En blek kopia: King synar miljardbluffen i klockbranschen

”Jag landade just i Bangkok, baby! Redo för 50 000 skrikande thailändska monster. Jag vill gå vilse på någon av stadens gatumarknader och köpa en falsk Rolex.” /Lady Gaga, 2012

Så lät det i en tweet från Lady Gaga till hennes 24 miljoner följare på Twitter när popstjärnan anlände till Thailand 2012. Lady Gaga var på världsturné och skulle två dagar senare hålla en utsåld konsert. Hon möttes av tusentals vilda fans, men också av mindre entusiastiska demonstranter i centrala Bangkok. Många thailändare krävde en ursäkt: Popstjärnans fräcka kommentar om att hon ville köpa en falsk Rolex hade slagit mot en känslig nerv i den thailändska folksjälen. Även om Bangkoks stora gatumarknader är kända för att sälja kopior av välkända lyxmärken, vanligtvis importerade från Kina, är det inte nödvändigtvis något landet är stolt över. Särskilt inte om man frågar det thailändska handelsministeriet, där en talesman sa att Lady Gagas tweet var irriterande eftersom den gör det svårare att slå ner på piratkopiering: ”Lady Gaga representerar USA, och USA sätter press på mindre länder för att främja skyddet av immateriella rättigheter. Hon borde i stället säga till sina fans att de inte ska köpa förfalskade varor”, stod det i uttalandet. Sedan Lada Gagas Thailandsbesök har handeln med kopior bara ökat och omsätter i dag enorma belopp. Enligt EU:s byrå för immateriella rättigheter kostar förfalskningar inom alla kategorier – inklusive kläder, klockor, elektronik och medicin – EU 83 miljarder euro och nästan 800 000 jobb varje år. Handeln med förfalskade varor ökar och står enligt OECD för mer än tre procent av världshandeln. OECD genomförde nyligen en studie för det schweiziska federala institutet för immateriella rättigheter, som försvarar den schweiziska klockindustrins upphovsrätt. Den visar att klockindustrin i Schweiz bara under år 2018 drabbades av över 14 miljarder kronor i förlorade intäkter till kopieringsindustrin. Undersökningen drog också slutsatsen att hälften av de tillfrågade som hade köpt klockkopior var medvetna om att de hade skaffat ett exemplar. Den andra halvan hade med andra ord blivit lurad.

Och numera kan nästan vem som helst bli lurad. Kopieringsindustrin har blivit riktigt duktiga på att göra kopior av modeller som Rolex Submariner, Breitling Super Avenger och Omega Seamaster. Och det är dåliga nyheter för den schweiziska klockindustrin, som producerar 30 miljoner klockor om året. I dag står klockkopior för nio procent av tullbeslagen i världen och placerar därmed klockor på andra plats på listan över de mest förfalskade varorna – efter kläder. Det är inte bara synd om konsumenterna som blir lurade, det kostar också schweizarna 10 000 jobb varje år. Enligt FN:s kontor för narkotika och brott finansierar förfalskade varor även kriminella organisationer kopplade till narkotikahandel, hasardspel, prostitution, utpressning, penningtvätt och människohandel. Dagens situation beror på flera faktorer, men internet har varit en starkt bidragande orsak. Nätet har revolutionerat distributionen och ökat försäljningen av klockkopior, som nu bara är ett klick bort. Samtidigt har den tekniska utvecklingen med 3D-skrivare och datorstyrda CNC-fräsmaskiner gjort det möjligt att imitera klockor och komponenter med oöverträffad precision och lägre kostnader. Det har inte heller hjälpt att vi efterfrågar dyra klockor som aldrig förr och är villiga att köpa via otillåtna kanaler.

Flest kopior tillverkas i Kina och Hongkong, följt av Singapore och Turkiet. Guangzhou i södra Kina är ett av naven i en ljusskygg industri som utmärker sig genom att vara så splittrad och svår att komma åt att brottsbekämpningen alltid ligger ett steg efter. Guangzhou är Kinas tredje största stad och har fabriker i inlandet och marknader där grossister tar emot beställningar från mellanhänder som i sin tur fraktar varorna ut i världen. Det hela utspelar sig bakom kulisserna i speciella utställningslokaler knutna till marknaden och bildar en enorm försörjningskedja av förfalskningar. Om du är ute efter en falsk Rolex eller kanske en Panerai Submersible eller en Panerai Luminor kan du hitta det mesta på Southern Market. Det finns, kort sagt, två typer av klockkopior. I de flesta fall begränsar sig kopieringsindustrin till de mindre välgjorda, massproducerade kopiorna eftersom det ger en högre total omsättning. Dessa billiga klockor, som kallas ”repliker”, låtsas inte vara äkta och vanligtvis är kunden väl medveten om det. En ”ärlig fejk”, så att säga. Den andra typen av klocka är mindre vanlig, men desto mer problematisk ur ett varumärkesperspektiv: det här är de bästa kopiorna av välkända klockmodeller som säljs som ”äkta.” De är dyrare och svårare att tillverka, men ger en mycket högre avkastning. Det här är klockor som kan köpas för 800 US-dollar på marknaden i Guangzhou och säljas vidare för många tusen dollar i Europa eller Nordamerika av skrupelfria handlare. Klockorna kallas även för ”superfejk” eller ”kloner” och kan i vissa fall lura även ett proffs – åtminstone tills du tittar närmare på klockan och urverket med ett makroobjektiv. 

Hur kommer då polis och myndigheter åt denna verksamhet? Det korta svaret är att de inte gör det. Så fort ett nätverk skalas isär dyker ett nytt upp någon annanstans. Det gör inte saken lättare att det inte är stora fabriker eller enskilda koncerner som styr kopieringsmarknaden, utan en hel undervegetation av leverantörer som i vissa fall levererar både autentiska märken och förfalskningar i en mix. Detta har resulterat i lustiga fall där klockkopiorna till och med har överträffat originalen. Det finns faktiskt exempel på klockvarumärken som har bett om kontaktinformation till komponentleverantören för sina förfalskade klockor för att de var extremt framgångsrika.

Frågan är hur länge fenomenet kan pågå. Klockbranschen är väl medveten om behovet av en lösning här och nu. Efterfrågan på vissa modeller ökar exceptionellt, och handeln med begagnade lyxklockor har också blivit så utbredd att det i dag även tillverkas kopior av vintageklockor. Ett av klockföretagen som proaktivt har vidtagit åtgärder är Vacheron Constantin – ett av de mest prestigefyllda varumärkena i branschen. År 2019 började man tillsammans med företaget Arianee utfärda digitala certifikat för kollektionen ”Les Collectionneurs”, en begränsad linje av Vacheron Constantins vintageklockor som företaget förvärvade, restaurerade och erbjöd till sina mest lojala kunder. Klockorna var utrustade med ett digitalt certifikat som garanterade deras äkthet och även innehåller ägarhistorik. Ett system som Vacheron Constantin kommer att använda även i framtiden för att spåra alla sina produkter. Om det digitala certifikatet blir en framgång förväntas tekniken migrera till andra klockmärken, som Cartier och Lange & Söhne, som liksom Vacheron Constantin ingår i Richemont-gruppen. Och kanske är det inte bara branschen, utan även kunderna, som behöver börja blicka inåt och rannsaka sig själva. Frågar man den schweiziska branschorganisationen Federation of the Swiss Watch Industry är det konsumentbeteendet som är själva kärnan i problemet: ”Utan efterfrågan skulle utbudet av förfalskade varor torka ut”, står det att läsa. Av samma anledning har branschen bland annat lanserat initiativ som NGO:n Stop Piracy som bedriver informationskampanjer på Instagram. Med några års mellanrum har de också låtit ångtrummor slå sönder tonvis av beslagtagna kopieklockor i sensationssökande pr-trick för att visa kopieringsindustrin att inga fångar tas. Organisationer som Selective Trademark Union, STU, har också försvarat upphovsrätten till lyxvarumärken i över 30 år i samarbete med lokala myndigheter. De verkar i dag i större delen av Asien, där det i genomsnitt görs 50 sökningar per dag.

En av dem som jagat kopieringsindustrins huvudmän i åratal är Frank (Frank är ett fiktivt namn, men redaktionen har vetskap om hans sanna identitet). Frank är inte en man som pratar mycket om sitt jobb, han vill heller inte, av naturliga skäl, vara med på bild. Motivationen för Frank är främst, som han själv säger, att ”hjälpa till att sätta tusentals människor i fängelse varje år”. 

Hur stort problem är förfalskningar för klockindustrin?

– Kopior har alltid varit ett problem för alla branscher, oavsett om det är lyxvaror eller inte. Så fort du har ett känt varumärke kommer du att få leva med förfalskningar. 

Hur stort problem är de så kallade superförfalskningarna?

– Superförfalskningar har väckt uppmärksamhet eftersom folk som köpte dem blev lurade. De trodde att klockan var den äkta varan. Lyckligtvis är problemet inte så allvarligt, eftersom klockor är extremt svåra att förfalska och de som gör jobbet inte tjänar så mycket, det går åt väldigt många arbetstimmar på att hitta rätt komponenter och att bygga dessa klockor. 

– De som tjänar de stora pengarna är mellanhänderna, det vill säga de som köper ”superförfalskningar” i Guangzhou och säljer dem vidare online eller via butiker i Europa. Vi vet från våra egna framtagna vittnesmål att de skickliga urmakarna gör det för att utmana sig själva. Det ligger i Konfucius anda att kopiera mästaren tills man blir lika bra som mästaren. Men de verkliga intäkterna ligger ändå i de vanliga, sämre förfalskningarna, där volymen är mycket större. Kopior som du hittar på lokala marknader och turiststränder runt om i Europa.

Har fenomenet blivit mer omfattande?

– Både och. Det som har förändrats är att intresset för klockor har ökat dramatiskt och att det finns färre av de heta klockmodellerna på hyllorna. Det har skapat en enorm efterfrågan och förfalskarna har sett en möjlighet. Utöver det ger internet en viss grad av anonymitet, och köpare har inte alltid möjlighet att se produkterna innan de betalar.

Vad gör branschen för att bekämpa utvecklingen?

– Vissa varumärken kämpar hårdare än andra, men det finns en verklig oro och en önskan att hitta de aktörer som ligger bakom kopieringsindustrin. Det finns många exempel på lyckade razzior där intresseorganisationer som STU (Selective Trademark Union, reds anm.) har tagit hela kopieringsnätverk och fängslat fabriksägare. 

– Statens inblandning behövs i kampen mot kopisterna. Du kan se det i Asien, där Taiwans ökade engagemang har förbättrat situationen drastiskt. På andra håll, till exempel i La Jonquera på gränsen mellan Frankrike och Spanien, händer det motsatta, vilket bara betonar att regeringarna i dessa länder inte är proaktiva.

Vilka är dina bästa tips om man vill undvika att köpa en falsk klocka?

– Du kan luta dig mot det gamla ordspråket ”Om något låter för bra för att vara sant så är det förmodligen det”. Gör läxan och lär dig så mycket som möjligt om klockan som intresserar dig. Ju mer du vet om den i detalj, desto mer sannolikt är det att du kommer att kunna se om den är falsk eller inte. 

– Det finns många ”klockexperter” som tillhandahåller certifikat baserat på foton, men du ska inte lita på dem. Vi har skickat foton av förfalskningar till dessa ”experter” och fått intyg om att våra falska klockor var äkta. De tar 25 dollar för ett äkthetsintyg, vilket är ett skämt. Du kan heller inte lita fullt ut på auktionshusen, eftersom de enbart säljer klockor, de autentiserar dem inte. 

– Det bästa är helt enkelt att lära känna ”din klockmodell” utantill, prova den hos en auktoriserad återförsäljare och få kunskap via forum och bloggar. Viktigast av allt, kom ihåg att njuta under läroprocessen. Den är en del av det roliga i passionen att helt gå upp i ämnet klockor.