The Sunshine överlevde efterfesten

– Åh vilket sunkigt skämt jag drog, utbrister Pelle. Det var någonting som började brinna i rekvisitan medan vi spelade nya skivan, så jag tog tillfället i akt och beskrev den som ”rykande het”. Riktig pappahumor.

Andra källor har beskrivit den mer nyanserat. Svenska musiktidningen Groove till exempel, som förutom en varm recension av debutalbumet kallar den nya plattan ”om möjligt ännu kaxigare än senast”. Ändå har de försökt att bryta ett mönster.

– Vi vill försöka komma ifrån bilden av oss som världens gladaste grabbar den här gången, säger Calle.

– Ja, även vi kan vara lite svåra och tuffa ibland säger Nalle och ler, eventuellt ironiskt.

Debutalbumet Love är alltså flitigt förekommande i såväl reklamfilmer som tv-serier. Väl medveten om dessa mediers genomslagskraft, kan jag ändå inte låta bli att fråga om det är ett bra sätt att nå ut till sin publik.

– Det är ett ypperligt sätt, svarar Calle. Man når många samtidigt som musiken sätts in i ett sammanhang, åtminstone när det gäller dramaserierna. Men jag vill understryka att det är skillnad på att skriva reklammusik och att ens musik plockas upp i reklamfilmer, fortsätter han. Vi utnyttjar dem, inte tvärtom. Eller vänta nu, hur ligger det till egentligen?

Ja hur ligger det till med värderingarna? Att sälja sig själv till multinationella företag, till exempel.

– Äh, jag är för gammal för att bry mig om sånt där, säger Nalle.

– Men man vill ju inte förknippas med något vansinnigt ondskefullt, fortsätter Calle. Och några politiska budskap kommer vi inte att göra. Det är skillnad på att rösta S och dricka Coca Cola.

Vi pratar också om scenkläder, och modets betydelse för musiken. Ingen betydelse alls, menar Calle men tillägger snabbt att det är otroligt viktigt för bandfenomenet.

– Det handlar ju om vad man vill signalera, skjuter Pelle in. Det går inte att komma ifrån att kläderna är det första intryck man bär på. Men viktigast av allt är det av respekt för publiken, varje spelning är helig och det vill man visa.

Stilförebilderna varierar kraftigt. Något oväntat nämner Pelle Justin Timberlake, medan Calle talar varmt om snutarna i 60-talets polisserier:

– Ni vet, lite slitna men ändå snygga, säger han.

– Klart man har några sköna gamla rockhjältar som förebilder, typ Iggy Pop, fortsätter Jonathan. Fast det gäller ju att man inte får för sig att man kan klä sig som vem som helst. Det krävs en hel del för att sporta en skinnjacka på en bar överkropp, som Iggy.

 I viss mån har stilen också ändrats under karriärens gång, och i efterhand kan vissa klädval kännas mindre genomtänkta.   

– Jag var kvar alldeles för länge i bootcut-modet, som var populärt runt millennieskiftet. Det är något jag i efterhand kan känna att jag borde ha stekt mycket tidigare.

– Och jag hade min ljusblå afrikanska mansklänning, säger Nalle. Som jag sprang runt i på den skånska möllan, mer än så behöver jag väl knappast säga.

– Man tänker helt klart mer på hur man ser ut ju mer folk tittar på en, sammanfattar Pelle.

Förra plattan tog form i grottorna under Stockholms Centralstation, där bandet hade sin replokal tidigare. Men med ett lyckat album i bagaget och mer trovärdighet i branschen blev inspelningen av I Heard A Rumor About You Boy betydligt mindre spretig.

– Det var en väldigt sammanhållen process den här gången, säger Pelle. Under två veckors tid bodde vi i studion i Göteborg. Alltså vi lämnade aldrig huset.

– Och till skillnad från förra plattan har vi varit ute på längre turnéer nu, fortsätter Jonathan. Turnélivet är en otroligt bra inspirationskälla, ett sorts kreativt lugn infinner sig.

Och när samtalet halkar in på turnélivet, kommer även anekdoterna på tal. En som de själva hävdar att de inte berättat på länge är när Nalles knä hoppade ur led på en efterfest. Jonathan tar vid:

– Vi stod och snackade med några tjejer, när Nalle gör entré i lokalen. Han snubblar på tröskeln och lägger sig ned och vrålar.

– Så var det inte alls, invänder Nalle. Knäet vek sig bara. Det var en kombination av dåliga leder och spagettiben.

– I vilket fall som helst, inflikar Calle, så var det egentligen morgonen efter som var jävligast. Du vaknade med en svår bakfylla och ett urhoppat knä, svullet och stort som knappast någonting annat. Du såg ut att kunna dö vilken sekund som helst.

– Jag måste nog klargöra en sak här, fortsätter Nalle. När ett knä är ur led har alltså ledkulan hoppat ur sin position och sitter uppe i benpipan istället. Det är fullt jämförbart med att föda barn.

Det var också på en efterfest det hela började för ett antal år sedan. Vilket, enligt Calle, knappast gör dem unika.

– Alltså, band har nog skapats i tusental på just efterfester säger han. Man sitter och plöjer massa schysst musik och rätt vad det är så har gitarren halkat fram. Frågan är snarare hur många av dessa band som överlever själva efterfesten. Uppenbarligen gjorde vi det.

Lyssna på The Sunshine här.