Moneybrother: ”Jag äger alldeles för många skinnjackor”

För mig är kläder och stil tätt sammankopplat med musik. När jag var liten drogs jag till musikstilar som hade en tydlig klädstil – man satte på sig uniformen och var en del av en subkultur. Ett tag var jag hiphoppare, sen blev jag punkare. När jag började lyssna på amerikansk rock på 90-talet blev det svårare, för där fanns ingen klädstil att ta fasta på. Det var första gången jag kände att musiken inte gick att uttrycka i kläderna. Med punk och hiphop var det självklart, men med band som Pavement var det omöjligt. Jag tycker fortfarande att musik och kläder är en del av samma uttryck. När vi började med Moneybrother kom vi från punkvärlden och tog med oss hängslen och hattar. När vi spelade punk tänkte ingen på det, för alla såg likadana ut. Men när vi tog med samma grejer in i indierockvärlden stack det ut och blev uppmärksammat.

I dag har min stil förändrats en aning. Jag vill hänga med i tiden och har blivit mer bekväm, och så har jag mer pengar än förr att köpa kläder för. Det gör att jag ibland motvilligt hamnar i den där kategorin där man handlar helt vanliga plagg som ser normala ut men råkar vara från Japan och kosta dubbelt så mycket. Mitt stora intresse är skinnjackor. Det gränsar till ett samlande. Jag äger alldeles för många. Det är inte något som går att försvara med att vädret kräver det. Samtidigt är det ett plagg som mår bra av att användas, som bara blir bättre med tiden.

En vanlig dag klär jag mig oftast i jeans, t-shirt och skinnjacka. Gympaskor gillar jag inte särskilt mycket, så jag kör mest på skinnskor. Ofta har jag hatt eller keps, för jag tycker att jag är ful i håret. När det kommer till butiker gillar jag verkligen 118 Läder i Stockholm. Det är en butik av internationell klass, man skulle bli glad att hitta den var som helst i världen. Jag gillar också Adnym, de gör lite oversized kostymer och byxor som man inte behöver vara rädd om, och det ser väldigt snyggt ut ihop med skinnjacka. 

Jag handlar mycket second hand på Tradera och Vinted och säljer också en hel del eftersom jag har alldeles för mycket kläder. Jag tillbringar oproportionerligt mycket tid där. Skinnjackorna kräver dessutom egna forum, som Fedora Lounge, där folk nördar ner sig på en nivå som kan handla om vilken exakt modell Elvis Presley hade på sig den där enda gången han bar bikerjacka.

Mitt bästa stilfynd är nog Tom Ford-kostymen som jag gifte mig i. Jag hittade den på Sellpy för 800 spänn och den passade perfekt direkt ur påsen. Jackor är ett annat plagg som är toppen att köpa second hand. Japanerna gör i dag otroligt repliker av klassiska jackor i fantastiska material. Problemet är att det inte alltid är så klädsamt när en 50-årig gubbe står i en helt ny, stel jacka. Jag försöker därför köpa begagnat. Jag har också köpt jackor till familjen – min fru kan bära några riktigt snygga, medan mina barn än så länge vägrar. Men de har fina grejer liggande som jag hoppas att de uppskattar senare. 

Något jag verkligen kan uppskatta, men inte alltid vågar bära, är hängslen. Jag blir glad av hängslen men är rädd för att det ska slå över i maskerad. Jag vill inte se ut som en mjölnare från 1800-talet eller en lokförare från förr. Ska man bära hängslen så måste det vara i en modern kontext. På scen föredrar jag för övrigt att klä mig i kostym, skjorta, slips och hatt. En spelning är ett utmärkt tillfälle att klä upp sig.