Dynamiska duos: King möter Atelier Saman Amel

Hur träffades ni?

– (Saman) Vi sågs i mellanstadiet och började hänga jättemycket. Båda satsade på fotboll. Dag var duktig, värvades till AIK och spelade i juniorallsvenskan.

– (Dag) Jag ville bli fotbollsproffs. Saman sa att han ville bli fotbollsproffs eller modedesigner. Jag fattade ingenting, han hade tydligen sett någon film om Yves Saint Laurent och tyckte att det verkade fett. 

– (Saman) Min mamma var design-assistent i London som ung så det kändes bekant. Jag tror också att mina föräldrar skapade en kreativ miljö runt mig för att de märkte att jag gillade det. Alla leksaker skulle byggas själv, till exempel. När vi blev äldre fortsatte Dag med fotbollen, medan jag pluggade på textilgymnasium.

– (Dag) Kort därefter blev jag petad från AIK och gick in i en identitetskris.
I samband med det började Saman dra in mig i den där klädgrejen. Båda hade alltid varit intresserade av kläder. Folk som har känt oss sedan vi var små är inte förvånade över att vi håller på med kläder i dag.

Hur startade Atelier Saman Amel?

– (Dag) I ettan på gymnasiet fick Saman praktik på ett svenskt modeföretag och lyckades få in mig som provmodell. Någonstans där föddes idén.

– (Saman) Vi började skoja om vad som skulle hända om vi tog över stället. Vi pekade på plagg som vi tyckte var fula och sa hur vi skulle göra dem annorlunda. Vi visste förstås ingenting, men vi lekte med tanken på att starta något. Därefter startade jag Atelier Saman Amel som ett UF-företag, en förkortning för Ung Företag-samhet som är ett koncept där man får testa på att driva företag. Jag gjorde slipsar som jag sålde på UF-mässorna och bollade idéer med Dag. Sedan var vi i gång.

När kände ni att det var på riktigt?

– (DAG) Vi började åka till Italien och modemässan Pitti Uomo efter studenten. Vi pratade med olika leverantörer och sa att vi ville göra kostymer. De sa ungefär: ”Vilka är ni? Ni har inte ens fått hår på pungen.” Vi har lärt oss den hårda vägen och inte fått hjälp av någon. Våra föräldrar har varit jättestöttande, men vi har inte lånat pengar av någon.

Var kom drivkraften ifrån?

– (Saman) Detta har varit min dröm sedan jag var liten.

– (Dag) Det har varit ett äventyr. Bara att åka till Italien med sin bästa kompis. Vi lekte oss fram och plötsligt omsatte vi miljoner och insåg att vi kunde leva på det.

Hur lärde ni er själva företagsbiten?

– (Dag) Mycket genom Saman och Ung Företagsamhet. Innan var jag inte intresserad av det där, men nu har jag läst ekonomi i tre år på Stockholms universitet.

– (Saman) Vi har varit tvingade att lära oss. Vi köpte en meter tyg, gjorde en slips och sålde den. Vinsten gick till två meter tyg som vi gjorde två slipsar av och så vidare. Det är så hela bolaget är uppbyggt. Det är bara jag och Dag som äger det här, vi har inga investerare. Inga lån heller.

– (Dag) Vi satsade pengar på företaget i stället för att köpa sprit på krogen. Men vi har aldrig haft särskilt mycket pengar förrän nu.

Hur mår företaget i dag?

– (Saman) Bra. Vi har skyndat långsamt, men det har gått väldigt snabbt. Från 2015 till i dag har vi dubblat omsättningen varje år.

Hur är det att ta sig fram i modebranschen som litet bolag?

– (Saman) Många har varit skeptiska till att vi är så unga. Då har det varit skönt att ha min utbildning att falla tillbaka på. Jag har läst tillskärningssömnad och drapering, om någon frågar.

– (Dag) Saman är extremt bra på att förstå hur folks kroppar är konfigurerade. Han är en mästare på att anpassa ett plagg efter en viss kropp. Vi har kunder som kommer hit med kostymer som de har köpt för dubbelt så mycket som vår dyraste kostym och Saman vet precis hur han ska ändra den.

Vilka motgångar har ni stött på under resans gång?

– (Dag) Ingen av oss är klassiska entreprenörer. Båda har rätt mycket ångest. Varje dag måste man fatta beslut som påverkar hela verksamheten. Det kan påverka huruvida man kan ta ut lön om tre månader eller inte, och det är ju en stress givetvis.

– (Saman) Vi är inga entreprenörer men har blivit tvungna att bli företagare och det har varit tufft. Det är klart att vi kan diskutera ”italiensk axel” hit och dit, men för att kunna göra det måste vi gå runt ekonomiskt i slutet av dagen. Men ateljén som den är nu bygger inte på en affärsmodell som går ut på att bara tjäna en massa pengar, utan vårt fokus är att göra den bästa möjliga produkten till ett rimligt pris.

– (Dag) Den största motgången hittills är när Saman fick en hjärnblödning i februari. Han ramlade och slog i huvudet och låg på sjukhus väldigt länge. Samtidigt satt jag och skrev min uppsats. Då märkte vi vilken skör tråd hela verksamheten hänger på. Om en person försvinner blir det problem.

– (Saman) Företaget tog inte paus bara för att jag inte kunde jobba. Jag kom tillbaka redan efter en månad, men fick yrsel och spydde på toaletten. Då fick jag återvända till sjukhuset. Dag var stenhård mot mig och såg till att jag inte tog datorn med mig hem, för att inte sitta och jobba hemma.

– (Dag) I dag tar vi alltid en tupplur efter lunchen. Dels för att Saman måste vila och dels för att det skapar ett skönt arbetsklimat. Vår generation skryter ofta med att man jobbar mycket. Det borde inte vara status att stressa och må dåligt.

Hur kompletterar ni varandra?

– (Dag) På många sätt är vi varandras diametrala motsatser. Våra intressen utöver det här skiljer sig jättemycket och jag tror att många skulle beskriva oss som olika. Saman är praktisk, kreativ, gillar att pyssla, en glad idéspruta som skrattar mycket. Jag är motsatsen. Om det bara skulle vara två som jag så skulle vi nog bara sitta och fundera på vad vi skulle göra hela dagarna, men det hade aldrig hänt någonting. Om det var två som Saman skulle det hänt grejer hela tiden, men kanske inte så genomtänkt. Häromdagen sa min farsa apropå ingenting: ”Saman, han är bra för dig.” Det är väldigt sant.

Har ni varit rädda för att äventyra vänskapen genom att blanda in business?

–(Dag) Vänskapen blir bara djupare för varje dag, skulle jag säga.

– (Saman) Vi har en väldigt tydlig regel sedan dag ett: Om det är någonting som klämmer på hjärtat får man inte vänta mer än en sekund med att säga det.

Träffas ni utanför jobbet?

– (Saman) Jättemycket. Det var kul när vi skaffade flickvänner och de började inse att de blivit tillsammans med två personer. 

– (Dag) Allting är väldigt känslomässigt. Företaget är ingen kall business, det är en deg som knådas från var sitt håll.

Vad skulle ni ge för tips till någon som vill starta eget?

– (Saman) Att göra sin research. Alltså att vara så påläst det bara går innan man drar i gång sin verksamhet. Våga ta hjälp. Våga bolla dina idéer med andra. Jag är en person med väldigt mycket stolthet, så jag har fått öva på det. Det är alltid bra att få konstruktiv kritik från andra.