter skriker ”Stopp” säger de ”Gör vad fan ni vill”. 

Det låter skönt.

– Verkligen, det har blivit väldigt mycket roligare att jobba i Sverige.

För några år sedan yttrade du dig helt tvärtom om den svenska tv- och filmbranschen, men så känner du alltså inte längre?

– Jag blev på riktigt otroligt överraskad över den här förändringen. Jag trodde att jag skulle få ta fler konflikter med producenter för att få skapa karaktärer och historier som provocerar. Jag är chockad, jag har inte hamnat i en enda konflikt. 

Är du van vid konflikter annars?

– När jag jobbat i Sverige har jag varit så van vid att man måste slåss för att få göra något intressant. Nu när jag kom tillbaka var jag beredd på den gamla vanliga fajten, att vara den jobbiga killen som kräver saker av producenterna. Jag har alltid tyckt att mina krav och viljor varit fullt rimliga men blivit betraktad som bråkig och jobbig just för att jag ifrågasatt det gamla svenska sättet att göra tv och film på.

Vad beror den här utvecklingen på?

– Jag tror folk börjar inse att man behöver lite edge på grejerna för att det ska gå igenom. Att en skådespelare som jobbar för att utveckla en karaktär inte är besvärlig. Det har producenterna tvärtom allt att vinna på. Vi har jobbat åt samma håll och velat samma saker. När jag jobbat i Danmark eller Frankrike har jag alltid upplevt en skönare inställning till att skådisar lägger sig i och vill jobba fram någonting mer. 

Vilken är den hårdaste träningsregim du haft inför en roll?

– Inför filmen om boxaren Bosse Högberg boxades och styrketränade jag varje dag i flera veckor. Det var stenhårt, man sparrade på boxningsklubben för att sedan styrketräna i ett par timmar, helt sönderslagen. Det är det absolut tuffaste jag gjort rent fysiskt, så det är synd att den rollen aldrig blev av.

Vad hände med den filmen egentligen?

– Det är så tragiskt att jag knappt orkar snacka om det. Jag har inte riktigt förstått vad som hände, alla skyller på varandra. Däremot har jag inte släppt drömmen om att göra den filmen. 

Kommer du att spela huvudrollen?

– Nä, det behöver jag inte göra … Det är för sent för mig att spela den, men jag vill gärna fortfarande att filmen ska bli av. Jag har lagt ner för mycket tid, kraft och drömmar för att bara släppa den. 

Händer sådant ofta?

– När jag pratat med Noomi (Rapace) och hon haft drömgrejer som hon gått in för att göra har det hänt flera gånger att de bara rasat ihop av olika anledningar. Internationellt verkar det mycket vanligare att projekt rasar precis på slutet. Där har de ofta avtal så att stålarna är placerade på olika produktionsdatum, och börjar man inte filma på utsatt datum dras finansieringen tillbaka. Får du en film finansierad i Sverige är den finansierad även om man inte får en speciell skådespelare eller kommer i gång ett visst datum. I USA är det mycket hårdare kring särskilda namn och datum.

Har du något drömprojekt?

– Jag skulle vilja göra något med Michaël Roskam (regissören bakom The Drop med Noomi Rapace och Tom Hardy). Det är en dröm jag har. Noomi känner honom så jag försöker få henne att presentera oss. Annars skulle jag vilja göra en film med Erik Leijonborg som regisserar Farang, och Aliette Opheim som jag spelar mot i Hassel. Den konstellationen skulle vara grymt kul att få till. 

Du spelade Bondskurk i Skyfall. Var det trist att inte ha några repliker?

– Det var en väldigt liten roll. Det hade varit skitkul att göra en spelscen med Javier Bardem som jag ändå satt i sminket med. Jag fick ställa mig på taket till ett tåg och skjuta medan han fick gå och göra någon rolig spelscen. Det är så klart roligare att göra spelscener än actionscener, det är svårare att gå i gång på actiongrejerna. Förr tyckte jag det var lite kul på ett pojkaktigt sätt när man fick åka motorcykel och skjuta med pistol. Men nu, som när vi gör en biljakt i Hassel, är det inte lika spännande längre. Nu längtar jag mest efter att få göra scener vid köksbordet, så att säga. 

Hur var det att jobba med Daniel Craig?

– Jag tycker jättemycket om honom. Han är oerhört trevlig, en Liverpool-
grabb som är jättegenerös. Första dagen vi var på inspelningen samtidigt knackade han på min trailer och gav mig en flaska vin och hälsade välkommen. En bra kollega, helt enkelt.

Du har tydligen aldrig varit bakfull? Utveckla!

– Det stämmer faktiskt. Jag har aldrig blivit dålig av sprit.

Hur är det möjligt?

– Jag vet inte, har jag inte fått sova kan jag vara trött men huvudvärk och illamående har aldrig hänt mig. Jag kanske inte dricker tillräckligt mycket.