Vi minns Hedi Slimanes slimmade stil (som fick hela modevärlden att banta)

Det påminde mer om en rockkonsert än en modevisning. Hedi Slimanes premiärvisning för Dior ägde rum på Galerie de Botanique i Jardin des Plantes i Paris och förhandssnacket i branschen talade om något utöver det normala. Modellerna, som hade castats från Paris ruffiga bakgator, gick över catwalken i ett rasande tempo, håret blåst bakåt som om de sprang genom en vindtunnel. Mer eller mindre vartenda plagg var uppknäppt till naveln samtidigt som iskall postpunk skar genom åskådarnas öron. När visningen var över ställde sig en äldre man upp och ledde en stående ovation: Yves Saint Laurent hade sett sin arvtagare. 

Några rader bort satt en annan modelegendar i andra tankar. Karl Lagerfeld förstod naturligtvis samma sak som Yves Saint Laurent: Hedi Slimane hade precis förändrat modevärlden. Nu återstod ett problem. Det vore fel att kalla historien som följde Hedi Slimanes modevisning som en feelgood-berättelse, men sällan har väl modeindustrins institutionaliserade kroppshets illustrerats på ett så, i brist på bättre ord, bedårande vis som när en drygt 70-årig Karl Lagerfeld imponerades så mycket av Hedi Slimanes första kollektioner för Dior Homme att han genast bantade ner sig drygt 40 kilo för att kunna komma i den unge fransmannens kostymer.

– Jag hade inga problem med mina extrakilon och hade varken hälsoproblem eller emotionella problem. Men jag ville plötsligt bära kläder som ritats av Hedi, vilket krävde att jag gick ner i vikt, förklarade Karl Lagerfeld. 

Modevärldens skeva ideal, självspäkning och kroppshets är ett uppenbart problem och det känns problematiskt att stanna alltför länge vid Karl Lagerfelds diet, men faktum är att den vithårige hamburgaren blev så nöjd med resultatet att han skrev en bok om sin bantningsmetod: The Karl Lagerfeld Diet. Till sin hjälp hade den tyske modedesignern medförfattaren Dr. Jean-Claude Houdret (om du vill få dina fördomar om hur en man med ett sådant namn ser ut bekräftade, googla gärna). Dieten gick i korthet ut på att äta små mängder mat (ett urval av recepten inkluderar rätter som kalv med plommon och flamberad vaktel) och stora mängder proteinpulver. Boken blev också, naturligtvis, en bästsäljare i Frankrike. 

Hedi Slimanes världsbild är nämligen trång, bokstavligen talat. När den unge fransmannen kring sekelskiftet gjorde om det klassiska modehuset Dior från grunden så skapade han en jordbävningsvåg inom herrmodet. Hans första kollektioner för Dior Homme skar som en skarpslipad stilett genom samtidens pösiga byxor och bylsiga kavajer. 

Tajmingen kunde knappast ha varit bättre. Efter 90-talets oversizade blandning av grunge-, britpop-, rejv-, hiphop- och skejtmode som körts ner i en cementmixer vid sidan av Versaces musk-liga kostymer och överdimensionerade logotyper så var modescenen som gjord för en åtstramning. Samtidigt som retrorockband
som The Strokes, The Libertines och The White Stripes klättrade upp för topplistorna så tog Hedi Slimanes hypersmala silhuett världen med storm. Många har jämfört Hedi Slimanes slimmade stil med Christian Diors ”New Look” för kvinnor i slutet av 40-talet.

– Jag tänkte att jag skulle arbeta med tanken om att du skulle bära en kostym eller kavaj på grund av hur kul det skulle kunna vara, att en kostym till och med kan ha en sexuell kvalitet och inte handla om status eller makt, sa Hedi Slimane till GQ 2005, i en av de få intervjuer han har gett genom åren. 

– Idén om att saker skulle vara bekväma är det som gjorde så mycket skada för herrmodet på 80-talet. Idén om komfort var ett sätt att ursäkta ett bristande hantverk i ateljén och det faktum att de gjorde kläderna på ett dåligt sätt. Kläder behöver vara välgjorda, komfort är en del av det. Som i en bra bil. 

Hedi Slimane föddes i Paris nittonde arrondissementet. Hans tunisiske far var revisor och hans italienska mor var sömmerska. Som ung ritade han ofta plagg som hans mamma sydde upp. Hans resa till modevärldens mittpunkt tycks ha varit självklar, men Slimane pluggade i stället statsvetenskap och inledde en karriär som journalist. Via omvägar så hamnade han efter några år som assistent till modekonsulten Jean-Jacques Picart under mitten av 90-talet. Och ytterligare något år senare på Yves Saint Laurent, där Saint Laurents partner Pierre Bergé hade handplockat honom till rollen som ansvarig för herrkollektionen. Men det var de första kollektionerna med Dior Homme som förvandlade honom från en nyskapande doldis till en regelrätt superstjärna. 

Det franska underbarnet hyllades inte bara av modevärldens snofsigaste kritiker för sitt hantverk, bland fansen hittades också David Bowie, Mick Jagger och Madonna. Efter genombrottet med Dior Homme kastades pengar på honom, men redan efter några år på toppen valde han år 2007 att inte förlänga sitt kontrakt med Dior Homme för att i stället ägna sin tid åt fotografi. 

Sedan dess påminner Hedi Slimanes kollektioner, och karriärbana, förvånansvärt mycket om pålitligheten hos hans älskade The Ramones: han har kallats kompromisslös och konsekvent, på gränsen till upprepande. På senare år har han också hamnat i skottgluggen för att nobba modeskribenter på front row och Twitter-bråk med modekritiker.

Mönstret är sedan dess lika tydligt som hans kollektioner: Han tar över ett anrikt modehus, gör om det mesta, rakar in enorma vinster åt sina chefer och slutar sedan. 2012 tog han över som creative director på Yves Saint Laurent, fyra år senare slutade han efter att företagets vinster rekordökat. 2018 tog han över Céline efter att den geniförklarade brittiska designern Phoebe Philo slutat som creative director. 

För Hedi Slimane är inte bara mannen bakom en silhuett, eller den som kapslade in rockhistorien i en och samma tydliga look, utan även allkonstnären som tog full kontroll över ett varumärkes identitet – från kollektioner till butikskoncept till logotyper och namn. Hans första åtgärd på Yves Saint Laurent var att fimpa grundarens förnamn, Saint Laurent Paris blev namnet, och den ikoniska logotypen på det anrika modehuset. När han tog över Céline hann bläcket på kontraktet knappt torka innan han tog bort accenten i namnet och uppdatera logotypen. Det går att dra raka linjer till dagens modevärld där hajpade stjärndesignern Daniel Lee nyligen bytte typsnitt och logotyp när han tog över Burberry och då amerikanske hiphop-artisten och producenten Pharrell anlitas som creative director för Louis Vuitton. I post-Hedi Slimane–världen är det på sätt och vis varumärket som jobbar åt designern, inte tvärtom. Och av goda skäl: Att låta Hedi Slimane byta ditt företags logotyp har visat sig vara en extremt bra affär. På Saint Laurent ökade han försäljningen från 400 miljoner dollar till en miljard. På Celine dubblades snabbt intäkterna, och i dag drar modehuset in två miljarder dollar årligen. 

Kanske är det därmed också på Dior Homme-visningen 2001 som det moderna lyxsegmentet föds. När Hedi Slimane om ett par månader presenterar 2025 års vårkollektion så innebär det också ytterligare ett tillskott i Bernard Arnaults astronomiskt välfyllda plånbok. Det franska bolaget LVMH är inriktat på lyxkonsumtion och är sedan 2023 Europas mest värdefulla företag med ett värde på omkring 500 miljarder dollar – i lågkonjunktur. Bernard Arnault äger företaget och är i dag världens rikaste människa, framför namn som Elon Musk och Jeff Bezos.

Över tjugo år efter Hedi Slimanes genombrott har hans silhuett hunnit gå från banbrytande till nostalgisk, någon säsong möjligen daterad, till att få nytt liv, nu som en del av Tiktok-trenden ”indie sleaze”. Desto större och omvälvande rörelser går att skönja i modebranschen: De anrika franska och italienska modehusen generar i dag mer pengar än någonsin tidigare, och de gör det på ett sätt som påminner om fotbollens silly season-cirkus. Där värdet hos lyxvarumärken förut långsamt ackumulerades genom hantverk och identitet ställer sig de anrika modehusen i dag på rad för att få rufsas till i peruken av modevärldens nytänkare.