David Lagercrantz i stor intervju: ”Jag isolerade mig och vågade knappt gå ut”

David Lagercrantz

Hårt kritiserad och omåttligt hyllad. Finkulturell och hyperkommersiell. Lyriskt lycklig och bottenlöst deprimerad. Hur går det ihop? King lägger det pussel som är författaren David Lagercrantz.

Rasmus Blom | Foto: Carl Thorborg  |  Publicerad 2021-09-21 13:09  |  Lästid: 18 minuter

1. Inte din medelmåtta

Det är nästan 20 år sedan David Lagercrantz gjorde det han nu står i begrepp att göra. Att berätta en historia från början till slut som är helt och hållet hans egen. Sedan de tre mindre kända deckarna i början av 2000-talet har han skrivit om trippelmordet i Åmsele 1988, Mount Everest-katastrofen 1996, äventyraren Göran Kropp och uppfinnaren Håkan Lans samt en roman baserad på matematikern Alan Turing, som var den som knäckte tyskarnas hemliga koder under andra världskriget. Men alla böcker före 2011 måste ändå anses perifera i jämförelse med den sensationella succébiografin över Zlatan som sålde i 2,3 miljoner exemplar (varav 1 miljon bara i Sverige) och den fristående Millennium-sviten med hela 14 miljoner sålda ex. De var alla litterära rymdraketer som gjorde David Lagercrantz till en New York Times Best Seller och ett hyllat namn i såväl Der Spiegel som Le Monde. Inte minst gav det honom en förmögenhet som ett litet lands BNP.

Framgångens pris är de Himalaya-höga förväntningar som han nu står inför när hela världen väntar på Obscuritas, startskottet för en serie om fem som ska ges ut i 20 länder. Boken är en Sherlock Holmes-inspirerad historia om professor Hans Rekke, en depressiv överklassman med bakgrund inom CIA som är specialist på förhörsteknik, vars vägar korsas med den unga förortspolisen Micaela Vargas och som tillsammans bestämmer sig för att lösa ett nyligen begått mord på en fotbollsdomare med kopplingar till Afghanistan. Den omaka duon lär vi se mer av, för redan på första bladet presenteras Obscuritas som ”En Rekke/Vargas-deckare”.

– Det är alltid svårt att skriva bra. Men det är först nu jag inser vilken otrolig hjälp jag hade av att fundamentet till Zlatan och Millennium redan fanns där från början. Att skapa ett nytt universum som håller är det svåraste jag gjort.

Boken utspelar sig under sommaren 2003 i dyningarna av 11 september-attackerna när USA just invaderat Irak.

– Världen gick sönder de där åren. Krigen i Irak och Afghanistan förstörde hela stabiliteten i Mellanöstern och ur det kaoset skapades IS och enorma flyktingströmmar. Jag ville återvända till den tiden när så mycket gick fel, och som vi nu ser följderna av varje dag.

Av flera orsaker väntar inga galna promotionturnéer som under Millennium.

– Det är skönare den här gången, för det är ingen riktig simultanutgivning. Boken ges ut i fem–sex länder i november, men US och UK och de andra stora länderna kommer först 2022.

Trenchcoat, Sealup. Byxa, De Petrillo. Tröja, Drumohr. Solglasögon, Persol. Stövlar, Tretorn

”Jag har legat etta både på New York Times och Sunday Times.”

En snabb anekdot: Undertecknad hade en kollega som arbetade på Aftonbladet när husets flaggskeppskrönikör Jan Guillou kom förbi på ett möte med chefredaktören. Efter mötet bad chefen den unge kollegan att hjälpa Jan Guillou ut till taxin eftersom han saknade passerkort. För att bryta den kompakta tystnaden i hissen på väg ner harklade sig kollegan och sa: ”Jag hörde att du har släppt en ny bok”, varpå Jan Guillou utan att möta hans blick svarade: ”Cd-skivor och fisar släpper man, böcker ger man ut” och fortsatte hissfärden under tystnad.

Det får fungera som en påminnelse att aldrig säga ”släppa en bok” i intellektuellt sällskap.

Är det något land du känner extra stolthet över att ge ut böcker i?

– Alla som håller på med det här vet att det är USA och England som är svårast, så jag tillåter mig själv att skrävla så här på äldre dagar att jag legat etta både på New York Times Best Seller List och Sunday Times motsvarighet.

Hur funkar det förresten när ens bok ges ut på ett språk man inte behärskar själv? Vågar man lita på att den är trogen originalet?

– Man kan bara kapitulera. Om det är en viktig bok kommersiellt hoppas man på att förlaget gör allt som står i deras makt för att hitta en bra översättare. Sedan får översättaren en redaktör och därefter får den lokala förläggaren läsa igenom. Men du har ingen aning om hur mycket din bok har förvandlats. Ibland när jag läser mina böcker på tyska eller engelska kan jag känna att min rytm är sabbad. Samtidigt hade kanske inte min rytm funkat på de språken i alla fall.

Men säg om du får en sågning i The Moscow Times, börjar du inte fundera på hur den ryska översättaren egentligen har skött sitt jobb då?

– Det har hänt. När Zlatan-boken kom i Frankrike hade jag surfat på en våg av goda recensioner, men där kom världens angrepp och boken var fan i mig inget litterärt. Jag frågade min agent vad som hade hänt, och då visade det sig att fransmännen haft bråttom med att få ut boken eftersom Zlatan skrev på för PSG i samma veva, så de hade översatt från den engelska versionen till franska. Det var uppenbart att jag sågades för att det var så slarvigt gjort. Alla språkliga kvaliteter var försvunna längs vägen.

Om det är någon som är van vid förväntningar modell högre så är det David Lagercrantz. Så har det varit ända sedan hans pappa, kulturgiganten Olof Lagercrantz, förkunnade att det värsta brottet en människa kan begå i livet är att bli en medelmåtta. Antingen fågel eller fisk, men aldrig mitt emellan.

– Jag fick pengar för att skriva en bok om min pappa och den skulle heta Lyckas eller gå under, min gosse. För någonstans anade jag redan tidigt att det fanns två sidor av den Lagercrantzska familjen: de som lyckats och de som hade kraschat mentalt. På något sätt ansågs både vägarna fina.


Polotröja, Morgano. Byxa, De Petrillo. Stövlar, Tretorn

Det finns ett före och ett efter Jag är Zlatan i berättelsen om David Lagercrantz. De flesta kan storyn: Eftersom han hade skrivit bergsbestigaren Göran Kropps självbiografi med gott resultat ringde förläggaren Abbe Bonnier och frågade om han inte ville spökskriva en till. David, som ville ägna sig åt annat, skulle precis tacka vänligt men bestämt nej när Abbe förklarade att det gällde Zlatan. 100 timmar senare hade författaren och fotbollsspelaren lagt grunden för det som skulle bli en av de mest sålda böckerna någonsin i Sverige. I ett samarbete långt mycket mer omaka än det som utspelar sig i nya Obscuritas lyckades David bända upp Zlatan, som för första gången berättade om resan från det tomma kylskåpet i Rosengård till den absoluta världstoppen i fotboll.

– Jag är vansinnigt stolt över Zlatan-boken. Ett tag var jag trött på den, men i dag är det fantastiskt att tänka på vilket inflytande den hade. Den fick en helt ny generation att börja läsa. Den beskrev ett nytt Sverige under en tid när det nästan inte fanns några skildringar inifrån de där förorterna. Det var The American Dream för första gången på svenska. En klassiker nu helt klart.

Över en natt blev David Lagercrantz en världsstjärna.

– I början var jag mest omsusad för att jag var berörd av den gudomlige Zlatan. Men så blev boken August-nominerad, och tycktes vrida sig ur sin genre. Den togs emot utomlands som något nytt. ”Zlatan – en litterär sensation”, skrev Politiken på sin första sida, minns jag. Den började tas på ett allvar jag knappt kunde ta in. En spökskriven bok om en fotbollsspelare blev på något vis mitt litterära genombrott.

Deras samarbete slutade inte där, visade det sig. Tillsammans med manusförfattaren Jakob Beckman har David Lagercrantz skrivit manus till den kommande filmatiseringen av boken. Zlatan, som själv är inblandad i projektet, spelas av två olika skådisdebutanter som kommer att ta sig an fotbollsstjärnans liv mellan åldrarna 11 och 13 respektive 17 och 23 år. Den efterlängtade filmen skulle haft biopremiär i september i år, men flyttades fram till den 14 januari 2022 på grund av pandemin och det höga publiktrycket.

– När vi skrev manuset tänkte vi att filmen skulle hålla även om killen i historien inte hette Zlatan. Vi ville göra en helvetes stark ungdomsskildring helt enkelt. Zlatan sa en gång till mig: ”Har du ett konstigt efternamn – som ju Ibrahimovics var en gång i tiden i Sverige – och kommer från Rosengård, måste du vara två eller tre gånger så bra som alla andra.” För en kille som han var det etablerade Sverige en stängd dörr. Men han stångade sig igenom den mot alla odds, och det finns något gripande och allmängiltigt där. Det är en klassisk underdogstory.

Även om Ibrahimovic och Lagercrantz fortfarande är närvarande i varandras liv så här tio år senare har de ingen närmare kontakt längre.

– Jag och Zlatan har ingen direkt relation i dag, men vi sågs några gånger när vi planerade filmatiseringen. Jag har hört att han blev väldigt rörd av filmen.

David Lagercrantz ser tillbaka på deras tid tillsammans med glädje, men minns också tillfällen när de hade ordentliga samarbetssvårigheter.

– Han sa tidigt: ”Vad du än gör får du aldrig skriva att min pappa drack”. Och då gjorde jag inte det förstås. Men ändå kändes det alltmer, det här är en viktig sak, och det sa jag också, och jag vet att han tänkte på det där: Hur mycket kan man berätta utan att lämna ut sina föräldrar? Kort därefter sågs vi på Milans träningsanläggning Milanello. Det var precis när nyheten om Utøya briserade, och jag berättade för honom hur unga människor blev skjutna, och allt det där, och då när vi sitter där och pratar om det, säger han: ”Okej, skriv om allt, om hur farsan drack, om hur morsan slog mig en träslev, och om hur kylskåpet var tomt. Men gör det med kärlek.” Morgonen efter gick jag upp klockan fyra på mitt hotellrum i Milano och skrev om hela boken. Det var där någonstans själva nerven i uppväxtskildringen kom till.

Ett annat stående inslag i berättelsen om David Lagercrantz är hur många intervjuer han gör hela tiden. Det är en slags metaritual som alltid måste genomföras och som mest lämnar alla inblandade, framför allt Lagercrantz själv, med en känsla av att allt redan är sagt. Därför är det befriande när han plötsligt ruskar på huvudet, avbryter sig mitt i en mening och suckar:

– Usch, jag känner mig så ointervjuad. Säg till om jag är tråkig.

Kavaj, Lardini. Tröja, Drumohr. Scarf, stylistens egen. Byxa, De Petrillo. Bälte, Broadway & Sons

”Zlatan-boken fick en helt ny generation att börja läsa.”


2. När vemodet rullar in

Det är inte den där odiagnostiserade naturkraften som sveper in när David Lagercrantz anländer till Häringe Slott under en av sommarens sista dagar. Inte den där speedade, vilt fäktande mannen med den intensiva blicken man har sett på tv. I stället är det en försiktig och milt leende Lagercrantz som kliver in i det sörmländska 1600-talsslottet. Inom loppet av några minuter står det också klart att han är den artigaste omslagsmannen i tidningen Kings historia (och då har vi ändå haft prins Carl Philip som lät skicka ett handskrivet tackkort från kungahuset).

Häringe Slott skulle bli tändsticks­miljonären Torsten Kreugers hedonistiska nöjespalats. När den levnadsglade industrimannen tog över slottet utanför Stockholm på 1930-talet lät han därför bygga bowlingbanor, underjordiska tunnlar till de besökande damernas flygel samt Sveriges första utomhuspool av olympiska mått, komplett med rutschkana från hans sovrum på andra våningen. Det är anrikt, färgstarkt och dekadent, precis som David Lagercrantz. Allt utom rutschkanan står kvar, till och med Greta Garbos ovala rum som specialbyggdes åt den svenska superstjärnan eftersom hon ogillade hörn.

David Lagercrantz smälter in fint där han spatserar omkring bland statyerna i slottsparken.

– Hela pandemiåret var tungt, inte i första hand på grund av covid. Depressionen började surra i blodet igen, och bulta i bröstet, och inget blev bättre av att jag hade sålt in en bok som inte fanns. Förlagen från hela världen hade betalat massa pengar för något som egentligen bara vara en lös pitch. Jag skulle skriva en modern Sherlock Holmes med två karaktärer, en man från aristokratin och en tjej från Husby. Men i första hand var det förstås mig de betalade för; för min förmåga att skriva något intressant, och den förmåga verkade jag inte ha längre. Jag kom ingenstans. Jag sjönk ner i dyn.

Hur påfrestande än hans ambulerande rockstjärneliv var före pandemin skulle nedsläckningen och instängdheten visa sig vara en minst lika tuff prövning för psyket.

– Jag isolerade mig, jag vågade knappt gå till Konsum. Jag blev en spillra.  Men hur svag och bedrövlig jag än var, hade jag någon slags tåga också. Jag skrev varje dag, och långsamt, långsamt fick boken liv. Och det jag gick igenom privat, smögs in som en mörk kraft i storyn och lyfte den. Från att ha varit ett katastrofprojekt, kändes det plötsligt som det bästa jag gjort.

Att pengar och berömmelse är kortvariga kickar som inte hjälper i det långa loppet har David lärt sig den hårda vägen.

– En gång för länge sedan, då vi var på samma förlag, sa jag till Jan Guillou att jag mådde skit. Han svarade att det var för att jag inte var tillräckligt framgångsrik, och jag minns att jag funderade på det. Kanske var det så enkelt. Jag som kommer från en familj där prestationen sätts så högt. Men det stämde dessvärre inte. När framgången kom, fortsatte livet i samma cykler, med mani och depressioner. Men kanske, även om jag säkert gör nöd till dygd, är det bra någonstans. Manin får dig att bli gränslös, och tro på dina infall. Depressionen gör att du tvivlar, stryker och tar bort. Inget botar dig från högmod som en kris.

Rock, Ring Jacket. Skjorta, Massimo Alba

”Jag vågade knappt gå till Konsum. Jag blev en spillra.”

David Lagercrantz ser tillbaka på romantiseringen av det som hans pappa brukade beskriva som ”den Lagercrantzka sjukan” med obehag.

– Det fanns en outtalad vördnad inför lidandet när jag växte upp som var en sorts oroande sirensång. Det fanns alltid en frestelse att kasta sig ut i det.

Kan du se att de mörka Lagercrantz-­dragen gått i arv i din egen familj i dag?

– Det hoppas jag vid gud inte. Det är väl min grunduppgift att skydda mina barn från allt det där. Men det svåra i livet är att du aldrig riktigt vet vad du kommunicerar mellan raderna. Klart att det är ett arv som skrämmer mig.

Att depression och framför allt bipolaritet finns i släkten råder det ingen tvekan om. Det vet till exempel Davids farbror, journalisten och förre Sveriges Ra­dio-­chefen Arvid Lagercrantz, som i memoarerna Mitt galna liv skriver om hur det är att leva med sjukdomen.

– På första sidan i den boken räknar han upp överrepresentationen av bipolaritet, depressioner och suicid i vår släkt och det är skrämmande läsning. Själv är jag inte diagnostiserat med något, men jag har nog både det ena och det andra.

Är du rädd för dig själv ibland?

– Ha, ja, kanske, depressionen förvrider blicken. Det händer att jag lyckas se något svart i vilken vacker soluppgång som helst. Men någon slags fungerande frontallob har jag ändå. En broms. Jag gör inget överdrivet dumt i den yttre världen.

Hur hanterar familjen att du mår så där?

– De är vana vid det. Jag försöker hålla igen och jag äter medicin.

Var befinner du dig just nu?

– Nu är jag på väg upp, tror jag. Jag har fått fantastisk respons på boken, jag kommer ut i världen och hösten är äntligen här. 

Kavaj, Dalcuore. Polotröja, Drumohr. Byxa, Ami

”För varje bok vill jag slå någon sorts nytt rekord.”


3. I skuggan av ett släktträd

I år skulle Martina Lagercrantz fyllt 100 år. Under hösten 2019 avbröt David en av alla sina hysteriska Millennium-­turnéer för att ta ett sista farväl av sin mamma, som han pratade med dagligen genom hela livet.

– Jag var i Bulgarien av alla ställen när de ringde och sa att mamma var terminal. Jag flög hem och sov över hos henne och satt med henne på morgonen när hon dog.

Sedan kom pandemin och allt blev svart.

– När allt blev tungt hjälpte det inte precis att mamma dött. Jag tog det hårdare än när Olof gick bort. Om han var mitt sår, var hon den ljusa kraften i mitt liv. All den vitalitet jag har under mina goda stunder har jag fått från henne.

David Lagercrantz har själv pratat om det skruvade i att han ägnat så mycket tid åt sin pappa när han egentligen stod sin mamma närmare.

– I somras var jag med på Stjärnorna på slottet och på min dag kom jag in i en slags loop. Jag pratade förfärligt mycket om Olof. Jag hoppas att folk är snälla nog och inte tittar. Det är väl en ständigt pågående terapi jag håller på med.

Samtidigt, vem kan klandra honom? Den legendariske författaren och tidningsmannen Olof Lagercrantz var en mästare på att hamna i händelsernas centrum, och så även efter sin död. I dag har en helt ny generation fått lära känna Dagens Nyheters forne chefredaktör genom en gammal romans som fått liv på nytt. I den autofiktiva boken Bränn alla mina brev från 2018 skrev Alex Schulman om en flera decennier lång fiendskap mellan hans morfar Sven Stolpe och Olof Lagercrantz som ofta utkämpades på de stora kultursidorna. Konflikten skulle ha bottnat i att Sven Stolpes fru Karin haft en kärleks­affär ihop med Olof Lagercrantz, som på den tiden var ungkarl och ännu inte hade träffat Davids mamma.

David Lagercrantz gav Alex Schulman sin välsignelse och han älskade själv boken, men den rev upp gamla sår i familjen.

– Min mamma tyckte det var jobbigt att påminnas om det där. Det gjorde ont att Karin Stolpe skulle varit Olofs stora kärlek. Men det var ju å andra sidan ingen otrohetsaffär från Olofs sida. Den här kärlekshistorien utspelade sig i början av 1930-talet och mina föräldrar gifte sig 1939. Alex frågade snällt om han fick använda breven, och min mamma som satt på rättigheterna, gick med på det. Hon trodde på öppenhet, och om priset var lite själslig smärta, betalade hon det gärna.

Precis som Jag är Zlatan ska nu även Bränn alla mina brev gå upp på vita duken. Sverrir Gudnason kommer att spela Alex Schulman själv, Asta Kamma August spelar Karin Stolpe, Bill Skarsgård och Sten Ljunggren spelar Sven Stolpe i olika åldrar och Gustav Lindh gör rollen som Olof Lagercrantz.

– Det ska bli fint att se Olof så ung. Han är bara 21 år och allt står på spel. Kärleken är större än livet självt.

När David Lagercrantz egen familjeuppgörelse blir bok och biofilm är oklart.

– Den tanken har jag fortfarande såklart, och flera gånger har jag verkligen satt i gång. Men hela tiden dyker något annat upp, någon ny bok jag måste skriva och kanske är det lika bra. Jag tror det är bättre att smyga in min livshistoria lite i hemlighet i mina romaner.

Framstående släkter följer nästan alltid principen om de tre generationerna: förvärvaren, ärvaren och fördärvaren. Men enligt pappa Olof var ätten Lagercrantz ”knapadel” och det fanns inga större tillgångar att ärva eller fördärva utöver efternamnet självt. Några fördärvare syns ändå inte till i dagens familjen Lagercrantz.

Davids äldsta dotter Signe ska precis doktorera i matematisk biologi vid universitet i Oxford och sedan flytta till New York med sin pojkvän (som för säkerhets skull sysslar med kvantfysik). Hon sällar sig därmed till den stora akademikerskaran i Lagercrantz-släkten av professorer, forskare, rek­torer och läkare. Det vill säga de som inte blev konstnärer, författare eller, som Davids syster Marika Lagercrantz, skådespelare.

De två yngre, Hjalmar och Nelly som David har med SVT-chefen Anne Lagercrantz, är 13 och 16 år gamla och har all tid i världen på sig att uträtta stordåd, även om David anstränger sig för att inte föra vidare släktens skräck för medelmåttor.

– Jag gör mitt bästa, men ju mer populärvetenskap jag läser, desto mer förstår jag att mycket redan är avgjort av generna.

Skjorta, Massimo Alba. Byxa och bälte, Broadway & Sons. Rock, Ring Jacket

”Jag är dålig på att njuta. Det säger min terapeut också.”


4. Stormens öga

Om man lyfter av Lagercrantz-hjälmen blir personen David med ens mycket tydligare. Smaka på det: en idrottstokig före detta kriminalreporter som ägnat sig åt mördare och äventyrare i ett halvt yrkesliv och sedan blivit mångmiljonär på Zlatan och Lisbeth Salander. Det är lätt att luras av alla sjalar, yviga gester och poeter som suttit vid hans middagsbord.

– Efter Millennium tänkte jag att jag hade ekonomin att dra mig undan och skriva något smalare. Men så kastades jag in i ett nytt högriskprojekt med massor av uppskruvade förväntningar och stora affärsplaner. Jag vet inte riktigt hur det gick till.

59-åringen har långsamt börjat komma underfund med att den kommersiella världen inte är så dum ändå.

– Har du någon gång upplevt kraften i det kommersiella, blir du lätt beroende av det. Innan Horace Engdahl föll drömde jag att han, som symbol för finkulturen, skulle gilla det jag skrev, men Zlatan-boken förändrade det där. Det kändes plötsligt häftigare att uppskattas av killar som aldrig varit i närhet av ett bibliotek än att få applåder från parnassen. Fast egentligen ville jag väl både och förstås. Och med lite tur, finns något konstruktivt i det. Du säljer inte ut dig, du traschar inte till det. Du behåller dina intellektuella visioner, men sliter som en idiot för att få ett sug i din prosa.

David Lagercrantz är präglad av sina unga år som idrottsman och räds inte att likna sitt författarskap vid sport.

– Min första stora passion i livet var idrotten, och fortfarande blir jag helt tårögd när jag läser eller ser filmer om människor som kämpat, tränat, plågat sig för att uppnå fysisk perfektion på idrottsarenan. Ibland känner jag att tar mig an mitt författarskap på samma sätt. För varje bok vill jag slå någon sorts nytt rekord.

I dag delar David sitt idrottsintresse med sonen Hjalmar.

– Han är som jag var, helt besatt, tränar ständigt och följer all idrott på hög nivå. Vi kan förlora oss helt när vi ser stora matcher. Det finns något underbart i det här att bara spåra ur och väcka barnet i mig.

En annan sak är att David Lagercrantz är långt mer kontroversiell än vad hans blå ögon ger sken av. Det har han varit sedan 1991 då han gjorde sitt ökända Expressen-porträtt av Ulf Lundell över en karaff whisky i Gamla stan. Den ocensurerade fylleintervjun blev förstasidesstoff över hela landet och den unge kvällstidningsjournalisten som haft mage att hänga ut Sveriges nationalskald som riksalkis fick löpa gatlopp i pressen.

Många av oss minns också mediestormen kring Davids första Millennium-sequel Det som inte dödar oss år 2015. Originalförfattaren Stieg Larssons änka och vänner reagerade häftigt när de fick reda på att deckartrilogin om journalisten Mikael Blomkvist och hackern Lisbeth Salander skulle få fristående uppföljare med Zlatan-författaren Lagercrantz vid rodret. Alla gick de ut i media och kallade projektet för ”exploatering”, ”groteskt” och ”gravplundring”.

Leif GW Persson var en annan som gick hårt åt David. Mitt under brinnande Millennium-drev gick han ut och kritiserade Lagercrantz för en gammal oförrätt som gnagt i honom i över tio års tid. I en av sina första deckare från början av 2000-talet hade David Lagercrantz nämligen lånat namnet Bäckström från kommissarien i GW:s kända deckarserie som en liten hommage. Men den kärleksfulla blinkningen fick kriminalprofessorn att se rött.

– Lagercrantz är fantasilös. Hade han frågat hade han naturligtvis fått nej, grymtade GW till Svenska Dagbladet.

Han avslutade med en välriktad spark:

– Det är ingen som läser David Lagercrantz egna historier så skadan är ju minimal. Således känns det onödigt att börja bråka om saken. Men nu har han väl så att han klarar sig ett tag. Annars får han väl hitta någon annan döing att ta över.

David Lagercrantz tror att Leif GW Perssons karaktärsmord av honom egentligen grundar sig i något annat.

– GW är briljant förstås på många vis. Men han är också grandios och mindervärdig. Han angriper det som hotar honom, och han passar alltid på när folk ligger. Hans ärende var att skada, inget annat. Han ville vara med och hoppa på mig med alla de andra.

Men ingen skandal var värre än den när David Lagercrantz påstods ha sagt att alla citat i Zlatan-boken var uppdiktade av honom själv. Vilket på sätt och vis var sant.

– Jag höll omkring 300 föredrag om Zlatan-boken när den kom ut, och där sa jag att om man har ett enormt flöde av ord som i fallet Zlatan måste man koncentrera det till en berättelse. Hitta meningar som snarare fångar essensen än citera ordagrant. Hemligheten med boken låg ju just i att jag hittade en litterär ton som kändes autentiskt. Men när jag drog det där på en litteraturfestival i Wales reste sig en journalist från Daily Telegraph och frågade: ”So you didn’t quote him?” varpå jag svarade någonting. Dagen efter hade tidningen skrivit att jag i princip hade fabricerat storyn. Sedan dröjde det inte lång tid förrän DN gick ut med en flash: ”David Lagercrantz erkänner att han fejkat Zlatans citat”. Då bröt helvetet loss. Min brittiska förläggare bäddade ner mig i sin stora säng i West End i London och där låg jag bara och skakade. Jag var fucked up, och förmådde inte ens säga: ”Är ni helt dumma i huvudet? Tror ni man bara sätter fram en bandspelare på bordet, och skriver av den, så har man en bok?”

Vad som provocerar folk med David Lagercrantz förblir något av en gåta. Länge trodde han själv att det berodde på hans efternamn, men nu vet han inte längre.

– Det är lustigt eftersom jag är så konflikträdd och vill alla väl. Men ändå blir det ofta ett jävla liv.

Trots att David Lagercrantz är ”bedrövlig” på att hantera kritik så vet han att stormarna ger karriären syre.

– Saker försvinner när det är tyst om dem. Alla böcker som satt avtryck har det varit liv om. Utan all jävla moralpanik när första Millennium-boken kom ut hade den aldrig blivit en sådan framgång. Så tack GW och alla kritiker. Det är som min pappa brukade säga: ”Var tacksam för att det stormar, det är inte alla som får det privilegiet.”

Kavaj, Attolini. Skjorta, Massimo Alba. Byxa, Brodway & Sons. Stövlar, Tretorn

5. Ensamt på toppen

Man vet att det går bra när svaret på frågan om vederbörande har ett lantställe lyder:

– Jag har en ö.

David Lagercrantz har köpt loss släktens sommarparadis Härligö i finska skärgården. Hans mamma föddes nämligen i Helsingfors som Martina Ruin, dotter till den finlandssvenske filosofen Hans Ruin. Det var på Härligö som föräldrarna träffades första gången, när Olof Lagercrantz besökte Hans Ruin och blev förälskad i hans dotter.

Poeter och Partner AB har tillgångar på nästan 62 miljoner kronor. Varje år gör bolaget en vinst på ungefär 17 miljoner kronor och David Lagercrantz står som ensam ägare. En hel del skänker han till Läsrörelsen och Svenska PEN (som stöder hotade och fängslade författare runt om i världen), men mycket finns kvar.

– Det finns vissa undersökningar som visar att pengar gör en lycklig till en viss gräns. Men så finns det andra undersökningar som visar att det inte finns någon bortre gräns, att pengar faktiskt gör en lyckligare. Att miljardären är lyckligare än miljonären, helt enkelt. Det tvistas om det där. Problemet med livet är att du vänjer dig. Pengar är inget problem längre, men jag är en mästare på att hitta nya.

Kan du aldrig njuta av pengarna?

– Jag är dålig på att njuta. Det säger min terapeut också. Men det är klart att det har funnits lyckostunder i det. När inbetalningen från mitt amerikanska förlag landade första gången på mitt konto kändes det som jag hade vunnit på lotto. Tyvärr försvann känslan rätt fort.

Den goda ekonomin märks inte minst på hans walk-­­in closet och tajta relation med Frederik Andersen, skräddaren på Östermalms förnämsta skrädderi AW Bauer.

– Vår relation är jättebra. Särskilt för honom.

Ända sedan David Lagercrantz såg den klassiska tv-­serien Brideshead Revisited i början av 1980-talet har han velat klä sig som en elegant och bohemisk dandy.

– Du förvandlas när du tar på en kostym som sitter väl. Den fungerar som en rustning. Du byggs upp utifrån och in, och allt det som nyss gjorde ont blir lite lättare att bära.

Familjen Lagercrantz har precis lämnat sitt och Lisbeth Salanders kvarter på Södermalm och flyttat in i en parad­våning vid foten av Oscarskyrkan på Östermalm. Förutom ett inramat Jag är Zlatan-omslag på Davids kontor hänger dyr konst på väggarna.

David sitter vid sitt köksbord, fortfarande nedtonad, och rör i en cappuccino. Köksfönstret står öppet och en vit gardin av finare kvalitet rör sig i den svala augustiluften.

– Min pappa började skriva riktigt bra när han var 70. Idrottsmän och matematiker toppar när de är unga, men de flesta författare blir bara bättre med åren. Att skriva en bred stor prosa kräver ett liv som satt sina märken.

Har du din bästa bok framför dig?

– Gud ja. Det vore hemskt om jag kände att den låg bakom mig. Då skulle jag lägga av.

Är du inte mätt snart?

– Man tror att man ska bli mätt, men hålet i bröstet finns alltid kvar.


Fotograf: Carl Thorborg
Styling: Lalle Johnson
Grooming: Linnea Hellbom/Mikas Looks
Fotografassistent: Erik Ögnelooh
Tack till: Gabucci, Lund&Lund, Broadway & Sons, Paul & Friends, Tretorn och Häringe Slott

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2021-09-22 15:46