Jonas Cramby: ”Knepet som får vardagsmaten att smaka som om det är helg”
Kokboksaktuelle matskribenten och Café-redaktören Jonas Cramby om rage bait-matlagare, umami-explosioner och carbonara-purister.
Eftersom jag brukade recensera krogar, och nu skriver om mat, kan jag inte kosta på mig lyxen att ha nåt stamställe. Jag går nästan alltid på olika krogar när jag är ute. Med det sagt är det svårt att besöka London utan att gå på St John Bread & Wine. Då dricker jag en lager till lunch, äter något med fläsk och bönor och avslutar med en sticky toffee pudding.
Senast jag blev golvad av ett restaurangbesök var nog efter ett besök på The Yellow Bittern, en otroligt härlig, excentrisk naturvinskrog i London. De har bara öppet på lunch, tar endast cash, har en stalinistisk bokhandel i källaren och krögaren får enligt uppgift utbrott om man inte beställer in helflaskor vin till lunch. Vi vågade inte testa detta. Maten är otroligt enkel och rustik irländsk husmanskost, typ en beige soppa och en skiva bakpulverbröd. Men gott! Jag älskar den sortens kompromisslöshet.
Det finns inget tråkigare än krogar som går efter riktlinjen ”kunden har alltid rätt”. Går jag ut vill jag känna en stark vilja. Någon som sagt: ”Det här tycker jag är bra. Så här vill jag ha det. Passar det inte – stick.”
Inget slår en äkta amerikansk sunkbar, med bra musik, iskalla Miller High Lifes och endollarsjärn i sådana där små tandläkarmuggar. Kommer aldrig förlåta MAGA för att jag inte kommer att kunna uppleva det förrän tidigast efter mellanårsvalet 2026.
Riktigt bra pizza är nog det mest prisvärda man kan äta ute. Exempelvis slajsarna på 800 grader i Stockholm eller den napoletanska pizzan på Lilla Napoli i Falkenberg.
Mitt matintresse väcktes på riktigt när jag, fyllehungrig en sen kväll/tidig morgon, besökte ett litet tacohak i Orange i So-Cal. Det var jag, min kompis Nikola och ett gäng morgontrötta mexikan-amerikaner på väg till jobbet. Det var bara så jävla gott.
Sociala medier-trenden där rage bait-matlagare dumpar pastan direkt på bordet och toppar med smältost, köttbullar och vispad grädde måste upphöra. De gör det för att irritera folk. Och det fungerar.
Mitt absolut bästa vintips är att följa importören Wine Trade på Instagram och sedan kasta sig över alla deras tillfälliga lanseringar så fort de släpps på Systemet. Jag älskar allt de köper in och ägaren Niklas Jakobsson har bäst vinsmak i Sverige.
Jag älskar starka whiskeydrinkar i allmänhet och sådana med ett inlagt körsbär i synnerhet. Jag har gärna en färdigblandad Sazerac i frysen.
Inget slår en måltid som kretsar runt något slags nybakt bröd, vare sig det är surdegbröd, tortillas, roti, pita, focaccia eller pizza, när man får gäster. Nybakt bröd är en kärlekshandling.
Klassisk romersk carbonara, med chiliolja till de vuxna, är perfekt vardagsmat när tiden är knapp. Det fungerar oerhört mycket bättre än man kan tro plus att det är kul att reta alla carbonarapurister lite.
Köp en stor burk av något proppfullt av chili+umami – nduja, harissa, chilicrisp, salsa macha och olika sorters hot sauce och sambal – och använd det till allt. Det är det snabbaste sättet att få vardagsmat att smaka som om det är helg och genvägen till roligare hemmamatlagning.
Jag älskar den sydostasiatiska nudelsoppan laksa, men det är en rätt som kräver mycket tid och oerhört många ingredienser. Tack gode gud då för laksapastan. Den är en riktig smakbomb. Syrlig, het, fiskig och örtig, mitt absoluta favorithalvfabrikat.
Idén till min nya bok Chili+Umami uppkom när jag förstod att nästan alla mina favoriträtter innehåller denna kombination. Umami dröjer kvar längre än någon annan grundsmak, den finns i hela munnen och rundar av chilins hetta. Chili å sin sida är proppfull med estrar och smakämnen, som förstärks av umamin samtidigt som dess kapsaicinhetta funkar som en varning, ett naturens sätt att signalera fara, vilket ger dig en serotoninrusch, en rent fysisk kick. Kombinationen är så kraftfull att den får nya neurokemiska kopplingar att bildas i hjärnan och man snart finner annan mat blek och trist i jämförelse.
