Kostymens 250-åriga historia, från 1700-talsdräkt till arbetaruniform

Kostymen har överlevt krig, börskrascher och punkrörelser men också knäbyxan, den pudrade peruken och aristokratins sidenstrumpor. Den är en social kod, en rustning och ibland ett långfinger mot etablissemanget.

Den stora manliga avsägelsen

Året är 1790. Den franska revolutionen har precis gjort det livsfarligt att se ut som en aristokrat. Innan halshuggningarna på Place de la Révolution var herrmodet en orgie i siden, spets, pudrade peruker och högklackade skor. Män var påfåglar som dignade under vikten av guldtråd och sammet. Men i London började en man vid namn Beau Brummell rita konturerna till en helt ny, avskalad estetik.

Brummells, titulerad den moderna kostymens fader, förkastade broderier och parfym. I stället förespråkade han något enklare: perfekt skräddad mörk ull, snövita linnen och minutiös hygien. Det sägs att han lät putsa sina stövlar med champagne för att få rätt glans. Hans stil kallades dandyism, men till skillnad från vad många tror idag handlade det inte om vräkighet utan om perfektion och återhållsamhet.

Brummell satte grunden för den moderna kostymen genom att flytta fokus från materialets pris till passformens precision. Han dog pank och galen på ett asylboende i Frankrike men hans arv lever i varje kavajslag du ser idag.

Från sportplagg till feta kungar och nya regler
Under den viktorianska eran i mitten av 1800-talet kom nästa stora skifte. Den formella klädseln var fortfarande frock coat eller frack. Men män behövde något rörligare när de var lediga. Lösningen blev ”the lounge suit”.

Det som idag är en formell klädsel var alltså dåtidens motsvarighet till en hoodie. Kavajen skars kortare för att man skulle kunna sitta bekvämt och tygerna var ofta av grova tweedsorter. Det ansågs otänkbart att bära denna fritidsklädsel i staden.

En skröna som överlevt sekler är den om kung Edward VII. Han blev så fet att han inte kunde knäppa den nedersta knappen på västen. För att inte genera kungen började hovet göra likadant och snart lät hela världen bli att knäppa sista knappen. En oskriven regel som gäller än idag.

Det var först i början av 1900-talet som loungekostymen började accepteras i styrelserummen. Industrialismen krävde en uniform som var praktisk men som ändå ingav respekt. Den moderna affärsmannen var född, och han bar kostym.

The Zoot Suit och rebellernas uniform

På 1930- och 40-talet blev skrädderi ett vapen för minoriteter i USA. I de rökfyllda jazzklubbarna i Harlem och Los Angeles växte The Zoot Suit fram. Byxorna var enorma med hög midja och avsmalnande fotvidd. Kavajerna var knälånga med gigantiska axelvaddar.

Utstyrseln var en politisk handling. Under andra världskriget infördes ransonering på tyg. Att sy en kostym som krävde så mycket material var olagligt och därmed en direkt provokation mot myndigheterna. Det ledde till de blodiga Zoot Suit Riots 1943 där militärer attackerade unga latinos och svarta män för att de bar dessa kläder. Ullkostymen bars som pansar.

Påfågelns återkomst och Armani-revolutionen

Efterkrigstiden dominerades av The Man in the Gray Flannel Suit. En symbol för den anonyma kontorsslaven. Men 1960-talets London och Carnaby Street sprängde detta i bitar. The Beatles och The Rolling Stones klädde sig hos skräddare som Tommy Nutter som vågade använda sammet, breda slag och utsvängda byxor. Män tilläts återigen vara fåfänga och over the top.

Nästa stora jordbävning kom från Italien på 80-talet. Giorgio Armani gjorde något ingen vågat göra tidigare. Han sprättade upp kavajen och tog ut allt innehåll. Bort med de stela mellanläggen, bort med de hårda axlarna. Resultatet blev en mjuk, draperad silhuett som vi känner igen från Richard Gere i filmen American Gigolo. Samtidigt på Wall Street pumpade power suit-trenden upp volymen med hängslen och kritstreck. Kostymen blev synonym med pengar, makt och yuppiekultur.

Från Hedi Slimane till Streetwear

Under tidigt 2000-tal krympte kostymen. Hedi Slimane på Dior Homme och senare Thom Browne introducerade en silhuett så tajt att den nästan krävde svältkurer. Det var rock ‘n’ roll-estetik möter skrädderi. Byxorna blev korta, kavajerna små och slipsarna smala.

Idag är landskapet ett annat. Techjättarna i Silicon Valley dödade kostymtvånget. Mark Zuckerberg i t-shirt blev den nya bilden av framgång. Men paradoxalt nog har detta räddat kostymen. När ingen måste bära kostym blir det ett aktivt val för den som vill bära den.Gränserna suddas ut. Moderna modehus blandar idag klassiskt skrädderi med hoodies och sneakers. Gamla sanningar och produktkategorier som byxor herr har fått en helt ny innebörd. Passformen är återigen lösare och mer bekväm

Kostymen har gått från att vara en 1700-talsdräkt för eliten, via arbetaruniform för massorna, till att bli ett uttryck för personlig stil. Där är vi idag.